Hälsosamt

augusti 30, 2014 at 9:48 e m Lämna en kommentar

När vi rensar tidningskorgen hittar vi en gammal ”Barometern” där vi tar vi del av en skakande berättelse som inträffade för några veckor sedan. En äldre man har blivit biten av en råtta på ett äldreboende i Mönsterås. Hur råttan kommit dit och vad den hade där att göra är höljt i dunkel. Vi förutsätter att det verkligen rör sig om en råtta, och inte en liten harmlös husmus som vissa envisas med att kalla råtta. Man antar att gnagaren smitit in genom en dörr som hållits öppen för att om möjligt släppa in lite svalka i sommarvärmen, hur detta nu är möjligt med en utomhustemperatur över 30 grader.

Detta är naturligtvis en händelse som rör upp känslor, inte bara hos den drabbade.

Är en dylik händelse möjlig även här i Gröna Köpingen? Vi vänder oss till GK:s socialöverhuvud, Eva Augustdotter för att få en sakkunnig kommentar. ”Nå Eva. Har vi någon råttbiten vårdtagare även här på ålderdomshemmet i GK?” ”Jo visst. Självklart har vi det. Men de är bitna på ett positivt sätt. Vi har inom GK:s vårdapparat anammat de nya rön som visar att åldringarna mår bra av kontakt med djur. Vi har möss, vita råttor, katter hundar, kaniner, kanariefåglar och papegojor. Det finns en och annan patient som skulle vilja ha häst på rummet men vi måste p.g.a. platsbrist avslå denna begäran. Större djur kunde naturligtvis vara trevliga, men förenade med vissa besvär och bekymmer. Det närmaste vi kommit i den vägen är ett otrevligt svin, Hjalmar, på avd. 2, men han skall få flytta eftersom han är elak mot sina medpatienter. Manspersoner kan bli lite tjuriga och aggressiva,både av mens och demens. I detta fall är det den senare orsaken som gäller.”

På vår fråga ”Får vi titta runt en stund” får vi ett jakande svar.

Vi kan kort sammanfatta: Djurisk succé!

Den första åldring vi hittar på sitt rum, är Olga, 95. En späd liten kvinna som låter sina ådriga, ådrade händer smeka en avmagrad katt som släpper mask från ändtarmen på Olgas i övrigt fläckfria sänglinne. Maskarna ser ut som risgryn och tunn spagetti. Olga ser lite illa men är synbarligen nöjd med ett oväntat mellanmål. ”O du lille kissemiss vad du är söt. Nästan lika söt som mina barnbarn som aldrig kommer och hälsar på”. Olga darrar på rösten och hulkar och har tyvärr glömt att barnbarnen hälsat på en timme tidigare.

Nästa vårdtagare tittar stint in i de röda ögonen på en vit råtta allt medan hon lallande förkunnar att råttan är hennes allt och enda sällskap.

I nästa rum hittar vi en gammal dement jägare som försöker att få sin terapihund, en Chihuahua, att driva en kanin som tagit daglega under sängen. Det hela slutar tyvärr tragiskt, för kaninen ilsknar till och biter ihjäl den lilla försvarslösa dvärghunden.

Överallt möts vi av entusiasm och glädje över de djuriska vännerna. Det klappas och gullas med allehanda sällskapsdjur. Mest frekvent förekommande är dock katter. ”Hur kommer detta sig?” spörjer vi Eva. ”Jo det är synnerligen god tillgång på dessa djur alltsedan några privatpersoner tagit som sin livsuppgift att samla in katter som de tror är övergivna, för senare omplacering. Vi hade nyligen ett lite udda fall där en nyanländ åldring tilldelades en katt som visade sig tillhöra dennes barn-barn. Så kan det bli ibland, men i stort sett fungerar det över förväntan.”

Vi tar farväl av Eva och åldringarna och anträder reträtten i fast förvissning om att vårdapparaten hittat en väg mot högre livskvalitet för alla. Ja, kanske inte för djuren, men för åldringarna.