Archive for maj, 2015

Ransonering

Bloggen lyssnade på ett program på radio härförleden. Det handlade om kultur, så det var nog inte P3. En författare berättar hur han sitter med ett färdigt manuskript i handen, klart att skicka till förlaget. Plötsligt drabbas han av tvivel: ”Är det här bra? Kommer någon att köpa den här boken?”

Bloggen har drabbats av samma tvivel: ”Äsch, vad är det här för skit. Varför skall någon läsa detta?” Ja det kan man undra. Initialt var vår avsikt att skoja lite, om och med politik och politiker. Kanske roa och reta utan att för den skull vara elaka. Har någon tagit illa vid sig så är det beklagligt. Det var inte vår avsikt.

Vad skall man skriva om? Det händer ju inte ett smack varken i GK eller i omgivningen. Inga skandaler och oegentligheter så långt ögat når.

Läsekretsen är nog ganska begränsad och det är kanske bra det. Ibland redovisar statistiken någon läsare i ex. Puerto Rico. Det är med stor sannolikhet ingen som törstar efter nyheter från Gröna Köpingen utan en förvirrad individ som tryckt fel. Däremot tar hustrun och den närmsta bekantskapskretsen, enligt egen utsago, inte del av visdomsorden, men har trots detta ibland vetskap om vad som avhandlats. Lite feedback vore trevligt.

Kommentarerna, som är motorn i en fruktbar diskussion, är ganska fåtaliga, men vi vill passa på att tacka bl.a. Anders, Flanören, Jonny m.fl. för visat intresse.

Dags att lägga av? Kanske det, men samtidigt så kliar det så förbannat i tangentbords-fingrarna och vi hyser fortfarande hopp om lokala skandaler så det blir något att ondgöra sig över och skriva om. Som det är i dag är det rena öknen. Det rivs inte ens en enda liten kulturintressant byggnad i vår grannort Mönsterås och skulle så vara så håller Jonny koll på detta på ett förtjänstfullt sätt.

Vårt kommunalråd, Åke Rolandsson, sköter sig i stort sett klanderfritt och samma sak med hans kollega i Mönsterås, Roland Åkesson. Att raljera över kommuanalråd i andra väderstreck bär oss emot, för vi sparkar ogärna på de som redan ligger.

På riksplanet händer det en del men där är missgreppen så flagranta och uppenbara att det är onödigt att släpa fram dessa i ljuset. De släpas fram av egen kraft och kommentarerna sköter och missköter andra.

Nej i brist på annat så framhärdar vi med snask och snusk. Det strömmar in en mängd tacksamma kommentarer, via andra kanaler, som visar att Lill-Gulls och Manfreds memoarer röner stort intresse. Vännen NW tycker att det hela är aningen tveksamt, men vi fortsätter trots detta publiceringen till dess att sedlighetsroteln gör ett hembesök.

Vi skall också så smått börja kraftsamla inför valet 2018. Vårt fullmatade valmanifest skall få ytterligare påspädning av sådant vi vill ändra, och helst också förbjuda. Det finns hur mycket som helst att reta sig på, och det skall vi göra med eftertryck. Går man omkring och är nöjd och glad hela tiden blir man bara slö och håglös. Lite dåsig i kroppen går väl an, men sinnesslö är värre.

Slutligen meddelar vi, till allmänhetens glädje, att vi kommer att ransonera skrivandet en aning. Dock inte i samma utsträckning som Edvin Flåström som inte gett ett ljud ifrån sig sedan augusti. Vad har hänt? Vi är oroliga.

maj 26, 2015 at 10:10 e m 1 kommentar

Sex och skörlevnad. Lill-Gulls memoarer – Del 3

Kanske kan det vara dags för ett livstecken från GK:s sex och kulturgigant Lill-Gull A:sson  B:sson Nilsdotter Persson. Lill-Gull upphör aldrig att förvåna. Det som vi trodde och hoppades skulle bli smaskigt sex och snusk, har mera antagit formen av feminint romantiskt svammel. Vi släpper ändå fram Lill-Gull, och hoppas på bot och bättring. Vi vill ha mera närgången sex, snusk och perversiteter för att tillgodose en lysten läsekrets.  

Tiden går och i artonårsåldern händer något oväntat. Jag är per cykel på väg till kiosken för att skaffa en lina att avnjuta efter kvällsmaten.  På Ohlssons mjölkpall sitter en yngling jag icke skådat tidigare. Ljust långt hår, skägg, T-shirt och tighta jeans som vittnade om enastående resurser. Jag blir naturligtvis intresserad, stannar cykeln och låtsas tappa något på marken. Jag böjer mig strategiskt och min korta- korta kjol blottar något som borde väckt hans intresse. Inte en reaktion, inte en blick. Men va i helvete! Är pojkfaen oförskämd?” Jag ilsknar till och spörjer lite avmätt: ”Vad läser du”?  Tranströmer” svarar ynglingen utan att släppa texten med blicken. Nu drabbas jag av en typiskt kvinnlig reaktionOintresse skapar intresse. Det var väl själva faen! 

