Gröna Köpingen

Sex och skörlevnad – Del 1

januari 21, 2015 at 7:00 f m 2 kommentarer

Så är det då äntligen dags för den hett efterlängtade artikelserien med Sex terapeuterna- och atleterna Lill-Gull och Manfreds memoarer från erotikens värld.
Bloggen har tvekat inför publiceringen. Trogna läsare med gott minne kan intyga att erotik, snask och snusk inte är något som vi normalt sysslar med. Det sköter P3 om, och vi har ofta synpunkter på sådant som är moraliskt tveksamt. Negativa synpunkter. Nu är det ju ”kunden” som styr och förfrågan om lite kittlande erotiska skildringar har varit mer än stor. Vi böjer oss, med rodnande kinder och skamsna nackar, för folkviljan.
Vi släpper in Lill-Gull först, som nu är redo efter att först släppt in Manfred. Vi befarar, eller snarare hoppas på en stor anstormning av läsare, men det reder sig nog för det är väl sällan det blir kö i cyberrymden? Ordet till Lill-Gull.

Gud vad härligt. En hel dag för mig själv utan ett enda ”måste”. Ebba-Pitt har nyss gått, efter att hon lagt en sista hand, också på vårt feministiska folklustspel ”Fina, flata, fenomenala feminister” som skall presenteras nu till på påsk. Det är ont om lokaler men vi har blivit lovade att få använda skytteföreningens klubblokal som nu går under arbetsnamnet” Fria Pistolteatern” Det blir lite tomt när allt är klart men vi har redan planer på ett nytt projekt. Ett manshats-drypande drama ”Klockan klämtar för patriarkerna” med beräknat uruppförande kring midsommar.
Nu var det inte framtiden som gällde. Det är lite svårt att skriva memoarer om det som ännu inte varit. Jag skall se tillbaka på mitt rika och vidlyftiga liv, inte minst underliv. Inget skall förtigas eller friseras.
Jag skall vara helt öppen och ärlig. En bekännelse inledningsvis. Jag är i grunden inte lesbisk. Jag tycker djävligt illa om kommunister och Katarina Frostensson begriper jag egentligen inte. Nu är det tyvärr så att om man skall man göra anspråk på att tillhöra kultureliten skall man helst vara lite sexuellt udda. Man skall åtminstone tycka det är trevligt och bra. Vänster-åsikter är ett måste, inte bara inom SR, utan i de flesta kulturella sammanhang, och begriper man inte obegriplig lyrik och konst så är man rökt bland kulturnoblessen. Nu är det sagt, men det gör inget eftersom jag skriver under pseudonymen ”Tjärhovet.” Jag vill även i fortsättningen hålla mitt kulturella sken uppe.
Nu blev denna inledning ganska lång så jag får i detta kapitel begränsa mina tillbakablickar. Jag föddes 1968 av en ogift moder i det lilla charmiga missbruks- och konstnärskollektivet ”Nästäppan” som låg på en udde i Östersjön. Mamma och hennes vänstervänner hade bestämt sig för att vända ryggen åt det kapitalistiska svinsamhället och i stället leva på vad biodynamisk odling kunde erbjuda. De var fyllda med entusiasm vid uppstarten, men rekordskördarna uteblev och geten levererade inte tillräckligt med mjölk till tjoget kollektivister. För att de skulle glömma sin lekamliga nöd införskaffades preparat som gav livet lite guldkant en stund. Dessa hade en dämpande effekt på omdöme och ansvarstagande, men stimulerade sexlusten positivt. Min mor blev med tiden ganska vidlyftig på många sätt. En dag föddes jag, Lill-Gull, utan att det rådde full klarhet beträffande faderskapet.

Denna spännande inledning lovar gott inför fortsättningen. Vi var rädda att det skulle bli för mycket snusk och sex men hitintills verkar det hanterligt.
Vi kommer att presentera Lill-Gulls memoarer med ojämna mellanrum, varvade med utdrag ur vår andre sex-rådgivare Manfred Potaints levnadshistoria. Det kommer att handla om sex, spex och spänning ett bra tag framöver. Håll till godo. Läs och lär.

Entry filed under: Sex och samlevnad. Tags: Lill-gull, memoarer, sex, spänning, spex.