Archive for november, 2014

Medicinska framsteg och ordval

I dag skall vi balansera på gränsen. En del läsare kommer kanske tycka att bloggens inlägg är vedervärdigt, men vi tar den smällen, eftersom vi som alltid är ute i ett vällovligt syfte.

Morgonradions nyheter (P1) väcker oss för en tid sedan med den positiva nyheten att Svenska forskarna är på väg att ta fram ett vaccin mot EHEC. Denna otrevliga sjukdom som kan härstamma från malet nötkött och illa sköljda grönsaker. Av detta drar vi lärdomen att inte äta hamburgare eller råa grönsaker. Äter man råbiff, är man så omdömeslös att EHEC kan ses som ett rättmätigt straff.

Men det skulle inte handla om detta.

Drabbas man av EHEC yttrar sig detta i form av yrsel, magsmärtor, illamående, kräkningar och ”blodiga diarréer.” Smaka på de orden. Blodiga diarréer. Hur kul låter det? Inte ett dugg skoj, men kunde man kanske lindra eländet med en annan benämning? Något mindre äckligt, ja kanske något riktigt trivsamt. ”Rosen-rött racer- bajs” är kanske inte det optimala alternativet, men något åt det hållet skulle kanske funka.

Ibland är det inte själva ordet som är obehagligt utan en kombination av flera. I en i dagarna aktuell TV- reklam propagerar man för något preparat mot ”Svamp i slidan”.  Svamp, ex. kantareller, är trevligt och gott och slidan kan väl låta lockande för de som är hågade. Men sammanbakat låter det inte så läskande. Bloggen har av naturliga orsaker ingen egen erfarenhet, men det är förmodligen ett bekymmer att ha stora skrymmande svampar i den nedre regionen.

Vi utlyser nu en tävling bland våra läsare där trevliga och aptitliga benämningar premieras. Vi vill ha alternativa namn på följande tveksamheter, förutom på ovan nämnda form av diarré.

”Svamp i slidan, analklåda, illaluktande flytningar, ljumsksvett, slemartade upphostningar, snorloska, kaskadkräkning, grön- gult var, mm”. Ja, listan kan göras lång, och du kära läsare har säkert egna förslag. De bästa bidragen belönas genom publicering på bloggen med foto, namn, personnummer, adress och telefonnummer. Detta kommer att förskaffa förslagsställarna evig* ära och berömmelse.

Nu tycker kanske kritiska läsare att vi är äckliga och inte ett dugg bättre än det av oss starkt kritiserade ”Morgonpasset” i P3, men det är just denna form av skit- och äckelsnack vi vill bekämpa genom trevligare benämning på, i och för sig naturliga, men föga aptitretande företeelser. Det brukar heta att man skall nämna saker och ting vid dess rätta namn. Det kan ifrågasättas. Nu gällande benämningar kan aldrig vara de rätta och trivsammaste, men det kan vi tillsammans ändra på. Välkomna med goda förslag.

 

* ”Evig” är ett tveksamt begrepp i en del sammanhang, inte minst religiösa. Vi skall behandla detta vid annat tillfälle”

november 30, 2014 at 6:32 e m Lämna en kommentar

Var det bättre förr?

