Archive for januari, 2015

Blåsst

Det är i dagarna 10 år sedan Gudruns framfart. Detta illasinnade fruntimmer som blåste ner mängder av skog i södra Sverige. Allvarlige Alvar har flaggat för ett inlägg med anledning av jubileet. Han kommer vid senare tillfälle.
I dag är det inte blåst som härjar. Det är ”blåsst”. Lyssna på meteorologer och hallåor så får ni se, eller snarare höra: ”Nu blir det hård blåsst” Nåja, vi hänger inte upp oss på detta utan vi tycker att det är bra när det blåser lite lagom för då blir det fart på vindsnurrorna och strömmingen går till.
Nu senast var det ”Egon” som bråkade med hustak och hyggeskanter. Förödelsen blev begränsad och Gudrun står fortfarande i viss särklass.
Vi vill bringa en annan mansperson i åtanke. Erik Gustav Geijer. Vi tror oss veta att det var denne man som yttrade de bevingade orden ”Vad stort sker, sker tyst”.
Det har kommit till bloggens kännedom att vår grann- och vänort Mönsterås tillsammans med Högsby och Hultsfred, har inhandlat vindkraftverk i Sundsvallstrakten. Vi är minst sagt förbryllade. Dels över tystnaden kring projektet, dels över placeringen.
Alla vill ha ström i ledningarna, när man trycker på kaffebryggaren eller vill blåsa håret på morgonen, men det är inte många energisystem som faller på läppen. Kärnkraft är farligt. Vattenkraften har förstört våra älvar och vindkraftverk är fula. Gärna vindkraft men inte inom synhåll från den egna täppan. Här har Mönsterås kanske kommit på en elegant lösning. Oavsett hur höga vindmöllorna blir lär de inte synas från Sundsvall.
För att räta ut ett och annat frågetecken avlägger vi ett besök hos vår kommunal-lokale energiminister Medhvind Elström. ”Nå Medhvind, har du någon kommentar till den tystlåtna satsningen i Mönsterås”
”Detta projekt är fullständigt vind- och vattentätt. Harmlöst ur alla synvinklar och vindriktningar. Det blåser ganska kraftigt emellanåt på våra bredd- och längdgrader, och inte sällan så är den förhärskande vindriktningen från syd. Vi har ganska länge tyckt att det är slöseri att lokala naturtillgångar s.a.s. blåser bort till ingen nytta. Meteorologiska undersökningar har visat att vinden försvinner norrut. Genom att bygga vindkraftverk i Sundsvallstrakten fångas de bortblåsta vindarna upp och omsätts i el, samtidigt som invånarna i Mönsterås och också i GK slipper anblicken av förfulande vindkraftverk. Ej heller störs havsörnar, nattskärror, fladdermöss eller sommarstugeägare. Inte här i alla fall, och hur de har det i Sundsvall skiter vi i. Detta är en synnerligen elegant lösning som inspirerat oss här i el-ledningen i GK att göra en liknande satsning. Ja faktiskt ändå smartare. Vi bygger ett antal vindkraftverk någon mil söder om Sundsvall. På så sätt kramar vi den mesta musten ur vinden innan den når Mönsteråsarnas vindsnurror. Lite fult kanske men var och en ser i första hand till sitt.
Vi tackar Mönsterås för tipset samtidigt som vi uttrycker en viss oro för att Kommunen hamnat i dåligt sällskap, i och med den gemensamma kommunala satsningen på vindkraftsidan. Vi hoppas att Mönsteråsarna inte blir blåsta.”
Detta var stora och goda nyheter. Vi tackar Medhvind för informationen och ser fram mot en satsning som förefaller osedvanligt begåvad.

