Gröna Köpingen

Skolexempel av skilda slag

Ungdomen av idag är föremål för mycken jämmer och klagan. Ofta välförtjänt, någon enstaka gång oförtjänt. Belackarna har mestadels ett antal år på nacken och den kritiska inställningen gentemot det yngre gardet tilltar med åldern. (Inte ungdomarnas, utan kritikernas) Kanske har fenomenet till en del med glömska och förträngning att göra.

Måhända håller vi på och petar i, just det, petitesser, men ibland tycker vi att kritik är befogad. Var går gränsen? Det skall ni få reda på nu, genom GRIS försorg. Vi tar i slumpvisordning.

Det är inte OK att leva rövare i skolan och kalla såväl kamrater som lärarinnor för ”horor”. Manliga lärare och gossar får hålla till godo med tillmälen som ”bögdjävel” mm. Vi kan inte förstå att detta inte beivras med kraft. Några dagar på tukthus skulle göra susen, men då är det väl risk att de små stackarna skulle känna sig kränkta.

Man skall lära sig att komma i tid och att hålla käften på lektionerna. ”Ja men då får inte lille Kalle leva ut sin spontanitet och han känner sig hämmad och låst.”  Men sluta nu!

När GRIS tagit makten kommer skolsystemet att förändras i grunden. Inte genom en radikal omstuvning bland de ämnen som dagens elever anses vara i behov att läsa. Icke så. Förändringen ligger i att de inte bara skall läsa, de skall också lära sig något. Hur skall detta gå till? Jo det skall vi tala om.

Vi lyssnade på radio för ett tag sedan, och där intervjuade man i ett program (som jag inte kommer ihåg namnet på) en liten rumänsk gosse, ”Jag skulle så väldigt gärna vilja gå till skolan men jag har så dåliga skor att jag inte kan gå dit nu när det är kallt” Det fuktas i ögonvrån.

När GRIS kommer till makten skall vi inte bara lära barnen att stava till ”tacksamhet” de skall också lära sig förstå innebörden av detta i dagsläget okända begrepp. Deras vardag skall förändras radikalt och det skall bli förbjudet för ungdomar att ha roligt på andra platser än i skolan. För att få mat och kläder på kroppen skall barn och ungdomar som inte vill gå till skolan sättas i arbete, av inte alltför läskande slag. Man kan plocka skräp, plocka jordgubbar, hand–gräva diken, klyva ved, bryta sten eller vad faen som helst. Detta slipper de som självmant går till skolan och där uppför sig som folk och lär sig det som är av nöden. Då hasar sig ungdomarna sig dit, för det stora flertalet har skor som duger, och att arbeta framstår för flertalet som ett sämre alternativ än skolbänken. ”Men detta är ju straffkommendering och tvångsarbete? ”Ja just precis. Absolut. Men effektivt. Låt oss pröva detta innan det går fullständigt åt helvete.

En hel generation håller på att gå förlorad av flera skäl. Har Ebola nått våra gränser? Nej det är värre än så. Från och med att man överger modersbröstet, eller snarare brösten, och den lille telningen kan kravla fram till datorn så placerar man sig där, och blir sittande. Resultatet blir urkalkat skelett och förtvinade muskler. Om man tittade på lärorika bloggar vore en sak, (vi har goda tips) men icke. Spel där man tar död på både folk och fä på löpande band är det som gäller. Jo, men de tränar upp minne, rymdsuppfattning och finmotorik. Jaså. Vad skall de med detta till om kroppen förtvinar?
Förbud!

Så har vi dessa förbannade mössor igen. Alltid och överallt. I skolsalen, i kyrkan, vid matbordet, i sängen, på muggen etc. Och värst av allt, kepsar med skärm som förmodligen är konstruerade för att blända av solen i motljus, bärs bakvända. Är man rädd att bli solbränd i nacken? Det ultimat töntiga är när kepsen placeras på tvären så att skärmen skyddar något av öronen. Förbud! ”Jo men mössor och kepsar är väl inget att härja om. Ungdomarnas identitet sitter ju i kepsen”. Denna åsikt framförs till 99 % av skolpersonal som inte har auktoritet nog att se till ett förbud efterlevs. Det är bekvämare att godkänna och blunda. Då är också det lättvindigaste att blunda, stänga öronen och titta bort när någon mobbas eller trakasseras med tillmälen enligt ovan. Mycket av problemen grundar sig i flathet och rädsla som man kamouflerar i flummiga termer. Man svamlar om integritet, okränkbarhet, individens frihet... bla bla bla , istället för att vidta enkla, effektiva åtgärder som alla begriper.