Svaret på frågan ovan är ett reservationslöst, Ja. I det flesta fall. Men vi har fått oss en smärre tankeställare.
Vi hörsammade Jonny Nilssons inbjudan till föredrag i Mönsterås hembygdsgård under rubriken ”Brott och straff i Stranda härad på 1600-talet”.
Utbudet av evenemang i Mönsterås är inte så stort. Vi vet att det finns åtskilliga som är intresserad av orten och dess historia, så ett fyrtio– femtiotal åhörare som hade mött upp, är åt fanders för lite.
Vi har sagt det förut. Vi har inte samma åsikt i en rad frågor, långt därifrån, men när det gäller lokal historia har Jonny kunskap som vore dumt att ifrågasätta. Det är förmodligen inte många som slår honom på fingrarna i den genren. Han behandlar språket väl i skrift, det vet alla, men han är också en god talare och underhållande. Nästa gång det bjuds historisk föreläsning. Masa er dit. Ni får valuta för den blygsamma entréavgiften.
Vad var det då vi fick höra som manade till eftertanke huruvida det förr fanns sådant som inte var bättre? Jo en intressant redogörelse för 1600-talets brottsliga verksamhet och de straff som väntade den skyldige. För en del olagligheter slapp man relativt lindrigt undan medan annat kostade mycket mer, inte sällan livet. Det vi reagerade mest över var att hor, skörlevnad kunde belönas med döden. Hor, med tvenne inblandade som var gifta, (ja inte med varandra) kunde bestraffas med halshuggning. Om någon yngre, lite förståndshandikappad dräng, ertappades med att ha fattat fysiskt tycke för något däggdjur, brändes han på bål, levande. Så gjorde man också med mestadels oskyldiga kvinnor, som utpekats som häxor.
Ett fruktansvärt straff, som dagens ”Häxor” på den feministiska ytterkanten slipper. De får ostraffat fortsätta att urskillningslöst smutskasta den manliga delen av befolkningen. Det hade inte gått för sig på 1600-talet. Då hade, enligt Jonny, domstolarna fullt snärj med att skipa rättvisa bland medborgare som stämt varandra, för ibland ganska bagatellartade kränkningar.
Det är nog en Guds nåd att otrohet i dagsläget inte straffas med avrättning. Om så vore fallet, skulle frekvensen brott mot det sjätte budordet innebära att del blev ännu glesare i kyrkbänkarna och en och annan predikstol skulle också gapa tom.
Vi vill inte redogöra för bloggens relation visavi budorden, varken sjätte eller andra, men vi kan meddela att när det gäller det tredje (Du skall helga vilodagen) går vi ”all in”. Vi vilar frekvent, också mitt i veckan, för att få lite bonus som kompensation för ev. brott mot det sjätte.
Nu har vi sträckt oss så långt vi kan, utan att göra våld på vår övertygelse. Det finns några enstaka exempel på sådant som inte var bättre förr. Men i övrigt framhärdar vi.
Vi är fullt medvetna om att detta retar en del individer till vansinne. Bland annat alla dessa hurtfriska, klämkäcka, framåtsträvande, hänsynslösa, förbannade strebertyper som i alla läge skall visa hur framåt och ”på tårna” man är. ”Framtiden är vår. Se framåt! Att se bakåt är början till slutet. Allt är möjligt”. Detta är dravel och skitsnack.
Fråga Agda Karlsson, 103 år, som just blivit ”nattad” vid tretiden på eftermiddagen på äldreboendet ”Solgläntan”. Vad vore vardagen värd för henne om hon inte kunde ligga och minnas allt trevligt från förr, då allt var så mycket bättre.
Vad har hon att se fram emot? Att barnbarnen, som aldrig kommer, inte skall komma i år heller? Nej fy faen. Se bakåt!!

PS. Vid en genomläsning noteras ett antal kraftuttryck. Fler än vanligt. Är det kanske ett omedvetet uttryck för att vi saknar inlägg på bloggen ”Edvins kängor”. Edvin har varit onödigt tyst en tid och vi saknar hans mustiga och rättframma språk. Vi ber om ett livstecken. DS

