Konstigheter
mars 14, 2015 at 7:23 e m Lämna en kommentar
”Du är så fyrkantig Bosse” brukar en kvinna i bekantskapskretsens utkanter säga. Det är förmodligen inte min kroppshydda som avses utan en beskrivning av bloggens själsliv. Vi tror att ”fyrkantigheten” här står för ”enkel, stelbent, och fantasilös”. Oavsett vilken tilltro amatörpsykologer av skilda slag förtjänar, så kan jag leva med detta, för avarter av motsatsen tycker jag är så mycket värre.
Bland det mest fyrkantiga man kan hitta i grannskapet är Kalmar konstmuseum. Vi tänker här på exteriören. En mörk trälåda.
Innanför väggarna verkar det vara allt annat än fyrkantigt. Här flödar fantasi och kreativitet, och stelbenthet har ersatts av fyrbenthet. Tyvärr har det blivit lite turbulens i flödet och chefen har fått sparken, fast det i vanlig ordning heter att han ”avgått i samförstånd”. Konstföreningens ordförande hade lite svårt att ge ett rakt svar på frågan varför Per-Olof Johansson måste gå. Vi på bloggen tar inte ställning men tycker nog att en fråga sällan har haft ett så solklart svar. En person som anordnar konstvisning för hundar skall inte avgå när utställningen är ett faktum. Han skall ha sparken med omedelbar verkan så fort idén rinner upp i skallen.
”Du är så fyrkantig Bosse!”
Hur är läget för den konceptionella samtidskonsten här i Gröna köpingen? Vi söker upp chefen för konstmuseet och likaledes ordföranden i lokala konstföreningen, Eugen Sudde, son till legendariske konstnären Waldemar Sudde, omnämnd redan i Mosebacke Monarki på 60-talet. Hur står det till här i GK. Finns här några interna stridigheter beträffande konstmuseets inriktning och verksamt?
”Jag och styrelsen är helt överens eftersom jag nu är ensam styrelseledamot, De övriga har avgått i protest. Jag vet inte varför eftersom det inte finns något protokoll från senaste mötet.
Detta med att djur engageras i konsten är inget nytt. Visserligen har vi inte bjudit in hundar men utsocknes besökare har haft med sig insekter som skapat förutsättningar för en fantastisk konstupplevelse: En happening som saknar motstycke i konstvärlden. Genom dessa besökare har museet infekterats av vägglöss och kackerlackor, besökare som annorstädes skulle hälsas med avsky. Här ser vi dessa som en fantastisk tillgång i en kreativ skapande process. Vi erbjuder allmänheten medverkan i en enastående inspirerande och demolerande spontanföreställning. Besökarna förses med bräckjärn och tänger och får i en sanslös orgie gå lös på väggsocklar och dörrfoder för att sedan med ryggsprutor bekämpa kackerlackor och vägglöss med färgglada preparat tillhandahållna av Anticimex. Det hela mynnar ut i en extatisk färgorgasm i regnbågens alla färger. På så sätt väver vi också in HBTQ rörelsen i skaparprocessen. En fantastisk happening som belyser människans litenhet i ett kosmiskt perspektiv.
Vi hoppas att detta initiativ kommer att uppfattas negativt av den lågutbildade massan så att medlemsantalet i konstföreningen minskar ytterligare. Vi i den kulturella eliten vill gärna vara en liten exklusiv skara. Folk som gillar oljemålningar, akvareller och annan skit kan sitta hemma och titta på sina egna väggar med ‘Gråtande barn’, Fiskargubbar med sjöskumspipor, och Grindslantar” slutar Eugen Sudde.
Lite slokörad och skamsen drar sig bloggen hemåt för sanering. Inte av ohyra, men vi skall rensa väggarna från enkel och simpel konst. Vi har inga ”gråtande barn” men några tavlor av R-I K som vi i vårt oförstånd tyckt om tidigare, innan vi fick reda på vad som är rätt och riktigt, enligt kultureliten.
Entry filed under: Kultur. Tags: Eugen Sudde, gråtande barn, hundkonst, Kalmar konstmuseum, kulturelit.
Trackback this post | Subscribe to the comments via RSS Feed