Archive for januari 15, 2015
Tillbakablickar
Just när man vant sig vid att skriva 2014 är det dags att på kungligt manér ”vända blad”. Där står det 2015, och vad detta bär i sitt sköte är inte så lätt att sia om. (”Bära i sitt sköte” är ett egendomligt uttryck, men det sätter fart på fantasin.)
Bloggen ser som bekant hellre tillbaka, på den gamla goda tiden, och vi skall analysera vad som var gott, respektive ont, år 2014. Vi håller oss till händelser i Gröna Köpingen. Omvärlden struntar vi i, med gott samvete. Den tänker bara på sitt, det är bara vi som tänker på vårt.
Det kronologiska bryr vi oss inte om utan tar det som varit i den ordning vi minns så här på morgonkvisten. Det är väl ganska naturligt att det viktigaste kommer först.
Valet. Bloggen tänker ogärna tillbaka på denna tilldragelse, men den måste ”lyftas” (Fy fan vilket vidrigt uttryck). GAS( Grön AnSamling) stod inför en jordskredsseger i såväl kommunal- som riksdagsval. Endast den sista pusselbiten skulle på plats. Valet. Ni vet alla vad som hände. Tryckeriet, västerut, vågade efter påtryckning från såväl höger som vänster och mitten, inte trycka våra valsedlar. Jag orkar inte tänka på det längre.
Det blev som det blev, och inte bra. Det hela slutar med namnbyte för vårt parti. GAS blev GRIS (GAS revansch i samhället) och vi är på banan igen, starkare än någonsin. Vi kommenterar inte sittande regerings görande och låtande. Det behövs inte. Folkets dom kommer att bli hård och tydlig.
Kärnkraft. Omvärlden uppvisar energiproduktion där säkerheten ifrågasätts. Hur har vi det i GK? Vi söker upp nytillträdde säkerhetschefen Svante Beckerell på Fastbränsleverket i utkanten av GK. ”Nå Svante hur har ni det med säkerheten i driften?” ”Jo alla våra tre turbiner F1, F2 och F3 kör för fullt. I våras hade vi lite problem med F:ettan, men nu blåser vi på för fullt. Säkerheten är kanske inte i paritet med gällande krav men det löste vi med en reducering. Inte av effekten utan av kraven. Vi hade besök av aktivister som tog sig in och demonstrerade sitt oförstånd. Vi nonchalerade dem och de fick hållas, varför de tröttnade efter några dagar, tog sina banderoller och sprängladdningar och gick hem.”
Kärringkraft. FI: s inträde på den politiska scenen har orsakat lite turbulens här och var. Även i GK? Vi söker upp ordföranden i GPS (Gröna köpingens Patriarkala Sällskap) Manne Schovunism för att få den maskulina rörelsens syn på saken. Står kvinnorörelsen stark här i GK? Nej för faen. Det är väl ingen som bryr sig om en samling magerlagda kärringar i regnbåges-färgade klänningar som står och gormar. Vi gör som vid Värmeverket. Vi låter dem hållas så har de snart gapat färdigt och avslöjat vad de går för. Eller snarare, inte går för. Vilket vidrigt patrask. Ta bara en sån sak som när man skall beskriva något som tillhör feministerna, Fi:s! Fy faen.
Klimatet. Omvärlden oroar sig för en stegrad medeltemperatur. Man tycker sig ana en sådan i och med att polerna smälter och mätningar visar att vi aldrig haft en så hög global temperatur förut. Skulden läggs till en del på förbränning av kol och olja med påföljande växthusgaser. Representanter för industrin hävdar att det är vetenskapsmän som köpts av miljöfundamentalister för att de skall sprida illavarslande osanningar. Vi söker upp chefen för lokala oljehandeln, Peter Olium, för en sakkunnig kommentar. Tyvärr var inte Peter hemma utan hans högra hand Håkan Wartdebär tar istället beredvilligt emot oss. ”Nå Håkan ser du några orosmoln i fjärran?” ”Nix. Allt är frid och fröjd. Det är inga bekymmer, och det finns hur mycket olja som helst. Den tar aldrig slut”. Tar aldrig slut? Om tusen år måste väl depåerna ha naggats i kanten. ”Nej. Oljan tar aldrig slut”. Med dessa trösterika ord i öronen lämnar vi Håkan som innan sin reträtt påtalar den gynnsamma effekten av ett allt varmare klimat. ”Det blir ingen snö och is och vi kan tryggt och säkert distribuera olja över hela riket, utan dyra dubbdäck”.
Klimakteriet. Åldersstrukturen i samhället inger farhågor. Det är framför allt den kvinnliga delen av befolkningen som börjar bli lite gammal i övertant. Ja även vi manspersoner följer almanackan men här är ett åldrande inte lika förödande. Rynkor i en kvinnas ansikte som måste bekämpas med ”Olay Total effekt instant smoothing serum” ger manliga drag lite karaktär och ser väderbitet och friskt ut. Männen har ingen byst som halkar neråt och vi blir inte åldrigt gråtmilda vid åsynen av en överkörd katt. Mannen är helt enkelt lite mer åldersresistent. Vi står pall för lite oväder och vind.
Var går kvinnans bäst-föredatum? Det finns naturligtvis individuella skillnader men klimakteriet är väl en ganska bra gräns. Innan dess är ändamålsenligheten ganska hög och utseendet är fördelaktigt, så fördelaktigt som råvaran tillåter. Vad gör vi åt detta? Man kan önska att det 2015 kommer verksamma läkemedel som skjuter klimakteriet på framtiden. Detta måste naturligtvis innebära bibehållen attraktionskraft, annars gör man bara ont värre.
Vi slutar med ett gammalt tänkvärt talesätt: ”Vart tar alla vackra flickor vägen och var kommer alla fula kärringar ifrån?”
Asyl. Omvärldens fasansfulla krigshärdar har skapat strida flyktingströmmar. 2014 var inget undantag. Tvärt om. Människor flyr för sina liv och en del av dessa söker sig mot GK. De måste naturligtvis ha hjälp och vi söker upp Flyktighetsamordnare Mats Hallon på ett uppsamlingsläger i en grannsocken. Mats ansvarar för hushållningen på förläggningen och han har i sin totala verksamhet sett mer elände än de flesta. Nå Mats. Varför kommer det inga asylsökande till GK? Jo, vi gör ”inflygningen” med buss, väster ifrån, och när flyktingarna beskådar dessa omgivningar blir de så skrämda att de vägrar åka vidare. (Det var ett liknande fall i Östersundstrakten. Det förvånar oss. Östersund är trevligt och måste vara betydligt bättre än den krigszon de flytt ifrån). På så sätt kommer inga flyktingar till GK, och alla är glada och nöjda. Vi tjänar en hacka på dem här, och Gröna köpingen slipper ta emot. Därför finns det fortfarande ett och annat hotell och motell i GK som har öppet för allmänheten.
Vinyl. 2014 var året då sjuttioåtta-varvaren i vinyl fick en välförtjänt renässans. Intresset för denna gamla hederliga uppfinning är glädjande. Den är inte bara en fröjd för örat utan också för ögat där den står i hyllan med sina omslag som ger värdefull information om artister och innehåll. Det kanske det finns på CD också, men här går det att läsa tack vare formatet.
Vi slutar för nu, genom att notera. Det som var bättre förr, är bra även idag och förhoppningsvis också i framtiden.
Det blir en fortsättning, senare. 2014 innehöll naturligtvis mer än detta, även om det var gott nog.
Gröna Köpingen 