Bloduppfriskning

december 28, 2014 at 10:32 f m Lämna en kommentar

Vargen är ett aktuellt djur, omtalat och omtyckt i vissa kretsar. Andra intar en mera avog inställning. Ett av tillskyndarnas argument för en individrik vargstam är den påstådda inavelsdepression som anses vidlåda vargarna. Vi tror nog inte att det är så farligt. Så här i jultider går tankarna ibland till Bibeln. Noas ark lär knappast haft rum för så många individer av samma art, så egentligen skulle det skitit sig redan där.
Hur har vi det på den mänskliga sidan? Skall vi tro på Bibelns skapelseberättelsen, med Adam och Eva, så handlar det om en extremt smal avelsbas.
Har vi negativ inavel bland homo sapiens, var i så fall, och varför just där? Går det att komma tillrätta med problemet? Hur?
Jo, inavelns negativa inverkan visar sig tydligt här och var i grannskapet. Vi namnger inga platser för då blir man kanske irriterade både i väst och öst.
Hur yttrar sig inavelsdepression? Ja det kan kanske handla om defekter i själslivet som kan vara svåra att upptäcka, men även en snabb, yttre besiktning kan ge fingervisning om personens genetiska status. Ett tydligt tecken är bristande, eller i varje fall saktfärdig fattningsförmåga. Lite ”korkade” helt enkelt. Exteriört finns ett osvikligt kännetecken hos kvinnorna. Man ”bär handväskan högt” som man brukar beskriva. Armen hålls i en vinkel som innebär att väskan hamnar i höjd med bysten. Här kan variationer naturligtvis förekomma men vi utgår från bröst som hålls i schack av en C-kupa. Andra utmärkande drag är papiljotter i håret inne på köpcentret och en cigarett i mungipan när man promenerar utefter gatan. När det gäller det mentala så är ex. på utmärkande drag att man på ex. banken, högt och tydligt och torgför sin privata ekonomi och att en missbrukande make är orsak till sviktande konto. I kassan på ”Netto” står hon och hindrar kön genom att för en ointresserad kassörska visa bilder på de barnbarn hon aldrig borde fått.
Vad utmärker en degenererad mansperson? Hos dessa är ett klockrent signum, byxor som hissas upp ovan kulmagen så att livremmen hamnar strax under armhålorna. Detta medför att byxbenen flaggar på halva smalbenet och blottar bruna ankelsockor i 100 % nylon. På överkroppen kan det variera, men en ”Helmer-Hansson” fiberpäls mitt i sommarvärme är en klar indikation. Mest typisk är huvudbonaden. En gammal reklam keps från 60-talet, ”Lantmännens” variant med transparant gul eller grön skärm som bärs så djupt neddragen att öronen viks i en onaturlig vinkel. Där har vi exempel på personer vars mödrar borde varit föremål för lite långväga frierier.
Vi i GK har alltid värnat om vårt kommunala särdrag och har ogärna sett att utsocknes kommit i avel här i bygden. Detta har hittills varit ett framgångskoncept och inte ens en närgången genetisk examinering skulle indikera inavelsdepression.
Skulle man kanske ändå snegla på en bloduppfriskning inom ett antal generationer? Inte för det behövs men som en extra säkerhetsåtgärd? En breddning av avelsbasen genom införsel av fröstarka hannar från grannsocknarna är uteslutet. Då kan på kort tid det ödeläggas som tagit ett antal mansåldrar att bygga upp, men man kanske skulle kunna tänka sig mer långväga importer. Skåne, Halland, Jämtland, Norrbotten?
Maximal utavel skulle kunna åstadkommas genom import av någon renägande Same (Lapp enligt äldre terminologi) så anpassningsbar att han tål ett varmare klimat utan försämrad fröproduktion. Eller, en betodlare från Österlen, med en dialekt som ingen förstår, men som vet vad som skall göras. Kanske en Jämtländsk slalomåkare som kan grensla en port? Möjligheterna finns, det gäller bara att hitta rätta personer och fasa in dem i vårt unika samhällsystem. Vilken position skall de ha? Vad skall de syssla med?
Vi tror att politik kunde vara ett gångbart alternativ. GRIS dominans kommer att bestå och utvecklas men man kanske kunde sprida budskapet i vidare kretsar genom politiska ”gästarbetare”, som får indoktrinering och skolning och som sedan kan sprida våra sanningar på deras hemmaplan. I dagarna träffade vi en Sosse, modell yngre, som vi tillskriver ett överraskande gott förstånd, trots hans politiska hemvist och trots att han bor i Skåne. Denne yngling har tidigare erbjudits en post som skärgårdsminister i vår kommande regering. Vi fick aldrig ett klart besked men vi framhärdar att det kunde vara ett skräddarsytt jobb. Fattade vi inte fel så hade han nyligen tillträtt en befattning som ”Landstigningsman”. Vi vet inte exakt vad detta innebär, men förmodligen är det en annan benämning för ” Hopp-i-land Kalle-Kalle”. Detta låter inte som ett jobb med lysande framtidsutsikter. En ministerpost i GRIS regering borde väga tyngre och vi tror nog att han skulle gå iland med uppgiften. Ett möte med en skärgårdsjänta i passande ålder kan utlovas. Hör av dig om intresse finns.
Där sätter vi stopp för idag. Vi har mycket mer värdefull information på hjärtat men vi har lärt att inläggen inte bör vara för långa, därför blir det ingen god fortsättning nu.