november 27, 2014 at 7:55 e m 2 kommentarer

Allvarlige Alvar

Det var ett tag sedan vår vän, Alvar Alvarson, fick komma till tals. Det kanske kan vara dags att Alvar förmedlar lite tankar från glesbygden.
”November sveper in landskapet i en grå, blöt filt”. Så brukar det låta när någon lite poetiskt skall ondgöra sig över dis och dimma. Jag tycker det är en ganska skön filt, som kanske inte värmer kroppen, men sinnet. Det är en trevlig månad med opretentiös färgskala, om man tar sig tid att titta efter. Det gör inte medborgarna, utan de lägger energi på att beklaga att man inte bor i Grekland eller Italien. Ja men flytta dit då, och gå inte här och gnäll.
Vi tror trots allt att flertalet, vid djupare eftertanke, är tacksamma över att bo i Sverige med dess fantastiska årstidsväxlingar. Inte minst vi här på landet, gläds av naturliga skäl åt dessa.
Det är ganska lugnt nu sedan jag sålt mjölkbesättningen och planterat igen åker- och ängsmarken. Att det nu växer gran istället för midsommarblomster retar naturligtvis allmänheten, men det tar jag lätt på för det är samma individer som gnäller över höga livsmedelspriser och som predikar att det är fel att utnyttja ”de stackars djuren” genom att tulla dem på mjölk och för att i slutänden slakta och äta upp de stackars kossorna. I ”Termometern kunde vi för ett tag sedan läsa en insändare som ifrågasatte om mänsklig konsumtion av komjölk var nyttig. Vidare upplystes skribent om att en ko eller tjur kan bli uppemot 25 år gammal om de inte skickas till slakthuset i förtid. Det är inte bara möjligt, utan troligt att stor konsumtion av komjölk inte är så bra för hälsan, och ett fäkräk kan säkert bli en glad gammal pensionär. Men utan mjölkdrickande och köttätande blir det lite knepigt. Vi förväntar oss ingen djupare eftertanke på en del håll men det vore intressant om de kunde ge svar på följande fråga. Vem skulle vara så elakartad korkad att han eller hon höll kreatursbesättningar bara för nöjes skull och för att ”bara” hålla ängar och hagar betade och öppna? Ingen misstänker vi, men här finns plats för privata, ideella initiativ. Nu vänder vi oss inte till blåögda ”gröna-vågare” som skaffar sig ett dussin får, en spinnrock och en vävstol för att förverkliga sig själva i Sörgårdsidyllen. Dessa ger upp lite för lätt och är snart tillbaka i storstadens larm. Nej det behövs lite mer stake än så.
Man får nog inse att alternativen för att behålla ett öppet landskap inte är så många. Antingen rationellt lantbruk med djurhållning eller så blir det skog. Någon riktig fullblodsidiot kanske bygger golfbana. En lösning vore att en förskräcklig massa statligt eller kommunalt avlönade skogsarbetare rände runt med röjsåg och höll efter lövsly för att förhindra igenväxning, men då skulle det bli ett helvetes liv. Dels från sågarna men också från skattebetalare som skulle få en väsentligt högre skattebörda eftersom röjning av gigantiska arealer skulle kosta ansenliga summor.
Nej. Låt ett hyggligt rationellt och lönsamt jord- och skogsbruk sköta både produktion och landskapsvård.
Vi har inget emot att en och annan eldsjäl bedriver ”musei-lantbruk” här och var. Små byar, väst och nord-väst om Oskarshamn är goda exempel på småskalig drift där man kanske inte bärgar fantomskördar, men man gör en stor insats för den biologiska mångfalden och bevarandet av gammal agrar odlings-kultur. Fäboddriften norröver är ett annat exempel. Dessa människor gör ett stort, förtjänstfullt arbete. Ge dem ekonomiskt stöd. Det har de kanske redan, men då kan de gärna få mer. Mycket mer. Vi betackar oss dock för ”Hästmannen” och ”Kokvinnor”. De är inte representativa för småskaligt lantbruk, och det är skamligt att exponera sådana existenser.
En sak bör man komma ihåg. Skulle livsmedelsbehovet tillgodoses med primitiva, men kanske trivsamma brukningsmetoder, blev det nog ganska tomt på hyllorna i våra köpcentra.
Ekologisk odling stör oss inte heller, bara konsumenterna vill betala vad det kostar. Däremot störs forskare vid SLU. Ett antal av dessa har i dagarna deklarerat att ekologisk odling minsann inte är någon frälsning för mänskligheter. Vi lämnar detta därhän för tillfället och vi nöjer oss med att påpeka att storfräsarna på Sveriges lantbruksuniversitet kanske inte i alla lägen skall betraktas som innehavare av facit. Skogliga enheter vid SLU har under årens lopp presenterat en del som nog kan ifrågasättas. Det finns risk att även de på jordbrukssidan lider av samma åkomma. Forskare är inte så sällan lite publicitet-kåta och då är det lägligt med braskande nyheter.
Ekologisk verksamhet har nog både positiva och negativa effekter. En sak är solklar. Bruket av kemikalier skulle minska drastisk vid storskalig eko-odling. Detta skulle bl.a. gynna fältviltet och det är en pluspost som väger tungt. Mycket tungt. Tänk att än en gång i livet få se en Vorsteh eller Pointer fatta stånd framför en Rapphönskull i stubben. Det är en nåd att stilla bedja om för en gammal jägare. Nu jagar jag i och för sig inte längre i någon större omfattning. Snart hänger jag kanske undan bössan för gott. Ja inte hänger upp, utan ställer in i vapenskåpet. Myndigheten lägger betydande resurser på att kontrollera legala vapeninnehavare, och det är kanske bra, men än effektivare vore det förmodligen om man lade lite mer krut på alla illegala vapen som förs in i riket och som med lätthet kan köpas av den som är hågad, i princip överallt, till tämligen facila priser.
Varför jag i stort sett slutat jaga tar vi en annan gång. Det har inget med blödighet eller samvetskval att göra utan beror på andra faktorer.”

Tack för detta, Alvar.
Vi som känner Alvar som en nästan fanatiskt intresserad småvilt-jägare och hundvän är naturligtvis väldigt nyfikna på orsaken till reträtten från Dianas stigar. Vi hoppas på ett klarläggande.

november 26, 2014 at 7:00 f m Lämna en kommentar

Bekännelse

Bloggen har en sak att bekänna. Vi har dragit oss för detta i det längsta, men nu måste vi ”komma ut”. (Det var kanske ett dumt uttryck för det handlar inte om det).