januari 30, 2015 at 9:01 e m Lämna en kommentar

Toalätt-svårigheter

Vi läser i spalterna om snuskiga skoltoaletter, i så bedrövligt skick att eleverna hellre håller sig en hel dag än att de står eller sitter på de ostädade ”muggarna”. Detta låter ju förfärligt så vi tar kontakt med ansvarige skol- och spolchefen inom Gröna Köpingens rektumsområde. Bloggen hittar chefen, Vadim Dahse, på hans kontor på GK:s Allmänna Lärovärk. ”Nå Vadim. Hur står det till med hygienen här på lärosätes-sätena. Är det så snyggt att eleverna kan nyttja toa när det är av nöden?” Absolut. Det är inga som helst bekymmer. Vi hade lite problem tidigare men sedan vi installerade övervakningskameror på toaletterna har snusket nästan helt upphört. Kamerorna har kommit på plats i smyg, för blir det känt att de finns, är vi rädda att framför allt flickorna inte nyttjar toa av det skälet. Vi gillar inte att flickorna håller på sig i för stor utsträckning.
Kamerorna kostade en hel del med vi vill påstå att de är självfinansierande. Vi säljer en del inspelat filmmaterial till hugade spekulanter och får på sätt in ganska ansenliga belopp. Ja, vi tror faktiskt att det på sikt kan gå med rejäl vinst. Naturligtvis behövs det lite städning då och då och detta har vi löst på ett kostnadseffektivt och elegant sätt. Vi lyckades övertala vår personalchef, Marianne Ortebäck, att skapa en specialdesignad tjänst för våra behov. Det är en trippelbefattning; Specialpedagog, musiklärare och hygientekniker som bakats samman till en heltidstjänst. Behovet av specialundervisning har vi eliminerat genom kreativ betygsättning. Ingen blir underkänd och i och med detta saknas behov av särskilt stöd och hjälp. Däremot sjunger och spelar ungdomarna falskt så där finns fortfarande behov av insatser. Sin arbetstid delar vår hygientekniker/musikpedagog, Vivan Rengniden, mellan elever som sjunger orent och toalettporslinet som hon putsar, gnider och fejar till rent obegriplig lyster.”
Bloggen tackar Vadim för denna intressanta inblick i skolans mest hemliga gömslen. Så bra kan det bli med smart och kreativ personal i toa-ledningen.

Vi nämnde vår personalchef Marianne Ortebäck, och då kommer vi osökt att tänka på en annan kvinna i chefsställning, vår vördade socialchef Eva Agustdotter, som snart går i pension. Naturligtvis kan vi inte låta detta gå obemärkt förbi. Bloggen kommer med ett inträngande ”hemma hos-reportage”, där vi speglar en kommunal chefs vardag, varvat med intressanta tillbakablickar på den gamla goda tiden, då allt var så mycket bättre. Bli nu inte nervös Eva. Vi skall intet förvanska, eller förtiga.

januari 29, 2015 at 8:12 f m Lämna en kommentar

Novus-nervositet

Nya skrämmande siffror beträffande väljarsympatierna har presenterats i dagarna. Man blir lite svettig när man tar del redovisningen.
Folkpartiet balanserar på spärrlinjen och SD har 16,4 procents väljarstöd. Nu är det inte detta som oroar. Vi kan leva med de siffrorna. Det som gör oss sömnlösa är att FI nu har 2.2 % sympatisörer. Omvärlden oroar sig för terrordåd, verkliga och inbillade, och det har smugit sig in en osäkerhet vid kontakt med okända människor som ser lite suspekta ut. ”Är detta månne en terrorist? Har han en sjuhelsikes isterbuk eller är det ett bälte med sprängmedel?”. Det faktum att de ser lite misstänkta ut skapar dock lite trygghet för man kan hålla en viss självvald distans.
Det är värre med feministerna. Här ger inte exteriören samma ledning. Hängbröst utan BH kan även pryda en kvinnlig folkpartist, i den mån det finns några kvar, och i miljöpartiet är det mer regel än undantag att se lite feministiskt okvinnliga ut.
Vad är det nu som är så alarmerande med FI? Jo men det är väl solklart. En sekt som vill utrota 50 % procent av jordens befolkning måste man ta på största allvar.
Om man skulle ha den dåliga smaken att gå ut på gator, torg och i media och basunera ut att alla färgade, romer, skåningar, Högsbybor, moderater, symaskinsagenter, fotvårdsspecialister etc. är dreglande avskum och presumtiva våldsverkare så skulle det med rätta bli ett helvetes liv. Men inte när militanta feminister står och gormar. I skydd av historiska orättvisor tycker de sig har rätt att smutskasta och ta heder och ära av allt som luktar hankön. Detta är skandal, och det är helt obegripligt att det bara är Bloggen och GRIS som inser faran och driver ett aktivt motstånd.
Vi måste gå samman och ”mota Olle i grind”, eller snarare Ulla, innan det är för sent. Annars står vi där en dag som slavar under ett hänsynslöst matriarkat. Fjättrade vid spisen och diskbaljan med en tjutande dammsugare i höger hand samtidigt som vi försöker byta blöjor med vänster. Ja inte på oss själva utan på någon juvenil varelse, eller någon riktigt gammal människa. Allt detta kommer att ske under överinseende av husets härskarinna som ligger och äter praliner framför TV och tittar på Ernst och Timell. Så vill vi inte ha det. Då är det mer eftersträvansvärt att få sluta sin jordevandring.
Nåja, vi vill gärna vara med ett tag till, och det får vi om vi sluter oss samman och stretar emot. Bloggen initierar här och nu en motståndrörelse som vi döper till ”FI Skall Aldrig Regera” (FISAR).
Vi kommer att öppna ett konto där donatorer man sätta in penningar till stöd för vår kamp. Initialt kommer en del medel att spenderas på mat och hotell för styrelsen under vår uppstartsvecka på hotell Sheraton i Hufvudstaden. Kanske blir det också en jaktresa till något trevligt gods i Sörmland.
Vi har bildat en interimsstyrelse bestående av Blogg. red med fru och barn. Med denna sammansättning kan vi inte beskyllas för svågerpolitik.

