Archive for augusti, 2014

Hälsosamt

När vi rensar tidningskorgen hittar vi en gammal ”Barometern” där vi tar vi del av en skakande berättelse som inträffade för några veckor sedan. En äldre man har blivit biten av en råtta på ett äldreboende i Mönsterås. Hur råttan kommit dit och vad den hade där att göra är höljt i dunkel. Vi förutsätter att det verkligen rör sig om en råtta, och inte en liten harmlös husmus som vissa envisas med att kalla råtta. Man antar att gnagaren smitit in genom en dörr som hållits öppen för att om möjligt släppa in lite svalka i sommarvärmen, hur detta nu är möjligt med en utomhustemperatur över 30 grader.

Detta är naturligtvis en händelse som rör upp känslor, inte bara hos den drabbade.

Är en dylik händelse möjlig även här i Gröna Köpingen? Vi vänder oss till GK:s socialöverhuvud, Eva Augustdotter för att få en sakkunnig kommentar. ”Nå Eva. Har vi någon råttbiten vårdtagare även här på ålderdomshemmet i GK?” ”Jo visst. Självklart har vi det. Men de är bitna på ett positivt sätt. Vi har inom GK:s vårdapparat anammat de nya rön som visar att åldringarna mår bra av kontakt med djur.  Vi har möss, vita råttor, katter hundar, kaniner, kanariefåglar och papegojor. Det finns en och annan patient som skulle vilja ha häst på rummet men vi måste p.g.a. platsbrist avslå denna begäran. Större djur kunde naturligtvis vara trevliga, men förenade med vissa besvär och bekymmer. Det närmaste vi kommit i den vägen är ett otrevligt svin, Hjalmar, på avd. 2, men han skall få flytta eftersom han är elak mot sina medpatienter. Manspersoner kan bli lite tjuriga och aggressiva,både av mens och demens. I detta fall är det den senare orsaken som gäller.”

På vår fråga ”Får vi titta runt en stund” får vi ett jakande svar.

Vi kan kort sammanfatta: Djurisk succé!

Den första åldring vi hittar på sitt rum, är Olga, 95. En späd liten kvinna som låter sina ådriga, ådrade händer smeka en avmagrad katt som släpper mask från ändtarmen på Olgas i övrigt fläckfria sänglinne. Maskarna ser ut som risgryn och tunn spagetti. Olga ser lite illa men är synbarligen nöjd med ett oväntat mellanmål. ”O du lille kissemiss vad du är söt. Nästan lika söt som mina barnbarn som aldrig kommer och hälsar på”. Olga darrar på rösten och hulkar och har tyvärr glömt att barnbarnen hälsat på en timme tidigare.

Nästa vårdtagare tittar stint in i de röda ögonen på en vit råtta allt medan hon lallande förkunnar att råttan är hennes allt och enda sällskap.

I nästa rum hittar vi en gammal dement jägare som försöker att få sin terapihund, en Chihuahua, att driva en kanin som tagit daglega under sängen. Det hela slutar tyvärr tragiskt, för kaninen ilsknar till och biter ihjäl den lilla försvarslösa dvärghunden.

Överallt möts vi av entusiasm och glädje över de djuriska vännerna. Det klappas och gullas med allehanda sällskapsdjur. Mest frekvent förekommande är dock katter. ”Hur kommer detta sig?” spörjer vi Eva. ”Jo det är synnerligen god tillgång på dessa djur alltsedan några privatpersoner tagit som sin livsuppgift att samla in katter som de tror är övergivna, för senare omplacering. Vi hade nyligen ett lite udda fall där en nyanländ åldring tilldelades en katt som visade sig tillhöra dennes barn-barn. Så kan det bli ibland, men i stort sett fungerar det över förväntan.”

Vi tar farväl av Eva och åldringarna och anträder reträtten i fast förvissning om att vårdapparaten hittat en väg mot högre livskvalitet för alla. Ja, kanske inte för djuren, men för åldringarna.

augusti 30, 2014 at 9:48 e m Lämna en kommentar

Blondinballes blogg

Blondinballes segertåg fortsätter. Vi släpper fram Balle för ännu en inblick i ett lantligt människoöde, utsocknes.

