Gröna Köpingen

Bloggare och bollar

Det sitter en massa människor ute i stugorna och bloggar. Varför kan man undra. I vårt fall är syftet uppenbart. Vi vill sprida vårt politiska budskap och känner det som vår plikt att agera vägvisare för en vilsen allmänhet. Vägen mot framgång och välstånd. Lyckas vi? Ja ibland fylls vi av tvivel. ”Hälsan tiger still” brukar det heta, och en orsak, ja den mest troliga, till ett klent kommentarsflöde kan vara att läsekretsen håller med om det mesta. Men en hemsk tanke har slagit oss på senare tid. Tänk om det är så att man skiter i vad vi säger. Tänk om man finner våra briljanta inlägg ointressanta och värdelösa! Tanken svindlar.

Vi har försökt att provocera fram lite uppfriskande kommentarer och underlag för diskussion genom att baktala vår Monark, häda Gud, angripa militanta feminister mm. Inte ens en nedlåtande attityd gent emot Lasse Stefanz har haft effekt.

Nu griper vi ett sista halmstrå innan vi ger upp: Zlatan! Vi skall baktala vårt nationalhelgon Zlatan.  Bloggen inser att vi är ute på hal is och vanskliga vägar. Vi kanske inte bara får kommentarer, utan också en radda hot, men vi skiter i det.

Zlatan är en gudabenådad fotbollsspelare. Helt fantastisk. Men. Att denne Skånepåg är ensam om fyra röda kort i Champions League är ingen slump, ej heller en effekt av dåliga domare. Zlatan är vårds- och hänsynslös, även om antalet armbågar i ansiktet på motståndarna minskat något. Zlatan är inget föredöme och skall inte vara kapten i landslaget. Den befattningen fick han för att han inte skulle tjura ihop och bojkotta nationselvan.

”Men fotboll skall vara kamp och blodigt allvar” I helvete heller! Vill man se blod så kan man titta på MMA eller motsvarande. Jag är helt övertygad om att ett lag med finlirare som Nacka Skoglund, och för den delen också Roger Magnusson, skulle fylla arenorna med åskådare som älskar fotboll. (Nu blev det lite fel. Vi menar liknande spelare, inte originalen. Det skulle bli lite knepigt) ”De skulle inte platsa i ett modernt lag”. Det är troligt men vad är det som säger att modern fotboll är roligare? Är det inte idrottens, i detta fall fotbollens, innersta mål och mening att roa publiken? Eller är det att spelarna skall tjäna en massa millioner med vilka metoder som helst? Vi vanliga dödliga amatörer som löser biljett för att roas en stund uppskattar lite artisteri. Vi skiter i om någon ”gör ett fantastiskt jobb utan boll” och ”springer i luckorna”. Vi vill se lite klacksparkar, dragningar och finter utan att man sliter tröjan av motståndarna. Så enkla och okomplicerade är vi. ”Det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid”

Nacka, och flera med honom, gick ett tragiskt öde till mötes när rampljuset slocknade. Vi får se hur Zlatan tacklar den tid som förr eller senare kommer, när de stora arenorna inte längre är hans scen.

Vi har svårt att tro att Franska staten har något ambassadörsuppdrag i beredskap. Inte heller internationella domarkåren, efter hans enastående uppvisning i uselt sportsmans- chip, efter matchen mot Bordeaux.

mars 27, 2015 at 7:40 f m Lämna en kommentar