januari 26, 2015 at 11:01 e m Lämna en kommentar

Storvilt

En braskande nyhet i finansvärlden har bäring på vår grann- och vänort Mönsterås. En industrimagnat i den tyngre viktklassen framlevde en del av sin barn- och ungdom i Mönsterås, för att sedermera avancera till näringslivstoppen. Om det var uppväxten i Mönsterås eller släktförhållanden, alternativt personliga kvalifikationer som möjliggjorde den resan undandrar sig vår bedömning. Förmodligen handlar det om en kombination.
Vi pratar naturligtvis om Sverker Martin-Löf. Denne man har i dagarna lämnat alla tunga uppdrag i en mängd betydelsefulla bolag. Enligt egen utsago på eget initiativ, enligt andra handlar det om silkessnöret.
Vad är det då som läggs denne man till last? Jo han lär ha använt SCA:s flyg och därmed aktieägarnas penningar för privata jaktresor. Jakt är trevligt men man kanske skall stå för fiolerna själv. Det gör vi på den lite mera allmogeartade jaktstigen. Det smäller lite högre rent moraliskt.
Är vi inte helt felunderrättade har industrimagnaten jagat ripor ihop med en man som vi känner och som också har sitt ursprung i Mönsterås. Vi hoppas att det inte är denna kontakt som lett Sverker Martin-Löv fel på moralens krokiga stig.
Vi bringar en strof ur en gammal hit av Peter Seeger i åtanke: ”When will they ever learn.”
Då är det mera hedervärt att göra som Carl Bildt, som nyttjade regeringens plan för att smuggla ut en dödsdömd yngling ur Afghanistan. Men vem vet. Kanske hjälpte Sverker M-L någon stackars frusen Lapp att komma ner från Härjedals-fjällen till lite sydligare och trivsammare breddgrader, nu när planet ändå gick för att hämta en glömd plånbok.

januari 24, 2015 at 11:48 e m Lämna en kommentar

Pärlor från musikarkivet

Det kan vara dags för lite musik igen. Senast presenterade vi lite jazz, en genre som kanske inte tilltalar alla. Nu blir det annat. I ett blogginlägg tidigare berörde vi Olle Jönsson, sångaren i Lasse Stefanz. Vi hänvisade till en löpsedel som berättade att Olles barn inte skulle få ärva hans pengar, och vi påtalade att det vore illa om barnen ärvt hans sångröst.
Lasse Stefanz har av någon anledning en stor och hängiven beundrarskara och dessa kan ha uppfattat inlägget som ett påhopp på Olle. Detta är en misstolkning. Vi skrev, att det vore tragiskt om barnen ärvt rösten. Ärver man något så betyder det ju att testatorn är död. Vi tycker alltså att det vore tråkigt om vännen Olle gått till sina fäder. Så skall inlägget tolkas.
Här kommer ett Youtube-klipp som på många sätt är unikt. Vi har lyssnat ett antal gånger utan att hitta ett enda rim i texten, frånsett refrängen där ”dej” rimmar på ”dej”. Det är kanske inte nödvändigt med rim, men då borde texten, som kompensation, behandla något väsentligt. Ta med tårade ögon del av denna mäster-värk med Lasse Stefans och Christina Lindberg.

januari 23, 2015 at 7:00 f m Lämna en kommentar

Sex och skörlevnad – Del 1

Så är det då äntligen dags för den hett efterlängtade artikelserien med Sex terapeuterna- och atleterna Lill-Gull och Manfreds memoarer från erotikens värld.
Bloggen har tvekat inför publiceringen. Trogna läsare med gott minne kan intyga att erotik, snask och snusk inte är något som vi normalt sysslar med. Det sköter P3 om, och vi har ofta synpunkter på sådant som är moraliskt tveksamt. Negativa synpunkter. Nu är det ju ”kunden” som styr och förfrågan om lite kittlande erotiska skildringar har varit mer än stor. Vi böjer oss, med rodnande kinder och skamsna nackar, för folkviljan.
Vi släpper in Lill-Gull först, som nu är redo efter att först släppt in Manfred. Vi befarar, eller snarare hoppas på en stor anstormning av läsare, men det reder sig nog för det är väl sällan det blir kö i cyberrymden? Ordet till Lill-Gull.