Nej, vi tillstår, efter lång tvekan, att vi tittat på ”Idol”. Det är naturligtvis lite skamligt för en gammal renlärig jazz och bluesdiggare att erkänna att han tittar på något så trivialt, men när det ryktades om att en tjej med lokal förankring skulle delta så drog vi ner rullgardinerna för att ingen skulle se att vi tittar, lite i smyg.

Molly är jätteduktig, och när vi fick ögon och öron på en annan deltagare, Matilda Gratte, åkte gardinerna upp för vi insåg att vi kunde titta, utan att skämmas. Vilken fantastisk sångerska! Helt outstanding. Att sedan” Svenska folket” (läs små tonårstjejer) röstar ut henne till förmån för någon liten gullig kille, förändrar inte faktum. Här har nationen en exceptionell talang som kan bli hur stor som helst. Om hon spelar sina kort väl och omger sig med dugliga rådgivare. Hon har en röst som klippt och skuren för Blues och Jazz och vi hoppas att hon ägnar sig åt denna genre. Sedan kan hon naturligtvis sjunga lite annat mer publikfriande för att dryga ut bankkontot. Ungefär som Lisa Nilsson. En av landets duktigaste sångerska som i sin ungdom gjorde anständiga plattor med lite jazz-stuk. Sedan har det blivit annat, som för den skull inte är så fruktansvärt dåligt.

Nu hoppas vi att Molly vinner, för hon är också en stor talang. Vi hoppas också att hon ransonerar sin lite för glada jargong en aning. Men visst, hellre glittrande glad än surmulen.

Själva blir vi surmulna när vi ser Alexander Bard. Han är ingen klockren idiot och gör oftast träffande analyser av deltagarnas prestationer.

Men…. Vi lyssnade för någon tid sedan på vett och etikett- experten Magdalena Ribbing som ondgjorde sig över folks bristande respekt när det gäller passande klädsel i olika sammanhang. Som exempel nämndes någon excentrisk nobelpristagare, och själva minns vi med vämjelse IT – bubblans ”Bredbands Jesus”, Jonas Birgersson som kom iklädd orange fiberpäls på bättre tillställningar. Det är lika barnsligt som när fulltatuerade personer sitter i TV- studion i ärmlösa undertröjor. Varför? Jo det är lika uppenbart som fånigt.

Alexander Bard sitter ibland i löjliga kortbyxor med hängslen som ”matchar” någon skjorta med stora ögon. Eller är det kvinnobröst. ? Bard är numera så känd att han kunde lägga sådana barnsligheter åt sidan. ”Jo men han vill visa hur fri och självständig han är som skiter i vad folk tycker och tänker.” Trams!

Vi struntar i Bard och hejar på Molly.

Nu lyssnar vi på Matilda Gratte i två versioner och inser att det hade varit mer än befogat med denna talang i final.  Nu spelar det ingen roll för hennes karriär. Hon blir en megastjärna ändå.

Kom ihåg att bloggen, 2014 ,pekade ut henne som en blivande världsstjärna. Vi får rätt som alltid.

När detta skrivs drar vi ner gardinerna igen för att inte grannarna skall se att vi tittar på ”Så mycket bättre.” i Kväll är det Carolas tur, och ni som har trumhinnorna i skick, och ett gott musiköra i övrigt, kan notera en artist som är sanslöst överskattad. En skrikig falsettröst och en framtoning som inte känns helt äkta. Lyssna på detta och jämför med Matilda.   Tycker du att Carola är bäst, bör du söka läkarhjälp. Öron och omdöme verkar vara i olag.

Nu har vi tittat och lyssnat. Vi nöjer oss med att notera att Bert Karlsson,  ( ja just, ”Skara-Bert”)som dök upp i ett inslag i egenskap av Carolas förra manager, var kvällens  naturligaste och chosefriaste medverkande. Då förstår ni resten.