Tjena!
Ett tag sen sist, men det har hänt saker kan ni tro. En kärring från Svenska spel ringde och berättade att jag vunnit 21mille på lotto. Vet inte riktigt hur mycke en miljon är men mossan säger att det är en väldig massa pengar. Trodde först inte påt, men nu har jag stålarna på banken. Jag har köpt häftiga kläder och ny moped. Det har gjort susen med brudarna. Dom har blivit som tokiga i mej.
Mossan tyckte vi skulle hållat hemligt. Det har jag jort och bara berättat nere vid kjosken.
Tänk vad lite snygga kläder kan göra. Nu har jag hur mycket brudar som helst. Fisa- Lisa är på smällen och säjer att jag är farsa. Är inte säker på det. Kan man bli på tjocken bara av hångel? Det har kanske spillt på nåt sätt.
Apropå fassa så har fassan dykt opp och berättat hur mycket han saknat mej och mossan under alla år. Han säjer att han åkt vilse på havet och inte hittat hem förrän nu. Han hade en rätt snygg hushålleska med säj. Får se om hon kan laga go mat. Hon har ont i ryggen och måste ligga skönt, så mossan har fått flyta ut i drängkammaren och ligga i den obekväma sängen.
Det är skoj att ha en fassa nu. Han har en massa planer för vår framtid, men de kostar en jävla massa stålar. Får se om han kan låna av mäj.
Slut för ida!
Tjabba, Balle

augusti 25, 2014 at 11:17 e m Lämna en kommentar

Pärlor från musikarkivet

Vi fortsätter vår vandring i musikens underbara värld.
Det är tidigt 50-tal och naturbegåvningen, eller snarare, naturbarnet, Gösta Snoddas Norgren fyller folkparkerna i riket, efter ett bejublat framträdande i Radioprogrammet ”Karusellen”. Alla, ja inte alla, men väldigt många, vill höra den skönsjungande bandyspelaren från Bollnäs.
Nu tycker vi det är dags för en renässans. Beskåda detta klipp med eftertanke. Rymmer inte detta allt det som en kräsen publik vill ha?
Här finns de ingredienser som gjort såpan ”Bonde söker fru”, och liknande program, så populära. Romantiskt småhångel i kohagen. Bryggdans. Skälmska ungmör som spatserar i strandkanten. På jakt efter vad? Heroiska, urstarka karlar, som med dödsförakt kastar sig ut i forsen för att jaga timmerstockarna ner till sågverken vid kusten.
Ta del av denna mästervärk. Längden anges till 11.30 men är i verkligheten bara 2.20. Har man medvetet lämnat plats för en stunds kontemplation?

augusti 22, 2014 at 6:00 f m 2 kommentarer

Pärlor från musikarkivet

Tidigt sextiotal. Det ligger förväntan i luften, som det brukar heta, när man stegar fram till biljettluckan i Folkparken. Skall den lilla snyggingen från Kristdala, med långt ljust hår, vara på plats? Nej inte i kväll tyvärr, men man finner viss tröst i musiken som strömmar från dansbanan. Detta är tiden innan ”Flamingokvintetten” och ”Lasse Stefanz”, och på scenen står Arne Domnérus orkester. Vi dömer inte huruvida det var bättre förr men det var definitivt annorlunda. Det spelades jazz på danserna och nämnda Domnérus avlöstes kanske veckan senare av Putte Wickman.
Ett kärt ungdomsminne är när jag delade korvkö med Jan Johansson i Fliseryds folkets park. Maten var kanske inte så märkvärdigt men att ha tuggat på samma korv som den legendariske pianisten är stort. (Ja inte samma korv, men samma sort.)
Hade man riktig tur så spelade ”Dompan” Art Blakey and the Jazz Messengers paradnummer, ”Moanin”, komponerad av bandets pianist Bobby Timmons. Bengt-Arne Wallin på flygelhorn var inte mycket sämre än Lee Morgans trumpet och Jan Johanssons pianospel sökte sin like.
Vi väljer en inspelning utan rörliga bilder, men med den gamla klassiska sättningen med nämnda Timmons och Lee Morgan, plus Benny Golson, Jeymi Merrit och naturligtvis Blakey bakom kaggarna. En del av er har kanske, av födsel och ohejdad ovana, aversion mot jazz och tycker kanske att detta är skränigt och disharmoniskt. I så fall rekommenderar vi att ni bokar tid hos öronläkaren.
Ta del av en av jazzens klassiker.

augusti 20, 2014 at 6:00 f m Lämna en kommentar

Pärlor från musikarkivet

Vad vore livet utan musik? Ganska fattigt och torftigt.
Det råder delade meningar om vad som är bra resp. dålig musik. Vi har ordat om detta tidigare. Olika tycke och smak.
Vi fortsätter att publicera Youtube-klipp, som vi av olika anledningar tycker att läsekretsen skall ta del av.
Vår tanke är att det hela skall utmynna i en tävling där läsekretsen så småningom får utse bästa bidrag. Vi utlovar förnämliga priser till vinnaren.
Dagens bidrag, från Tyrolen kräver ingen kommentar men förklarar till viss del utgången av två världskrig.
Tryck här, för Joddel och läderbyxor.

augusti 18, 2014 at 6:00 f m Lämna en kommentar

Fungerande friskolor: Hästhållningssällskapets Naturbruksgymnasier

Det drar ihop sig till skolstart, och våra tankar går med automatik till skolans värld med dess problem och glädjeämnen.