Gud vad härligt. En hel dag för mig själv utan ett enda ”måste”. Ebba-Pitt har nyss gått, efter att hon lagt en sista hand, också på vårt feministiska folklustspel ”Fina, flata, fenomenala feminister” som skall presenteras nu till på påsk. Det är ont om lokaler men vi har blivit lovade att få använda skytteföreningens klubblokal som nu går under arbetsnamnet” Fria Pistolteatern” Det blir lite tomt när allt är klart men vi har redan planer på ett nytt projekt. Ett manshats-drypande drama ”Klockan klämtar för patriarkerna” med beräknat uruppförande kring midsommar.
Nu var det inte framtiden som gällde. Det är lite svårt att skriva memoarer om det som ännu inte varit. Jag skall se tillbaka på mitt rika och vidlyftiga liv, inte minst underliv. Inget skall förtigas eller friseras.
Jag skall vara helt öppen och ärlig. En bekännelse inledningsvis. Jag är i grunden inte lesbisk. Jag tycker djävligt illa om kommunister och Katarina Frostensson begriper jag egentligen inte. Nu är det tyvärr så att om man skall man göra anspråk på att tillhöra kultureliten skall man helst vara lite sexuellt udda. Man skall åtminstone tycka det är trevligt och bra. Vänster-åsikter är ett måste, inte bara inom SR, utan i de flesta kulturella sammanhang, och begriper man inte obegriplig lyrik och konst så är man rökt bland kulturnoblessen. Nu är det sagt, men det gör inget eftersom jag skriver under pseudonymen ”Tjärhovet.” Jag vill även i fortsättningen hålla mitt kulturella sken uppe.
Nu blev denna inledning ganska lång så jag får i detta kapitel begränsa mina tillbakablickar. Jag föddes 1968 av en ogift moder i det lilla charmiga missbruks- och konstnärskollektivet ”Nästäppan” som låg på en udde i Östersjön. Mamma och hennes vänstervänner hade bestämt sig för att vända ryggen åt det kapitalistiska svinsamhället och i stället leva på vad biodynamisk odling kunde erbjuda. De var fyllda med entusiasm vid uppstarten, men rekordskördarna uteblev och geten levererade inte tillräckligt med mjölk till tjoget kollektivister. För att de skulle glömma sin lekamliga nöd införskaffades preparat som gav livet lite guldkant en stund. Dessa hade en dämpande effekt på omdöme och ansvarstagande, men stimulerade sexlusten positivt. Min mor blev med tiden ganska vidlyftig på många sätt. En dag föddes jag, Lill-Gull, utan att det rådde full klarhet beträffande faderskapet.

Denna spännande inledning lovar gott inför fortsättningen. Vi var rädda att det skulle bli för mycket snusk och sex men hitintills verkar det hanterligt.
Vi kommer att presentera Lill-Gulls memoarer med ojämna mellanrum, varvade med utdrag ur vår andre sex-rådgivare Manfred Potaints levnadshistoria. Det kommer att handla om sex, spex och spänning ett bra tag framöver. Håll till godo. Läs och lär.

januari 21, 2015 at 7:00 f m 2 kommentarer

Politik och annat

Det har blivit mycket politiskt den senare tiden. Ganska naturligt nu i omvalet och kvalet. Omvalet blev inte av men det politiska kvalet består. På riksplanet. Det finns dock en del annat som också pockar på uppmärksamhet.

Oroliga läsare har hört av sig med undran om hur det står till med den absolute publikfavoriten ”Blondinballe”. Uppriktigt sagt så vet vi inte. Det har varit tyst sedan Balles pappa åkte utomlands med Balles tjugo vinst-millioner i ryggsäcken. Vi skall försöka bringa klarhet i orsaken till Ballens låga profil.