Nu hissar vi upp rullgardinerna igen, för nu behöver vi inte smyga med att vi tittar på ”Så mycket bättre”. Det gör vi aldrig mer.

november 23, 2014 at 2:23 e m Lämna en kommentar

EU-jubileum

Det är i dagarna 20 år sedan Sverige folkomröstade om EU-medlemskap. De slår oss direkt att begreppet ”jubileum” kanske inte passar, för ordet har en lite positiv klang. Man förknippar begreppet med fest och firande.
Det råder lite delade meningar om man skall festa och fira. Åsikterna går isär. Vi på bloggen är odelat negativa. Ett blytungt vägande skäl för vår avoga inställning är EU:s klåfingrighet* och iver att lägga sig i sådant de inte har med att göra. Det mest flagranta och allvarliga övergreppet är deras agerande som resulterat i ett förbud mot sträckjakt på Morkulla här i landet.
Men meningarna är delade. Vi läste i ”Termometern” ett reportage där Regionförbundets direktör, Håkan Brynielsson, uttalade sig. Han skriver bl.a. ”Kalmar län är i dag en del av en global värld. Vi förändrar inte världen genom att sitta hemma”. Att länet är en del av världen är sant och ingen nyhet, men att påstå att vi inte skulle förändra världen genom att sitta hemma är en grov överdrift, ja en ren lögn.
Som tidigare påtalas så ligger vårt manifest inför valet 2014 fast, och är lika aktuellt inför valet 2018. Manifestet behandlar bl.a. förbud mot onödigt gränsöverskridande för folk, varor och tjänster. Det måste bli ett slut på detta vanvettiga flängande hit och dit med olika transportmedel, till ingen nytta. Skälet är naturligtvis hänsyn till miljön. Värst av allt är flyget och vi har påtalat detta tidigare. Oskicket att färdas uppe i luften, med en svår miljöbelastning i bagaget, kommer att bli en kort parantes i mänsklighetens historia. Samma sak med annan idioti. Godstransport med lastbil m.m. Det är lika bra att vi redan nu inriktar oss på häst och vagn. Övergången kommer inte att bli helt smärtfri för det är i dagsläget ont om körhästar och dugliga körsvenner. Skall ni nödvändigtvis resa. Kör häst, cykla, promenera eller ännu hellre: Sitt hemma, och rädda miljön!
Som en positiv effekt av EU-stöden nämner Brynielsson Ölands skördefest. ”Den hade inte blivit av utan EU-pengarna”. Det hade väl varit bra det. Har inte Brynielsson suttit fast i oändligt långa, bensin- och dieselosande bilköer på Ölandsbron i samband med skördefirandet?
Ett annat uttalande som gränsar till det skrattretande lyder: ”I dag är det ingen som reagerar på att politiker, näringslivet och tjänstemän åker runt i Europa och knyter kontakter.” Jaså, hur var det med MIPIN mässan i Cannes, för att ta ett exempel? Det var väldigt många som reagerade. Framför allt i Staffanstorp och Göteborg. I Cannes knyts det säkert kontakter. Av olika slag. Men till vilken nytta, och till vilket pris?
Vi har sagt det förut men det tål att upprepas. EU är i många avseende en flopp. En tungrodd apparat som slösar penningar på en hel del tveksamheter och, som vi påpekat otaliga gånger, lägger sig i saker som endast den aktuella nationen har med att göra. Ge faen i snus, vargar och morkullor. Sköt de stora frågorna, och kämpa inte för att unionen hela tiden skall växa. Det är till en del förståeligt att björnen i Öster vaknar, i det ide där godtrogna i väst trodde att vår mäktige granne skulle slumra för evigt. Börjar den store fienden att etablera sig i sig i det omedelbara grannskapet är det begripligt att Putin känner sig trampad på tårna. EU kan i slutänden inte omfatta hela världen.
Bloggen har tidigare propagerat för en Nordisk union och vi vidhåller att det är en bra idé. Än bättre blir det, som tidigare sagts, om vi gör en ytterligare begränsning och etablerar en Svensk union. Ytterligare ett steg på vägen mot en succé vore att skapa en Småländsk union och varför inte gå ett steg längre och skapa en Kalmar-läns union. Nu är det väl så att en hel del invånare i GK inte känner större samhörighet med Kalmarbor. Dessa upplevs ibland som lite stöddiga och fientligt inställda mot inkräktare från landsbygden.
Därför tror vi att en Gröna Köpingen-union är den slutgiltiga lösningen, där likasinnade i samförståndsanda kan kämpa för ett bättre Europa.
Därför lägger vi ett förslag om bildandet av GKU (Grönas Köpingen Union) till vårt välmatade valmanifest.
GKU kämpar för ökad lokal makt, utan utsocknes inblandning.
PS. När det gäller olika fortskaffningsmedel så står vi fast vid ovan sagda. Men det måste i vissa ömmande fall göras undantag. Politiska förgrundsgestalter i sammanslutningar som förtjänar att tas på allvar, exempelvis GRIS, måste kunna förflytta sig snabbt och rationellt. Därför kommer vi att kämpa för dispens för denna kategori. Det handlar om ett fåtal, ja faktiskt bara en enda person. DS

