Gröna Köpingen

Var det bättre förr?

november 27, 2014 at 7:55 e m 2 kommentarer

Svaret på frågan ovan är ett reservationslöst, Ja. I det flesta fall. Men vi har fått oss en smärre tankeställare.
Vi hörsammade Jonny Nilssons inbjudan till föredrag i Mönsterås hembygdsgård under rubriken ”Brott och straff i Stranda härad på 1600-talet”.
Utbudet av evenemang i Mönsterås är inte så stort. Vi vet att det finns åtskilliga som är intresserad av orten och dess historia, så ett fyrtio– femtiotal åhörare som hade mött upp, är åt fanders för lite.
Vi har sagt det förut. Vi har inte samma åsikt i en rad frågor, långt därifrån, men när det gäller lokal historia har Jonny kunskap som vore dumt att ifrågasätta. Det är förmodligen inte många som slår honom på fingrarna i den genren. Han behandlar språket väl i skrift, det vet alla, men han är också en god talare och underhållande. Nästa gång det bjuds historisk föreläsning. Masa er dit. Ni får valuta för den blygsamma entréavgiften.
Vad var det då vi fick höra som manade till eftertanke huruvida det förr fanns sådant som inte var bättre? Jo en intressant redogörelse för 1600-talets brottsliga verksamhet och de straff som väntade den skyldige. För en del olagligheter slapp man relativt lindrigt undan medan annat kostade mycket mer, inte sällan livet. Det vi reagerade mest över var att hor, skörlevnad kunde belönas med döden. Hor, med tvenne inblandade som var gifta, (ja inte med varandra) kunde bestraffas med halshuggning. Om någon yngre, lite förståndshandikappad dräng, ertappades med att ha fattat fysiskt tycke för något däggdjur, brändes han på bål, levande. Så gjorde man också med mestadels oskyldiga kvinnor, som utpekats som häxor.
Ett fruktansvärt straff, som dagens ”Häxor” på den feministiska ytterkanten slipper. De får ostraffat fortsätta att urskillningslöst smutskasta den manliga delen av befolkningen. Det hade inte gått för sig på 1600-talet. Då hade, enligt Jonny, domstolarna fullt snärj med att skipa rättvisa bland medborgare som stämt varandra, för ibland ganska bagatellartade kränkningar.
Det är nog en Guds nåd att otrohet i dagsläget inte straffas med avrättning. Om så vore fallet, skulle frekvensen brott mot det sjätte budordet innebära att del blev ännu glesare i kyrkbänkarna och en och annan predikstol skulle också gapa tom.
Vi vill inte redogöra för bloggens relation visavi budorden, varken sjätte eller andra, men vi kan meddela att när det gäller det tredje (Du skall helga vilodagen) går vi ”all in”. Vi vilar frekvent, också mitt i veckan, för att få lite bonus som kompensation för ev. brott mot det sjätte.
Nu har vi sträckt oss så långt vi kan, utan att göra våld på vår övertygelse. Det finns några enstaka exempel på sådant som inte var bättre förr. Men i övrigt framhärdar vi.
Vi är fullt medvetna om att detta retar en del individer till vansinne. Bland annat alla dessa hurtfriska, klämkäcka, framåtsträvande, hänsynslösa, förbannade strebertyper som i alla läge skall visa hur framåt och ”på tårna” man är. ”Framtiden är vår. Se framåt! Att se bakåt är början till slutet. Allt är möjligt”. Detta är dravel och skitsnack.
Fråga Agda Karlsson, 103 år, som just blivit ”nattad” vid tretiden på eftermiddagen på äldreboendet ”Solgläntan”. Vad vore vardagen värd för henne om hon inte kunde ligga och minnas allt trevligt från förr, då allt var så mycket bättre.
Vad har hon att se fram emot? Att barnbarnen, som aldrig kommer, inte skall komma i år heller? Nej fy faen. Se bakåt!!

PS. Vid en genomläsning noteras ett antal kraftuttryck. Fler än vanligt. Är det kanske ett omedvetet uttryck för att vi saknar inlägg på bloggen ”Edvins kängor”. Edvin har varit onödigt tyst en tid och vi saknar hans mustiga och rättframma språk. Vi ber om ett livstecken. DS

Entry filed under: Bättre förr, Betraktelser. Tags: bättre förr, brott oc straff, föredrag, häxor, Jonny Nilsson, mönsteråsbloggen.