Archive for november 26, 2014

Allvarlige Alvar

Det var ett tag sedan vår vän, Alvar Alvarson, fick komma till tals. Det kanske kan vara dags att Alvar förmedlar lite tankar från glesbygden.
”November sveper in landskapet i en grå, blöt filt”. Så brukar det låta när någon lite poetiskt skall ondgöra sig över dis och dimma. Jag tycker det är en ganska skön filt, som kanske inte värmer kroppen, men sinnet. Det är en trevlig månad med opretentiös färgskala, om man tar sig tid att titta efter. Det gör inte medborgarna, utan de lägger energi på att beklaga att man inte bor i Grekland eller Italien. Ja men flytta dit då, och gå inte här och gnäll.
Vi tror trots allt att flertalet, vid djupare eftertanke, är tacksamma över att bo i Sverige med dess fantastiska årstidsväxlingar. Inte minst vi här på landet, gläds av naturliga skäl åt dessa.
Det är ganska lugnt nu sedan jag sålt mjölkbesättningen och planterat igen åker- och ängsmarken. Att det nu växer gran istället för midsommarblomster retar naturligtvis allmänheten, men det tar jag lätt på för det är samma individer som gnäller över höga livsmedelspriser och som predikar att det är fel att utnyttja ”de stackars djuren” genom att tulla dem på mjölk och för att i slutänden slakta och äta upp de stackars kossorna. I ”Termometern kunde vi för ett tag sedan läsa en insändare som ifrågasatte om mänsklig konsumtion av komjölk var nyttig. Vidare upplystes skribent om att en ko eller tjur kan bli uppemot 25 år gammal om de inte skickas till slakthuset i förtid. Det är inte bara möjligt, utan troligt att stor konsumtion av komjölk inte är så bra för hälsan, och ett fäkräk kan säkert bli en glad gammal pensionär. Men utan mjölkdrickande och köttätande blir det lite knepigt. Vi förväntar oss ingen djupare eftertanke på en del håll men det vore intressant om de kunde ge svar på följande fråga. Vem skulle vara så elakartad korkad att han eller hon höll kreatursbesättningar bara för nöjes skull och för att ”bara” hålla ängar och hagar betade och öppna? Ingen misstänker vi, men här finns plats för privata, ideella initiativ. Nu vänder vi oss inte till blåögda ”gröna-vågare” som skaffar sig ett dussin får, en spinnrock och en vävstol för att förverkliga sig själva i Sörgårdsidyllen. Dessa ger upp lite för lätt och är snart tillbaka i storstadens larm. Nej det behövs lite mer stake än så.
Man får nog inse att alternativen för att behålla ett öppet landskap inte är så många. Antingen rationellt lantbruk med djurhållning eller så blir det skog. Någon riktig fullblodsidiot kanske bygger golfbana. En lösning vore att en förskräcklig massa statligt eller kommunalt avlönade skogsarbetare rände runt med röjsåg och höll efter lövsly för att förhindra igenväxning, men då skulle det bli ett helvetes liv. Dels från sågarna men också från skattebetalare som skulle få en väsentligt högre skattebörda eftersom röjning av gigantiska arealer skulle kosta ansenliga summor.
Nej. Låt ett hyggligt rationellt och lönsamt jord- och skogsbruk sköta både produktion och landskapsvård.
Vi har inget emot att en och annan eldsjäl bedriver ”musei-lantbruk” här och var. Små byar, väst och nord-väst om Oskarshamn är goda exempel på småskalig drift där man kanske inte bärgar fantomskördar, men man gör en stor insats för den biologiska mångfalden och bevarandet av gammal agrar odlings-kultur. Fäboddriften norröver är ett annat exempel. Dessa människor gör ett stort, förtjänstfullt arbete. Ge dem ekonomiskt stöd. Det har de kanske redan, men då kan de gärna få mer. Mycket mer. Vi betackar oss dock för ”Hästmannen” och ”Kokvinnor”. De är inte representativa för småskaligt lantbruk, och det är skamligt att exponera sådana existenser.
En sak bör man komma ihåg. Skulle livsmedelsbehovet tillgodoses med primitiva, men kanske trivsamma brukningsmetoder, blev det nog ganska tomt på hyllorna i våra köpcentra.
Ekologisk odling stör oss inte heller, bara konsumenterna vill betala vad det kostar. Däremot störs forskare vid SLU. Ett antal av dessa har i dagarna deklarerat att ekologisk odling minsann inte är någon frälsning för mänskligheter. Vi lämnar detta därhän för tillfället och vi nöjer oss med att påpeka att storfräsarna på Sveriges lantbruksuniversitet kanske inte i alla lägen skall betraktas som innehavare av facit. Skogliga enheter vid SLU har under årens lopp presenterat en del som nog kan ifrågasättas. Det finns risk att även de på jordbrukssidan lider av samma åkomma. Forskare är inte så sällan lite publicitet-kåta och då är det lägligt med braskande nyheter.
Ekologisk verksamhet har nog både positiva och negativa effekter. En sak är solklar. Bruket av kemikalier skulle minska drastisk vid storskalig eko-odling. Detta skulle bl.a. gynna fältviltet och det är en pluspost som väger tungt. Mycket tungt. Tänk att än en gång i livet få se en Vorsteh eller Pointer fatta stånd framför en Rapphönskull i stubben. Det är en nåd att stilla bedja om för en gammal jägare. Nu jagar jag i och för sig inte längre i någon större omfattning. Snart hänger jag kanske undan bössan för gott. Ja inte hänger upp, utan ställer in i vapenskåpet. Myndigheten lägger betydande resurser på att kontrollera legala vapeninnehavare, och det är kanske bra, men än effektivare vore det förmodligen om man lade lite mer krut på alla illegala vapen som förs in i riket och som med lätthet kan köpas av den som är hågad, i princip överallt, till tämligen facila priser.
Varför jag i stort sett slutat jaga tar vi en annan gång. Det har inget med blödighet eller samvetskval att göra utan beror på andra faktorer.”

Tack för detta, Alvar.
Vi som känner Alvar som en nästan fanatiskt intresserad småvilt-jägare och hundvän är naturligtvis väldigt nyfikna på orsaken till reträtten från Dianas stigar. Vi hoppas på ett klarläggande.

november 26, 2014 at 7:00 f m Lämna en kommentar


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

november 2014
M T O T F L S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se