Det ligger en del ”Pärlor från musikarkivet” och väntar. Vi kan läska läsare och lyssnare med information om att en helt bedårande låt med Lasse Stefanz står på tur. Inte ett öga kommer att vara torrt.

En artikelserie som var oerhört populär var min tvillingbror Lukes memoarer. ”Kan inte du Bosse skriva dina egna memoarer och ge ut dem i bokform?” är en frekvent fråga på bygden. Vi tvekar, av två skäl. Bloggande kollegor har som bekant redan givit ut sina memoarer och vi vill inte bli beskyllda för plagiat. Nåja, plagiat? Innehållet skulle naturligtvis inte bli detsamma, för vår uppväxt och levnad i övrigt skiljer sig nog åt en del.

Orsak nr två, till vår tvekan, är bristande tryckerikapacitet. Vi misslyckades som bekant med att få några hundratusen valsedlar tryckta inför valet 2014 och motsvarande kvantitet böcker skulle säkert innebära betydande problem för typerna i branschen.

Vi får se. En nätupplaga är naturligtvis ett alternativ.

Nu ser vi fram mot Lasse Stefanz. För att ytterligare stegra nyfikenheten kan vi berätta att det handlar om en ung Lasse och en likaledes ung Christina Lindberg. Huden knottrar sig av välbehag när vi tänker på detta sjusärdeles, sjusjungande, skönsjungande par.

januari 19, 2015 at 7:00 f m Lämna en kommentar

Invektiv-innovationer

Så har vi via ”Språkrådet” fått en sammanställning av 2014 års nya ord att lägga till vokabulären. De flesta har anknytning till moderna företeelser som mobil och data, ”Mobilzombie”, ”selfiepinne” etc.

Bloggen har tidigare lanserat ett antal begrepp som spridit sig landet runt. Vi är lite fokuserade på invektiv. Dessa är en bristvara och man får ofta upprepa sig när det behövs en smädelse. Svordomar kan vara användbara men utbudet är ganska litet. Ett glåpord kombinerat med en svordom kan vara mer verkningsfullt i många sammanhang.

Vi har en del nya, användbara förslag, och självskriven etta på de nya invektivens topplista är: Foppatoffel. Det behövs ingen förklaring, för ni har alla sett dessa och kanske till och med gått ut till brevlådan med en halv centimeter snö på backen. Finns det den minsta gnutta snö så tränger den in i hålen vid tårna och så får de dyblöta strumporna bytas. Exteriören behöver vi inte kommentera, och materialet är inget som Gud Fader skapade när han hade fria händer. ”Men de är så lätta att ta på” Vad spelar det för roll när man inte vill ha dem på foten. Skulle man försöka hitta något positivt så är de lika lätta att ta av, för att sedan förpassas in i någon skrubb för vidare transport till återvinning. Nej inte återvinning: Destruktion.

Uttrycket:” Vilken djävla Foppatoffel” skulle alltså kunna nyttjas som benämning på personer som är fula, obekväma, onyttiga, hala och slippriga.

Solklar tvåa är också ett klädesplagg, som numera är utrotat men som vi med några år på nacken minns med fasa. Skjorta i 100% nylon.

Ni ser bilden framför er. Det är på 60-talet. En kall vinterkväll med snöfall, och kön till korvmojen ringlar lång. En bil bromsar in med skrikande däck och bilens exteriör skvallrar om att den framförs av motorburen ungdom, eller ”Raggare” som de kallades. Ur bilen kravlar sig hårda män, på överkroppen endast iförda uppknäppta nylonskjortor. I något fall kompletterad av svart skinnväst.  Bilen visar sig också innehålla ett par s.k. raggarbrudar. Även här är det fråga om nylon. Blus med djupt dekolletage, där snöflingorna försvinner och smälter, matchar en kort-kort utsvängd kjol som också drabbas av yrsnön och förmodligen orsakar svår könskyla.

Gnäller dessa motorburna ungdomar? Fryser de? Icke! Man kavlar istället upp ärmarna för att förkorta kön till en tjock grillad med mos. De kanske frös, vad vet jag, men de visade inte med en min att de vantrivdes.

Vi som inte hade raggarbil hade också nylonskjorta men oftast också slipover och kavaj. Vi frös lika förbannat. Det finns inget som är så kallt som nylon mot bar hud. Jag fryser vid blotta tanken.

”En sådan förbannad Nylonskjorta” blir benämning på självgisslare och späkare som vill briljera inför omvärlden hur resistenta de är mot lidande. Benämningen skulle kunna användas på vegetarianer och råkostare.