Som vi med sedvanlig precision, tidigt förutspådde, har skolan varit ett hett ämne i valrörelsen. Inte minst kring friskolorna har debattens vågor svallat höga. Kanske inte skolorna som idé, utan under vilka former, och av vem de drivs. Det verkar nu som man från ansvarigt politiskt håll börjar luta åt att de värsta avarterna skall försvinna från marknaden. Det är bra. Friskolekoncerner, vars enda mål är att leverera så mycket pengar som möjligt till ägarnas fickor är naturligtvis inget som för den haltande bildningsprocessen framåt. Inte heller aktörer som såg elevpengen som en möjlighet att räta upp ekonomin, i annan mindre lukrativ verksamhet, och som sedan stod yrvakna och kliade sig i huvudet när elevkullarna minskade på grund av låga födelsetal 16 år tidigare. ”Vad gör vi nu? Vi får göra utbildningen billigare. Kvalitén blir kanske sämre men elevpengen är densamma.”

Det är en ganska mörk bild som tecknas av friskolorna, generellt, så vi känner det som vår plikt att lyfta fram exempel på väl fungerande lärosäten med kompetenta och ansvarstagande huvudmän.

Tidigare har vi besökt två skolor med nya fräscha idéer. Vi lovade att återkomma med reportage från ett besök på en tredje friskola som bedriver verksamhet i grannskapet. Det var läge att avvakta en tid, till dess att formerna för undervisningen, och dess innehåll, fått lite fastare konturer i en turbulent tid.

Nu har vi nåtts av beskedet att planerna nu ligger fast, för åtminstone 3-4 veckor framåt, så vi verkställer besöket.

 

I gränstrakterna mellan Smedby och Valdemarsvik hittar vi huvudkontoret för ”Hästhållningssällskapet” (HS). Detta är en drygt 200-årig organisation vars ursprungliga affärsidé är att bistå med rådgivning vid uppfödning av remonter. Nu kan man kanske tycka och tro att behovet av hästar inom krigsmakten inte är speciellt stort i dagsläget, så vår första fråga till VD Hans ”Halle” Matsson blir: ”Kan man inte betrakta er verksamhet som lite passé? Är inte hästen utmönstrad i militära sammanhang?” Här blir Halle lite skarp i blicken och replikerar: ”Kan tyckas så, men vi i sällskapet har alltid drivits av en obändig vilja att se framåt. Har ni inte hört talas om miljömål och klimathot? Vi är ganska övertygade om att det kommer att bli förbud mot fossila bränslen vid krigföring och då står vi rustade med kompetens för rådgivning i hippologiska spörsmål. Förutom kavalleri och hästdraget artilleri verkar beridet infanteri vara ett möjligt scenario. Kanske kan också marinen vara i behov av hästkrafter, om nu bara pållarna tål sjön och inte blir sjösjuka.

I väntan på detta lyft för verksamheten har vi slagit oss in i friskolebranschen för att ha något att göra och kanske också få lite friska elevpengar att dryga ut hushållskassan med.

Naturligtvis sneglar på vi vad tonåringar tycker är skojigt. Jord och skog är inte så populärt längre, så de inriktningarna sköter vi numera lite med vänsterhanden, mest för syns skull. Näringen får ta huvudansvaret, medan vi tar hand om elevpengen.

Men små söta djur är omtyckta. Därför satsar vi helhjärtat på gymnasial Naturbruksutbildning med inriktning mot kaniner, ormar, ödlor och vandrande pinnar. Vi tror att kaninhoppning och ormtjusning kan bli attraktiva inslag i en utbyggd landsbygdsturism.

Vi tittar också på omvärldens nu så populära idrottsgymnasier. Skidor, fotboll, skytte, friidrott m.m. Tyvärr verkar det mesta redan upptaget, och vi vill inte plagiera, utan strävar efter att även i detta sammanhang vara lite unika. Det mesta pekar på att vi kommer att starta upp en gymnasial idrottsutbildning med inriktning: Slungboll. En gammal hederlig gren som vi med viss nostalgi minns från vår skoltid.

För att eleverna inte skall tycka att skolarbetet blir enformigt och monotont flyttar vi runt verksamheten mellan olika orter. Nya stimulerande miljöer i stort sett varje månad. Vi startar och lägger ner olika inriktningar i rasande takt och ibland vet inte ens lärarna vid terminsstart att vi introducerat nya spännande saker och flyttat till annan ort.

