Fånerier

februari 1, 2015 at 10:31 e m Lämna en kommentar

Det mesta här i livet är trevligt och bra. ”Jäääääääätte-mysigt” skulle Ernst säga. Det finns vackra saker och mindre vackra, det finns till och med det som kan betecknas som fult. Vackert eller fult beror på betraktarens tycke och smak. Det finns det som är naturligt och äkta, men tyvärr också dess motsats, konstlat och tillgjort. Det finns sådant som är vettigt och fyller sin funktion men också det som är fullständigt onödigt.
Vi kunde hålla på så här länge, men vi nöjer oss med detta, för att slutligen komma till dagens tema: Det som är fullständigt idiotiskt, fånigt, löjligt. Här kanske någon genast tänker på glappkäftade, onödiga, löjliga bloggare som gör sig breda och lustiga på andras bekostnad. Tänk gärna så, för det rör naturligtvis inte oss här på GK-bloggen.
Än en gång kommer självfallet personligt tyckande in som en avgörande faktor men det finns sådant som ingen vid sunda vätskor kan tycka är annat än makalöst fånigt, smaklöst eller idiotiskt.
En Kronjuvel bland det smaklösa utgör gamla dansbandskostymer från 70-talet.
Som prototyp för det ultimat idiotiska kan vi lyfta fram Morgonpasset i P3.
Sinnebilden för det sanslöst fåniga är en modevisning på ”catwalken”. Vi stannar på denna.
Ni har säkert sett eländet någon gång på TV. Inte i verkligheten hoppas vi. För er som trots allt inte vet vad som försiggår kommer här en kort beskrivning. På ett ”promenadstråk”, ungefär som en brygga, vandrar företrädelsevis kvinnliga modeller fram och tillbaka för att visa upp moderna kreationer för en lysten publik. Mitt i allt detta sitter ”stallchefen”, oftast iklädd kostym, och behängd med smycken av allehanda slag, men omöjlig att könsbestämma med kläderna på. Vem vet, det kanske vore besvärligt även utan.
Nåja. Att modeller vandrar kring och visar kläder är väl i och för sig OK. Men som de ser ut, och som de går! Deras sjukligt avmagrade ansikten vittnar om total likgiltighet och förakt för omvärlden. Vid enstaka tillfälle kan man se antydan till leende, men då sitter det på modeller med lite hull och som fått i sig så pass mycket näring att de orkar vara en aning glada.
Sättet att förflytta sig strider mot alla sunda principer. Fötterna, iklädda skor med halvmeterhöga klackar, isätts rakt framför varandra på en linje. Ungefär som när en räv ”snörar”. En mickel har fyra fötter att hålla reda på men gör det otroligt mycket elegantare och naturligt.
Det är omöjligt att göra spektaklet rättvisa i ord, så vi tar Youtube till hjälp. Första visningen gäller modeller som, om vi förstått det hela rätt, förflyttar sig på ett sätt som branschen betraktar som föredömligt. Tio minuter blir kanske övermäktigt att titta på, men håll i alla fall ut i 50 sekunder så får ni prov på den klädsmak som är branschens signum. På andra klippet kan man se vådan av att gå på detta naturvidriga sätt, i lika naturvidriga skor.
Vi erkänner att vi första gången skrattade gott och rått, men vi besinnade oss. Lyteskomik är lågt.
Slutligen. Ni alla förtjusande kvinnor som kanske tycker att ni har ett eller annat kilo för mycket, här eller där. Skit i det. Vi vill hellre ha er lite rundhyllta, än sjukligt magra, som de avarter vi nyss beskådat. (Just i detta nu kom jag att tänka på Gudrun Schyman, och det vill vi helst undvika. Tänk vad tankarna kan fladdra iväg.)