Apropå begriper. Inför inte betyg i fjärde klass. Börja redan i ettan. Ett betyg begriper alla innebörden av till skillnad från svammel vid mesiga kvartssamtal, eller vad kan tänkas heta idag.

Det finns mycket att hala fram i dagsljuset men vi slutar med det absolut värsta. De stackars små skolbarnen äter inte fisk! De äter inte sill, lax, ål, strömming, abborre gädda, ort, mört eller sutare. Det handlar om en kulinarisk dekadans som på sikt hotar folkhälsan. Det är vetenskapligt bevisat att fisk är bra för såväl kropp som själ. Forskning visar entydigt att man blir intelligent av fisk. Detta vet alla, men det är stört omöjligt att trycka i en skolunge en nyttig och närande strömming eller sill.

Varför har det blivit så? Är det föräldrarnas fel? Dåliga rådgivare i kamratkretsen? Födsel och icke hejdad ovana? Vi tror oss ha svaret. Man har i skolbespisningen provat ”fisk”, som inte är fisk, utan en till oigenkännlighet förvanskad råvara. Tror väl faen att barnen får avsmak. Bloggen har lösningen. (Vi gör ogärna reklam för andra orter än GK men här måste vi göra ett undantag, eller två noga räknat).

Skaffa fisk från Mönsterås. Denna ort som inte är helt motbjudande, trots att den är utsocknes, hyser inom sina rågångar fiskare och fiskförädlare av enastående snitt. På vägen mot ”Germanska filialen”, förra semesterparadiset Oknö, huserar en familj som vi inte namnger för då är risken överhängande att de stormas av entusiastiska fisk-vänner, och det vill vi inte. Bloggen vill vara ensam i kön, än så länge. I denna lukulliska högborg tillreds helt fantastisk rökt och gravad lax. Ålar får i röken en så gyllenskimrande patina att blotta anblicken är en njutning. Inlagd strömming är så övernaturligt god att salivflödet späder ut ättikslagen. Om vi även för den inlagda löksillen på tal, så blir det oss övermäktigt. Vi slutar där.

Tidigare nämnda Ål har en jämlike, i ett mera Nordostligt väderstreck. Där hittar man produkter som också gett den perfekta flat– och rundrökta ålen ett ansikte. Det finns här en liten hake. För att nå dessa förtjusande nejder måste man passera ett lite obehagligt samhälle som vi inte namnger, men har man väl krånglat sig förbi byborna, som går eller kör mitt i vägen, så är målet, eller snarare ålen, mödan värd.

Vart vill vi komma med dessa lovsånger? Jo, om det uppväxande släktet fick smaka på dessa delikatesser redan i unga år, skulle Mac Donalds få slå igen eller ändra sin meny radikalt. Skolbarnen skulle bespotta Cheeseburgarna och dubbelmenyer och istället kasta sig över fiskrätter med trendiga och fantasieggande benämningar som ”Macintorsk, Strömming och Sill i sam–lag, Flata-rökt ål, Mac Flundri” mm.

Ovan nämnda föregångsmän, och kvinnor, har i dagsläget annan profession, men det är inte för sent att sadla om. Överge Bruket och vården, och den kateder som kanske fortfarande finns kvar, någonstans. Satsa istället på fiske och fiskförädling i stor skala, till glädje för en, förhoppningsvis växande skara som har smak och förstånd att uppskatta förstklassiga, nyttiga maträtter som har sitt ursprung i befjällade varelser från våra hav och sjöar. Ja, även ån och bäcken kan bidra.

Tack kära vänner för era insatser i folkhälsans tjänst.

Ps. Vår nye medarbetare Anders skall nästa gång få göra entré på bloggen med ett litet trevligt kåseri. Detta med anledning av ovan högst rättvist begabbade huvudbonader som klär skolbarnen. (ja inte klär, utan som ungdomarna klär sig i.) Vi tror oss veta att Anders har en tänkvärd vinkling. DS

mars 1, 2015 at 1:25 f m Lämna en kommentar