Just i dagarna har vi nya djärva grepp på gång. Elevbostäder, som mönstrats ut på grund av mögelangrepp, skall bli flyktingförläggning. Lite färg på väggarna så är allergiproblemet löst.”

Innan vi hinner ställa den berättigade frågan, varför boendemiljö, som tidigare ansågs otjänlig, nu plötsligt duger åt flyktingar, reser sig Halle hastigt och kastar sig in i bilen, för färd till ett möte med ”Förvanskningsutskottet” (FU)

Efter detta abrupta avsked återstår inte annat än att resa hemåt. Mäkta imponerade. Så här bra kan det bli, med en utvecklingsbenägen, engagerad och kompetent huvudman, som endast har en sak för ögonen: Eleven och utbildningen i centrum.

augusti 13, 2014 at 4:54 e m 1 kommentar

Orkeslöst

Man har ingen ork i värmen. Till och med en så lättsam syssla som ”bloggning” blir jobbig när luftfuktigheten är max och temperaturen passerat 30-strecket. Man längtar efter vinter med köld och snödrev.
Det blir således lite glest mellan inläggen, men vi känner oss manade att släppa fram läsarnas absoluta favorit ”Blondinballe”. Varför har Balle blivit en sådan succé kan man undra? Är det för att han påminner om bönderna i ”Bonde söker fru”, eller är det hans tafatta värnlöshet som vädjar till moders och fadersinstinkten. Eller är det helt enkelt så att det är roligt att få en inblick i hur det står till i folkhemmet, utsocknes. Vi släpper fram Balle för ett kort inlägg.

Blondinballes blogg.
Händer inte så mycket. Jo, snuten tog mej vid kjosken härom kvällen. Nu på somran finns det ju inga intresanta TV program att tita på så jag satte på en gammal inspelning från Farmen där” Naken-Janne” visade pitten. Jävla kul å häftig kille. Jag blev insperedad och jorde likadant nere vid kjosken på lördakvällen å då kom snuten och sydde in mej. Det blir böter för förarjelseväckande utseende, tror jag dom sa. Mossan får betala för jag tjänar inga pengar just nu. Jag kan inte skota timmer för ”Rottne- Blondinen” gick sönder i vintras och P-O har inte hunnit laga. När jag ringer och tjatar säger han.” Du kan ta din skit och gå till nån annan om du inte kan vänta”. Förresten kommer jag inte ihåg om han heter PO eller OP. Nåt av at är kryddat brännvin. Brännvin är gott. Man blir snygg och stark. Jag trycker bäst om Kosken med cola. Det ska bara va så mycket kola så att det ser ut som rostigt vatten. Det är gott till sill.
Tjabba för nu. Blondinballe

augusti 10, 2014 at 10:32 f m Lämna en kommentar

Semestertids-lidande

Semester. Verkstadsgolv, kontorslandskap, snabbköpskassor etc. byts mot ett antal veckors hett efterlängtad semester. Då skall allt vara så perfekt som man drömt om hela året. Solen skall skina. Lagom varmt, både på land och i sjön. Barnen skall vara snälla och vattenkammade och frugan skall vara så där innerligt snäll, rar och serviceinriktad som bara en välartad kvinna kan vara. Maken skall komma hem med blommor och bjuda hela familjen på oförglömliga restaurangbesök.
”Nä, va trött jag blir. Här har man några futtiga veckors semester och så är det kallt och regnar hela tiden. Fy faen va orättvist. Jag tror jag smäller av. Aldrig sol och värme. Det går ju inte att sitta ute om kvällarna och grilla. Kan du inte såga ner det där förbannade trädet som skymmer kvällssolen. Fy faen vad jag blir less.”
Ett par veckor senare. Gassande sol, hög luftfuktighet och 30 grader Celsius i skuggan.
Fy faen va hett. Det är ju fullständigt vidrigt. Inte ett moln, inte en regndroppe. Gud så hett, blött och kvalmigt. Fy faen va jag blir less.
Så är det, varje år, ända tills arbetsveckorna kommer som en befriare. Vi pensionärer tycker nog att semestern kunde skrotas, till gagn för husfrid och nationalekonomin.
Hettan påminner oss om en liten historia som skall vara sann. En i trakten känd mansperson deltar för många år sedan i fotbollsträning. Solen gassar och hettan är hart när olidlig när fotbollskillarna springer runt på planen i olika träningsmoment i ökenhettan. Någon kommer med en nedslående upplysning: ”Fy faen det är 30 grader i skuggan” En av deltagarna, med humoristiska anlag, svarar lakoniskt: ”Vilken djävla tur att man slipper va där”. Det tycker vi är roligt.

augusti 1, 2014 at 5:25 e m Lämna en kommentar


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

augusti 2014
M T O T F L S
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se