Språkpolisiära ärenden

december 19, 2014 at 7:15 f m Lämna en kommentar

”Språkpoliser” är ett lite tröttsamt släkte. Bloggen försöker att undvika denna verksamhet trots att vi alltid vet allt och bäst. Vår profil är fördragsamhet och tolerans. Här reagerar kanske någon läsare. Fördragsamhet och tolerans är samma sak. Det var vaket.

Man kan kanske vid extrem lusläsning hitta en del fel i Bloggens språkbehandling men då är det frågan om medvetna felaktigheter för att kolla om läsekretsens är på alerten.

Det finns ett antal talesätt som vi står lite undrande inför. Ett är ”Dra alla över en kam”. Vi tror nog att detta är det korrekta, men ganska frekvent hör man, oftast från utsocknes: ”Dra alla över en kant”. Detta är fel, men har det kanske blivit så vanligt att det numera kan anses lagligt? (Ungefär som ”Vi syns” istället för ”Vi ses”.)

Vi har nog i alla tider, som numera är en lång räcka år, hört uttrycket: ”Sticka under stol med”. Inte så sällan säger man nu istället: ”Sticka under stolen.” Vad är rätt?

Det finns fler exempel. Någon gång har vi hört varianter som: ”Bilda sin tid. Bli vid sin läsk. Gå i bärsen. Hugget som sprucket”, och ibland medvetna lustifikationer som, ”Intet nytt under kjolen”. Själva lanserar vi, här och nu, varianten: ”Många sängar i sin lya”. Det låter lite spännande och kittlande och sätter fantasin i svang.

Man kan hävda att felciterade talesätt är petitesser och inget att hänga upp sig på. Må så vara, men en viss vaksamhet beträffande språket kan nog vara bra.

Det finns inte bara ”idiomatiska” yttryck utan också ”Idiotiska”. Den ungdomliga vokabulären har antagit en form som ibland är rent vedervärdigt. Här tänker vi på de tillmälen som haglar på skolgårdar och ibland i lektionssalar. ”Hora, bögdjävel, fi..a”etc. Ungdomarnas språkbruk, eller missbruk, borde bli föremål för insatser från någon lämplig myndighet. Exempelvis skolan.

Däremot har vi lite motvilligt accepterat nya lite ”amerikaniserade” uttryck för diverse företeelser ex. inom data- och spelbranschen. Det blir bara fånigt när man skall försöka att försvenska. Vi minns någon eller några lågbegåvade som på 70-talet på allvar föreslog svenska beteckningar på engelska golftermer, inarbetade i ryggmärgen sedan århundraden. Ett förslag var ”Finfältet” istället för ”Green”. Ni förstår själva.

Ännu svårare har vi för läten och lyten i stil med: Liksom, alltså, suger fett, äger, typ, va, ba, osv. ”Det är väl inte så mycket att reta sig på”. Naturligtvis inte, men man skulle göra ungdomarna en tjänst genom utökad undervisning i språkbruk och folkvett.

Vi tänker oss följande scen: En yngling, vi kallar honom ”Pelle”, söker efter avslutade studier ett jobb, och vederbörande har blivit utvald för en intervju hos arbetsgivaren. Pelle är hel och ren och han svarar lugnt och sakligt på frågor. Han behandlar språket väl. Han är lagom artig utan att för den skull framstå som lismande.

”Kalle” har blivit uttagen till samma intervju som Pelle, och bägge har identiska meriter enligt ansökningshandlingarna. Kalle är inte så välklädd. Ett par trasiga jeans kompletterar en likaledes trasig T-tröja som bara nödtorftigt döljer en rikhaltig tatuering. ”Det skulle va jäla fett häftigt om jag fick kneget. Jag behöver stålarna för det suger som faen att va en fattig loser. Det vore fett coolt, alltså, liksom i princip, typ”. Medan Kalle framför sin monolog har han hasat ner i stolen och halvligger lite nonchalant och avspänt.

Kalle är kanske en alldeles utmärkt duktig kille som skulle klara jobbet galant. Men, hanfår inte tillfälle att visa det.

Det är ingen som skall lura i mig annat än att Pelle får jobbet, Varför? Han visar upp lite hyfs och bildning, och hur man än vrider och vänder så är det nu, och ävenledes framgent, ett gångbart koncept att visa upp lite folkvett. En person som vid en okulär besiktning framstår som en obildad lurk, kan när han synas närmre i sömmarna, visa sig vara alldeles förträffligt trevlig och duglig, men han gör det svårt för sig genom sin framtoning.

Jag märker nu att jag hela tiden pratar om honom. Vi ber alla feminister om ursäkt. Om vi blixtsnabbt urskuldar oss med att påstå att det inte är aktuellt med dåliga egenskaper hos kvinnor, så tar vi oss elegant ur den knipan.

Under tiden detta kommit på pränt har vi blivit övertygade om att vi har en ny punkt att lägga till vårt manifest. Efter GRIS valseger borde vi lagstifta om en timmes skolundervisning i ”Vett och etikett”. En timme i veckan. Under hela skoltiden. ”En timme i veckan, det har vi inte tid med. Något annat ämne blir lidande” Icke. Den timmen hämtas hem, med råge, genom att man förbjuder mobiler under lektionstid, samt inför rutiner som tvingar eleverna att komma i tid till lektionerna. Ser man dessutom till att de inte sitter och blir dåsiga i sina varma mössor och sömnbefrämjande, halvliggande positioner så har vi snart råd med två timmar i veckan.

Just i dagarna har experter inom OECD redovisat resultatet av studier angående tillståndet i svenska skolan. Som exempel på orsaker till dalande resultat nämner man dålig disciplin, låg närvaro, ojämlikhet mellan skolorna m.m.

Vad var det vi sa?