* När jag skulle skriva ”klåfingrig” kommer det upp en markering från rättstavningsprogrammet och det visar sig att jag missat och skrivit ”klifingrig” istället. Det slog mig direkt att det kanske inte är ett så dumt uttryck. Man brukar säga att det ”kliar i fingrarna” när man ex. skulle vilja läxa upp någon vanartig medborgare. ”Nu känner jag mig lite klifingrig”. Ja varför inte. EU-anhängare som läser detta kanske blir lite ”klifingriga”. Nåja, vi skall nog freda oss, för vi är rätt många EU-skeptiker också.

november 20, 2014 at 8:57 e m Lämna en kommentar

Pärlor från musikarkivet

Det kan vara dags för lite musikaliska övningar igen. Senast, som nu är ganska länge sedan, hade vi nöjet att presentera den gamle nationalidolen Snoddas. Nu kanske det är läge för en annan genre.

Vi som började vår musikaliska skolning med jazz, på sextiotalet, har en klar bild hur en saxofonist skall se ut och låta. Charlie Parker, John Coltrane och Cannonball Adderley är några goda typexempel.

I framliden vecka hade vi förmånen att gästa Oskarshamn. Det är normalt ingen förmån, men det som kan motivera ordvalet var att vi därstädes fick lyssna på en utomordentligt duktig, kvinnlig saxofonist, Sofi Hellborg. Om hon är släkt med John-Erik Hellborg som härskade i predikstolen i Mönsterås kyrka en gång i tiden, är oss obekant. Sofi visade sig vara en angenäm bekantskap. Förutom hennes musikaliska kvalitéer minns vi henne för ett humoristiskt och begåvat ”mellansnack” som kan tjäna som förebild för andra lite stereotypa varianter. Vi beklagar er jazzintresserade som inte var där.

Trots vår fäbless för de gamla mästarna från 60-talet måste vi erkänna att det i dag finns fantastiskt duktiga yngre musiker, även kvinnliga, som är värda att lyssna på. Det är inte utan att man höjer på ögonen och öronen lite extra när vi uppmärksammar en annan kvinnlig saxofonist, Candy Dulfer från Holland. Så kan väl inte en jazzsaxofonist se ut? En välsvarvad blondin, i kort transparant klänning och höga läderstövlar. Är detta möjligt? Är det lagligt? Jo då, i högsta grad. Lyssna på denna saxofonist (eller heter det saxofonissa i dessa feministiska tidevarv) och erkänn att du blir glatt överraskad. En skicklig musiker, som dessutom är bra mycket snyggare än Cannonball Adderley. (Visst, detta är väl ingen utpräglad jazz, men synnerligen anständigt ändå.)

Naturligtvis skall vi också lyssna på en av saxofonens giganter, från den tid då det begav sig.

Här kommer en personlig favorit, ”So what” med kompositören Miles Davis på trumpet, och John Coltrane på tenor-sax.

Bägge You Tube-klippen svänger mäktigt, men på lite olika sätt.