Trea blir ”Hemstickade Ullstrumpor”. När vår hulda Moder hade en stund över plockade hon fram stickorna och hennes verksamhet i lampans sken resulterade i ett litet mjukt paket under julgranen. Vi var väluppfostrade redan på den tiden så med spelad entusiasm öppnades paketen och ett par ullstrumpor såg dagens ljus. Man visste att vår moder lagt ner hela sin själ och ville så väl (det rimmade, men det var inte meningen) ”De skall du ha i stövlarna när du är ute och jagar”. En varsk räv framför stövaren kräver att man står stilla. Gummistövlar var ohyggligt kalla men det gick att uthärda. Ullstrumporna höll värmen, men kliade så infernaliskt, att det var fullständigt omöjligt att stå still. Fy fan vilken djävulsk klåda, vilken tortyr. Observera att jag inte talar om nutidens behandlade, ullstrumpor utan den gamla hemstickade typen av grovt garn. I det här fallet var det inte bättre förr.

”Den där djävla ullstrumpan” blir benämning på en rent outhärdlig person som man inte kan vistas i närheten av, än mindre ha tätt inpå kroppen.

Fjärde invektivet blir Hamburgare. Här behövs det inte heller någon ingående förklaring. Alla som satt tänderna i ett svampigt hamburgerbröd och en smetig köttfärsplatta förstår vad vi menar.

”En sådan satans hamburgare” är den självklara benämningen på en onyttig, lite äcklig, smetig och sliskig typ som exempelvis inte kan stava till bordsskick utan stoppar fingrarna i munnen och bär sig allmänt tölpigt åt när han intar föda.

Sist men inte bäst har vi ”Djurpratare” (eller ”kommunikatör”, som man säger för att det skall låta lite snitsigt och trovärdigt). Även här är det kristallklart vad som menas. För er som, mot förmodan, inte vet vad det handlar om kommer en kort förklaring. Det finns fullständigt samvetslösa individer som försöker lura i sina medmänniskor att de kan prata med hästar, hundar etc. Det gick väl om de bara försökte luras, men de djävlarna tar betalt, bra betalt, och skinnar aningslösa stackare på pengar. Detta är skamligt, och en gåta att det får fortgå utan att myndigheterna ingriper.

Den där satans, förbannade djurprataren” är alltså en fullständigt samvetslös och skrupelfri person, som endast är värd omvärldens förakt.

Där har vi några kärnfulla och träffande invektiv. Mustigt klartext att berika språket med.

Vi skall vid senare tillfälle utveckla begreppen: Hammarglo-bo, Kalmarit, Kinbergare, Persson-person, Bloggardjävel och Flingsalt.

januari 17, 2015 at 7:00 f m Lämna en kommentar

Tillbakablickar

Just när man vant sig vid att skriva 2014 är det dags att på kungligt manér ”vända blad”. Där står det 2015, och vad detta bär i sitt sköte är inte så lätt att sia om. (”Bära i sitt sköte” är ett egendomligt uttryck, men det sätter fart på fantasin.)

Bloggen ser som bekant hellre tillbaka, på den gamla goda tiden, och vi skall analysera vad som var gott, respektive ont, år 2014. Vi håller oss till händelser i Gröna Köpingen. Omvärlden struntar vi i, med gott samvete. Den tänker bara på sitt, det är bara vi som tänker på vårt.

Det kronologiska bryr vi oss inte om utan tar det som varit i den ordning vi minns så här på morgonkvisten. Det är väl ganska naturligt att det viktigaste kommer först.

Valet. Bloggen tänker ogärna tillbaka på denna tilldragelse, men den måste ”lyftas”  (Fy fan vilket vidrigt uttryck). GAS( Grön AnSamling) stod inför en jordskredsseger i såväl kommunal- som riksdagsval. Endast den sista pusselbiten skulle på plats. Valet. Ni vet alla vad som hände. Tryckeriet, västerut, vågade efter påtryckning från såväl höger som vänster och mitten, inte trycka våra valsedlar. Jag orkar inte tänka på det längre.

Det blev som det blev, och inte bra. Det hela slutar med namnbyte för vårt parti. GAS blev GRIS (GAS revansch i samhället) och vi är på banan igen, starkare än någonsin. Vi kommenterar inte sittande regerings görande och låtande. Det behövs inte. Folkets dom kommer att bli hård och tydlig.

