Feminina över- och föregångare

februari 6, 2015 at 6:30 f m Lämna en kommentar

Säga vad man vill om Tyskland, men det gör man inte. Denna stormakt har visat sina ambitioner i svunnen tid, och vem vet. Kanske är det snart dags igen, och då kan det bli fråga om repressalier om man varit obstinat och kaxig. Vi förmodar att Germanerna, i likhet med övriga omvärlden, har full koll på GK-bloggen.
Tvärt om, vill vi dagarna hylla Angela Merkel och feminister i denna stormakt i Europa. Vem annars skulle vara så framsynt och fylld av jämlikhetssträvande att man skulle komma på iden att byta symbolen i trafikljusen som visar när det är grönt att gå, eller dags att stanna. Den genialt könsneutrala iden att byta ut ”Herr Gårman” mot Fru Gårman har sett dagens ljus i Dortmund. Vi är stumma av beundran och nu undrar vi om man någonstans här i riket kan ståta med motsvarande framsynta feministiska tankegångar. I GK har denna reform ännu inte varit på tapeten men ryktet förtäljer att det hänt något i randområdena till vår grann- och vänort Mönsterås. Vi tar våra gästreportrar Eva Bergfast Andersson och Bo Åsefur till hjälp och beger oss till ett samhälle öster om M-ås, för att ta del av synpunkter från utsocknes-feminismens okrönte konung Ebba-Pitt Pattström. (Det är Ebbas egen ide att bli kallad ”konung” eftersom det ger lite könsneutrala vibbar).
”Nå Ebba. Hur har ni det här i H……lo. Kan du ge exempel på hur ni formerat trupperna i den feministiska anstormningen mot patriarkatets sista fästningar.”
”Oh ja, det finns hur många goda exempel som helst. Övergångställena har vi inte hunnit åtgärda men vi har skaffat ”pins” att sätta på rockslaget. Gröna, för kvinnor i övergångsåldern, och röda för de i fertil ålder, för att mana till försiktighet vid beträdande.
När det gäller trafiken har vi genomfört en radikal, lokal, förändring. Vi i den revolutionära feministiska tätklungan har våra sympatier långt ut på vänsterkanten. Därför tycker vi att det har ett stort värde att vi återinfört vänstertrafik. Nu spelar det ingen större roll, för här kör och går alla mitt i vägen, så skillnaden är marginell. Men som sagt. Symbolvärdet är högt.
Vägsamfälligheten har påbörjat ett kostsamt och arbetsdrygt arbete med att räta vägen genom samhället. Kurvor är symbolen för kvinnlighet och är inte förenligt med vår avsexualiserade inställning till kvinnans lekamen.
Här har vidtagits fler feminism- och vänsterorienterade åtgärder men detta kan räcka som smakprov. Vi kan avsluta med att berätta att Botaniska föreningen har slopat beteckningen ”herbarium” till förmån för det politiskt korrekta ”henbarium”. Växter kan som bekant vara två- och samkönade. Detta kan tyckas vara fåniga petitesser, och det är det också, oss emellan, när ingen hör.”
Nu tror vi knappt våra öron när Ebba-Pitt fortsätter:
”Jag är faktiskt lite trött på allt feministiskt tjafs, men måste hålla masken för att inte reta upp Gudrun. Hon är rent ut sagt en ilsken och elak faen, bakom den leende fasaden. Hon är inte att leka med. Inte för någon. Oavsett kön. Nej, fi fan en sådan människa. Det var ingen slump att stormen 2005 fick namnet Gudrun”
Nu gör Eva Bergfast-Andersson stora ögon. Hon har i sina kåserier i ”Termometern” gett prov på vad vi tolkar som lite feministiska och anti-maskulina böjelser genom att baktala sin förre make. Hon verkar aningen konfunderad över Ebba-Pitts reträtt.
På Evas uppmaning blir det nu en hastig hemfärd och vi får aldrig svar på övriga frågor om sakernas tillstånd på denna feministiska över- och föregångsort.
Nåja. Det känns skönt att åka tillbaka till GK, där alla kön väger lika.