november 18, 2014 at 10:29 e m Lämna en kommentar

Adjö, Kalmar FF

I ett tidigare inlägg berättade Blogg. red. att fotbollstränare vore det sista yrket som skulle väljas om erbjudande att få leva om sitt liv skulle kunna bli verklighet. Det blir det nog inte, och det känns skönt. Jo, förresten. Någon liten detalj skulle vi ändra på om vi fick chansen.
”Kalmar FF sparkar Hasse Eklund”. Rubriken var väl inte helt oväntad med vetskap om hur det är ställt i fotbollsvärlden.
Nanne Bergstrand förde FF till allsvenskt guld. Nu har han hjälpt Hammarby tillbaka till finrummet. Det vore ganska korkat att ifrågasätta Nannes kapacitet. Det gjorde man lika förbannat periodvis när det gick lite knackigt för Kalmarlaget. ”Avgå Nanne” skanderades det på läktarna och tidningarnas kritiska besserwissers höll med.
Nu var det Hasse Eklunds tur. Efter en lysande säsongsstart gick det lite snett mot slutet, men laget höll sig kvar i allsvenskan. Är vi inte alldeles felunderrättade hade FF stora skadeproblem, som till stor del kan förklara de uteblivna framgångarna. Är skadorna Eklunds fel? Man kan säkert hitta ”experter” som kan peka på felaktig träning som orsak till skadeläget, men det tror vi inte på.
Eklund är nog i högsta grad kompetent. Bara det faktum att han förde Falkenberg till allsvenskan väger blytungt. Falkenberg, en liten trevlig stad med trevliga invånare, vid laxälven Ätrans utlopp, framstår väl inte som prototypen för en framgångsrik fotbollsklubb. Men man lyckades, och Hasse Eklund hade säkert stor del i framgången. Falkenbergarna är nog mer än nöjda med hans tränarinsats.
Men det är man inte i Kalmar. Det verkar som om det allsvenska guldet steg de röd-vita lite åt huvudet. Man skall tillhöra toppen, allt annat är skit. Laget får nog i framtiden känna sig tillfreds med allsvenskt spel med varierande slutresultat i tabellen. Det kan kanske bli guld igen, men det kommer säkert en och annan lindans kring nedre sträcket också, oavsett vem som håller i tränarskapet.
Vi önskar Hans Eklund lycka till på nytt tränarjobb, för ett sådant får han med stor säkerhet. Vi noterar också i tidningen att Hans gör sorti med värdighet: ”Jag tar mitt fulla ansvar för resultat, skador och sjukdomar i laget.”
Nu tar bloggen sin hand från Kalmar FF och vi kommer fortsättningsvis inte att se laget, varken live eller i TV. Vi skall i tidningen kontrollera tabelläget och med viss belåtenhet notera förluster och andra motgångar.
Nu övergår vi till att heja på Falkenberg och det gamla favoritlaget Öster, och vi skall följa Wäxjölagets spikraka väg från div.1 till Allsvenskt guld.
Med art-typisk ödmjukhet kanske vi skall tillägga att vi självklart inte har tillgång till all information om vad som gjorts och sagts på träningar, under matcher och i omklädningsrum. Förstod vi tidningen rätt så var även spelarna kritiska till tränarinsatsen. Naturligtvis, för detta klientel har aldrig egen skuld. Det är bekvämare att skylla på andra. Gärna på tränaren, men det är sällan ens fel när tolv träter.
På riksplanet har vi sedan länge slutat engagera oss i landslaget. Vi kräver inte Erik Hamréns avgång efter 1-1 mot Montenegro men vi har aldrig varit entusiastiska över valet av förbundskapten. Det är självfallet fantastiskt fånigt att reta sig på hans, i vår smak, lite för glättiga attityd. Han skulle kunna vara bror med Lill Lindfors om man dömer efter mungipornas position. Likaså har hans långa halsduk inget med saken att göra. Men…….. Vi föredrar nog Lasse Lagerbäck. En man som kan hålla anletsdragen i styr och som nu gör stor succé på Island. Detta broderland, norröver, är nu vårt nya favoritlag. Heja Island!

november 16, 2014 at 9:40 e m Lämna en kommentar

Mat-ess-sill

Vi handlar normalt förnödenheterna i GK, men vid speciella tillfällen styrs färden mot Mönsterås. Det är när ryktet går att man sett den handmålade skylten som upplyser om att det säljs sill, lök och potatis från en skuta i hamnen. Då skyndar vi dit. Det är en ytterst trevlig skutskeppare som under enkla men trivsamma former säljer varor enligt ovan. Potatisen och löken är god men det är inte matjessillen. Den är inte god, den är formidabel. Helt underbar. Bloggen som tillhör den omdömesgilla skara som inser att matjessill är en Gudagåva, har aldrig smakat en bättre variant. Fast och fin i hullet och en kryddning som är så där perfekt lagom. Att krydda lagom är en konst och inte så sällan överdrivs densamma. Man kan misstänka att många inspirerats av Per Morberg som efter att med en nonchalant gest vräkt i en halv burk peppar, ganska raskt slänger i lika mycket till. Personligen har jag annars inga problem med Morberg, men jag känner personer som mår illa när han smörjer sås i håret. Det tycker vi är känsligt i överkant.
Åter till sillen. Man möts med jämna mellanrum av larmrapporter om att diverse varelser minskar och far illa av miljöstörning. Torsken är till och från utrotningshotad, gädda och abborre är här och var en bristvara, och ålen är rödlistad. Detta är illa, men går till nöds att leva med. Skulle däremot sillen försvinna vore livet inte längre värt att leva och döden skulle hälsas som en befriare i en usel och torftig värld.
GRIS kommer med kraft att värna sillens fortbestånd i en frisk och produktiv Östersjö, med ett lönsamt yrkesfiske i en levande skärgård. Vi kommer också att arbeta för ett starkt reducerat bestånd av snabbgående motorbåtar, vattenskotrar och lättklädda badjävlar som ökar frekvensen malignt melanom och som därigenom belastar en ansträngd sjukvård, helt i onödan. Däremot kommer ägare av långsamtgående snipor i trä med inombordsmotor att premieras med skattelättnader. Samma sak gäller innehavare av segel-ekor av traditionellt typ, samt inhemska sportfiskare som håller ögonen på utländska rovfiskare i vår vackra svenska skärgård.
Rösta på GRIS, för minskat svineri i skärgården.
PS. Vi lägger inte förbudet mot snabbgående båtar och solbad, formellt till vårt valmanifest, ännu. Vi tvekar för en gång skull, av taktiska skäl. Är det kanske dumt att byta en handfull röster från yrkesfiskets representanter och ägare till allmogebåtar, mot ett större antal uteblivna röster från solbadare och vattenskotervandaler? Att i dagsläget gå ut med planerna på förbud kan vara otaktiskt, så vi kanske skall hålla detta hemligt så länge. Å andra sidan skulle en tidig lansering ge väljarna möjlighet att i god tid, innan nästa val, inse att vi har rätt och ge dem möjlighet att tämligen snart inrätta sig efter kommande lagstiftning.
DS.