Kärnkraft. Omvärlden uppvisar energiproduktion där säkerheten ifrågasätts. Hur har vi det i GK? Vi söker upp nytillträdde säkerhetschefen Svante Beckerell på Fastbränsleverket i utkanten av GK. ”Nå Svante hur har ni det med säkerheten i driften?” ”Jo alla våra tre turbiner F1, F2 och F3 kör för fullt. I våras hade vi lite problem med F:ettan, men nu blåser vi på för fullt. Säkerheten är kanske inte i paritet med gällande krav men det löste vi med en reducering. Inte av effekten utan av kraven. Vi hade besök av aktivister som tog sig in och demonstrerade sitt oförstånd. Vi nonchalerade dem och de fick hållas, varför de tröttnade efter några dagar, tog sina banderoller och sprängladdningar och gick hem.”

Kärringkraft. FI: s inträde på den politiska scenen har orsakat lite turbulens här och var. Även i GK? Vi söker upp ordföranden i GPS (Gröna köpingens Patriarkala Sällskap) Manne Schovunism  för att få den maskulina rörelsens syn på saken. Står kvinnorörelsen stark här i GK? Nej för faen. Det är väl ingen som bryr sig om en samling magerlagda kärringar i regnbåges-färgade klänningar som står och gormar. Vi gör som vid Värmeverket. Vi låter dem hållas så har de snart gapat färdigt och avslöjat vad de går för. Eller snarare, inte går för. Vilket vidrigt patrask. Ta bara en sån sak som när man skall beskriva något som tillhör feministerna, Fi:s! Fy faen.

Klimatet. Omvärlden oroar sig för en stegrad medeltemperatur. Man tycker sig ana en sådan i och med att polerna smälter och mätningar visar att vi aldrig haft en så hög global temperatur förut. Skulden läggs till en del på förbränning av kol och olja med påföljande växthusgaser. Representanter för industrin hävdar att det är vetenskapsmän som köpts av miljöfundamentalister för att de skall sprida illavarslande osanningar. Vi söker upp chefen för lokala oljehandeln, Peter Olium, för en sakkunnig kommentar. Tyvärr var inte Peter hemma utan hans högra hand Håkan Wartdebär tar istället beredvilligt emot oss. ”Nå Håkan ser du några orosmoln i fjärran?” ”Nix. Allt är frid och fröjd. Det är inga bekymmer, och det finns hur mycket olja som helst. Den tar aldrig slut”. Tar aldrig slut? Om tusen år måste väl depåerna ha naggats i kanten. ”Nej. Oljan tar aldrig slut”. Med dessa trösterika ord i öronen lämnar vi Håkan som innan sin reträtt påtalar den gynnsamma effekten av ett allt varmare klimat. ”Det blir ingen snö och is och vi kan tryggt och säkert distribuera olja över hela riket, utan dyra dubbdäck”.

Klimakteriet. Åldersstrukturen i samhället inger farhågor. Det är framför allt den kvinnliga delen av befolkningen som börjar bli lite gammal i övertant. Ja även vi manspersoner följer almanackan men här är ett åldrande inte lika förödande. Rynkor i en kvinnas ansikte som måste bekämpas med ”Olay Total effekt instant smoothing serum” ger manliga drag lite karaktär och ser väderbitet och friskt ut. Männen har ingen byst som halkar neråt och vi blir inte åldrigt gråtmilda vid åsynen av en överkörd katt. Mannen är helt enkelt lite mer åldersresistent. Vi står pall för lite oväder och vind.

Var går kvinnans bäst-föredatum? Det finns naturligtvis individuella skillnader men klimakteriet är väl en ganska bra gräns. Innan dess är ändamålsenligheten ganska hög och utseendet är fördelaktigt, så fördelaktigt som råvaran tillåter. Vad gör vi åt detta? Man kan önska att det 2015 kommer verksamma läkemedel som skjuter klimakteriet på framtiden. Detta måste naturligtvis innebära bibehållen attraktionskraft, annars gör man bara ont värre.

Vi slutar med ett gammalt tänkvärt talesätt: ”Vart tar alla vackra flickor vägen och var kommer alla fula kärringar ifrån?”

Asyl. Omvärldens fasansfulla krigshärdar har skapat strida flyktingströmmar. 2014 var inget undantag. Tvärt om. Människor flyr för sina liv och en del av dessa söker sig mot GK. De måste naturligtvis ha hjälp och vi söker upp Flyktighetsamordnare Mats Hallon på ett uppsamlingsläger i en grannsocken. Mats ansvarar för hushållningen på förläggningen och han har i sin totala verksamhet sett mer elände än de flesta.  Nå Mats. Varför kommer det inga asylsökande till GK? Jo, vi gör ”inflygningen” med buss, väster ifrån, och när flyktingarna beskådar dessa omgivningar blir de så skrämda att de vägrar åka vidare. (Det var ett liknande fall i Östersundstrakten. Det förvånar oss. Östersund är trevligt och måste vara betydligt bättre än den krigszon de flytt ifrån). På så sätt kommer inga flyktingar till GK, och alla är glada och nöjda. Vi tjänar en hacka på dem här, och Gröna köpingen slipper ta emot. Därför finns det fortfarande ett och annat hotell och motell i GK som har öppet för allmänheten.

Vinyl. 2014 var året då sjuttioåtta-varvaren i vinyl fick en välförtjänt renässans. Intresset för denna gamla hederliga uppfinning är glädjande. Den är inte bara en fröjd för örat utan också för ögat där den står i hyllan med sina omslag som ger värdefull information om artister och innehåll. Det kanske det finns på CD också, men här går det att läsa tack vare formatet.

Vi slutar för nu, genom att notera. Det som var bättre förr, är bra även idag och förhoppningsvis också i framtiden.

Det blir en fortsättning, senare. 2014 innehöll naturligtvis mer än detta, även om det var gott nog.

januari 15, 2015 at 7:00 f m 4 kommentarer

Snacks, snask och snusk

”Du tar väl inte av falukorven med fingrarna?” Frågan, som inte är en fråga, utan en skarp reprimand, kommer från en kvinna som jag delat matbord med under lång tid. ”Man tar väl inte mat med fingrarna!”

Nej det gör jag inte normalt sett, men ibland händer det. Man har ätit färdigt, tror man, tallrikarna är bortplockade och kvar på bordet står ett fat med falukorvskivor. Frestelsen blir övermäktig och man nyper sig en bit och stoppar i gommen. ”Du tar väl inte med fingrarna”?

Låt oss ta en titt på vår omvärld. I nästan varje samhälle finns det ett näringsställe med en något Amerikaniserad benämning. Mac, King, Max eller mera lantliga ”Frasses”. Där sitter matgästerna och stoppar i sig, mat, höll jag på att säga. De stoppar i sig. Med fingrarna, i åsyna vittne av ett stort antal ”medresenärer” (Ja kanske inte på Frasses).

Jag sitter vid mitt eget bord och tar en falukorv som jag stoppar i egen mun utan att vidröra det som andra ev. skall äta. Hygieniskt oantastligt och fritt från utomstående åskådare.

Reprimand-distributören har ordnat till fest för goda vänner (vi har faktiskt någon, eller några). Gästerna hälsas välkomna och efter denna ritual och något toa-besök som man inte hann med på hemmaplan, bjuds vännerna att sitta ner med ett glas bubbel med lite tilltugg. Det kan vara små ”snittar”, men oftast en skål med jordnötter, Polly och liknande.

”Jag har varit förkyld hela veckan” säger en av gästerna med skrovlig röst i samma veva som hon drabbas av en nysning som allt enligt etikettsreglerna levereras i servett. När detta är avklarat fortsätter hon att gräva i skålarna och konstaterar glatt att hon hittar en favoritvariant i botten av skålen med ”Gott och Blandat”.

Jag är inte kinkig och tror inte på renlighetshysteri med handsprit, klorin och annat kemiskt djävulskap. Vi bör nog, för motståndskraftens skull, få i oss ett och annat. Om det är med Polly eller flingsalt kan nog kvitta. Samma sak med en kotlett som hamnar på golvet. Torka av hundhåren och lägg tillbaka på fatet. Proceduren bör naturligtvis inte ha utomstående betraktare. Ha inte dåligt samvete. Man gör likadant på ”Guide Michelins” tre-stjärniga krogar. När ingen ser på.

”Lite skit rensar magen” brukar man säga. Det stärker nog också immunförsvaret.

Nu kommer kanske invitation till fest i vårt enkla käll, att med diverse omskrivningar, nobbas. Ni behöver inte vara rädda. Hustrun ser till att de hygieniska gränsvärdena efterlevs. Med marginal. Även Bloggen. Vi ville bara peka på en viss grad av bristande logik. Det silas mycket mygg och sväljs en hel del kameler.

Bon appetit!

januari 13, 2015 at 7:00 f m Lämna en kommentar

Äldre inlägg


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 38 andra följare

Kalender

januari 2015
M T O T F L S
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se