november 15, 2014 at 6:50 e m Lämna en kommentar

Prövningar

Vi är mitt i höst- och högsäsongen för dryckesprovning. Diverse vinklubbar och dito Whiskey, samlar trogna skaror som provsmakar allehanda nyheter, och för den delen också beprövade klassiker, på marknaden. Här träffas invånare från samhällets alla skikt och Svensson och Nykvist samsas med tandläkare och kommunalråd bland flaskorna.
En annan sammanslutning på dryckesfronten här i Gröna Köpingen, ”Mun-stänkarna” lever lite anonymt och har inte fått den uppmärksamhet den förtjänar. Munstänkarnas verksamhet går ut på att prova olika brännvinsfabrikat under otvungna och trivsamma former. Föreningens ordförande, finskättade diversearbetaren Astor Määsk, har bett oss att göra lite reklam och sprida information.
AM ber oss meddela att provningarna nu flyttats från Brädgården i hamnen, till Astors trivsamma husvagn på långtidscampingen i GK. Han vill också att vi slår ett slag för provningen nästa vecka då en verklig klassiker skimrar i plastmuggarna på campingbordet. Med anledning av att det är jämna 56 år sedan den aktuella drycken såg dagens ljus kommer hela kvällen att ägnas åt ”Explorer”. En fantastisk vodka destillerad av förstklassigt vete. Smaken är ren, rund, mjuk, med en tydlig sädeskaraktär och viss sötma. Denna sädesvätska har varit en storsäljare allt sedan lanseringen 1958. Det är också en dryck som fortfarande kan benämnas 37:a. En knatting innehåller som bekant numera bara ynka 35 centiliter men Explorers alkoholhalt ligger på just 37procent, varför beteckningen fortfarande kan anses adekvat.
Dagen till ära kommer traditionella tilltugget, Falukorv, att bytas mot grillade revben.
Hörsamma Astors maning om uppslutning kring denna klassiker. Skulle det bli trångt i Astors husvagn, meddelar denne att det avgivits löfte om bruk av ”Slatte-Kalles” dito. Kalle sitter, lägligt nog av en rattfylla, varför lokaliteterna står till ”Munstänkarnas” förfogande, utan inskränkningar och krav på städning.
Vi avslutar med Munstänkarnas fyndiga valspråk: ”Det är toppen med botten upp”
PS. Astor påpekar att tid och plats för nästföljande provning av ”Skogsstjärnan” meddelas muntligt på ”Explorer-sammandragningen”. Med tanke på ordningsmaktens intresse, är skriftlig information inget lämpligt alternativ”. DS.

november 13, 2014 at 7:07 e m Lämna en kommentar

Löpsedel-nytt

Under tiden jag står i kassan och väntar på att expediten skall lyckas övertala en äldre dam om att de åberopade rabattkupongerna inte gäller längre, har jag rika tillfällen att studera omgivningen, bl.a. kvällstidningarnas löpsedlar. Jag köper ytterst sällan dessa publikationer, för jag är noga med att den information jag får är sann. Jag vet alltså inte vad som skrivs inne i tidningen, men ”löpet” förkunnar, utöver nyheten att ny- separerade paret Bagge-Wahlgren skall sälja sitt hus, att ”sångaren” i dansbandet Lasse Stefanz, Olle Jönsson, inte skall låta barnen få ärva hans pengar. Det är kanske ledsamt för barnen men det vore en långt större tragedi om det visade sig att de ärvt hans sångröst.

november 12, 2014 at 7:45 e m Lämna en kommentar

Äldre inlägg


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

november 2014
M T O T F L S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se