”Vad tycker du om Tranströmer”, undrar jag, utan att veta om denne är en författare eller kapplöpningshäst. Nu tittar han äntligen upp. Tycker om Tranströmer? Det är väl klart. Han är helt fantastisk. Läser du honom själv?” En sekund av tvekan ilar genom min lekamen.  Det är klart att jag läser Tranströmer, vad trodde du! Nu kan man ana ett leende hos ynglingen och jag erfar hur mans blick examinerar min kropp. Det är inte helt obehagligt. Nu gäller att handla. Jag hade inte en susning om vem Tranan var, så för att inte avslöjas retirerar jag hastigt med ett .”Hej, Vi kanske ses.” Ja det vore skoj. Det är en artikelserie i DN om Tomas . Vi kunde läsa dentillsammans och analysera. Det är ett stående inslag i lördagsupplagan. Läsa, din djävla idiot, tänker jag, Här skall det bli frågan om andra stående artiklar.

När jag kommer hem hade prästen just varit och bankat påoch medan mor Stor-Gull rättar till klädseln berättar hon att pastorn har en inneboende teologistuderande som anlänt i dagarna. Aha, så ligger det till. Jag har lite tur, för redan påföljande dag är biblioteksbussen på besök. Till den mobile bibliotekariens stora förvåning lånar jag varenda bok av Thomas Tranströmer som bussens innanmäte hyser. På hennes fråga: ”Skall du inte ha någon Erica Jong idag” får hon ett nekande svar. 

Fy fan vad jag läste Tranströmer. Dag ut och natt in. Jag forskade en del i hans förflutna och hade snart grepp om både livsöde och produktion, och några av hans mest kända dikter lärde jag mig utantill.

Snart var det dags för en cykelfärd bort mot prästgården. Jag sammanstrålar med den fagre och partiellt välvuxna ynglingen, och snart sitter vi i pastorns lummiga berså och analyserar den stående artikeln i DN. Jag låter den välvuxne ostörd framföra sina teorier, av det enkla skälet att jag självinte begrep så mycket. På hans fråga: Vad tycker du”svarade jag avväpnande. ”Jag älskar att höra dina kristallklara analyser, så låt inte mej störa”.

Läser du någon annan av de stora 50-talspoeterna, Forssell eller Sjöstrand?  Helvete!! Nu begrep jag att det drog ihop sig till nya litteraturstudier, men efter någon intensivvecka hade jag goda kunskaper också om Lars Forssell och Östen Sjöstrand. 

Det hände nu något märkligt, med såväl min kropp som mitt själsliv. Det var nu, inte bara hans stramande jeans som intresserade, utan jag börja de gilla hela konceptet. Jag har sedermera förstått att det jag drabbades av var en klockren förälskelse.

Denne fagre yngling visade sig lystra till namnet ”Valdemar”, och detta lite ovanliga namn väcker fortfarande sådana känsloatt jag slutar för denna gång. Jag börjar i likhet med Helena Bergström att böla vid stark sinnesrörelse.

maj 17, 2015 at 11:07 e m Lämna en kommentar

Volvo, Ted Ström, Monica Törnell, Zlatan och Nils Norrälv

Bloggen har hela sitt långa liv i huvudsak färdats i Volvo. Av patriotiska skäl, och bilarna har varit bra. Nu är inte Volvo särskilt Svenskt längre och det verkar dessutom som man gör allt för att sälja mindre bilar. Ja inte mindre, utan färre.
Vi har alltid upplevt Volvos reklam som lite udda. En period åkte man omkring med en fisk i bilen. I nästa, av obegripliga skäl hyllade reklamfilm, deklamerar Zlatan nationalhymnenpå sitt Rosengårdska modersmål samtidigt som han sänker sin vältatuerade kropp i en vak och jagar kronhjort, malplacerad i ett vintrigt fjällandskapFilmen är klippt på ett sätt så det i en sekvens ser ut som om hjorten jagar Zlatan. Det skall kanske vara så och rymmer någon form av symbolik som vi på bloggen i vår enfald inte begriper. Vi skall inte raljera över Zlatans dialekt men det blir lite kul med: ”Du tronar på minnen från fånstora dar.”
Nu senast är det än mer svårbegripligt. En Volvo kommer rullande på en ödslig väg samtidigt som man sjunger: ”Det är då som det stora vemodet rullar in”. Är det vemodigt att rulla omkring i en Volvo?
Vi har inga problem med Ted ström och Monica Törnell och deras ”Vintersaga”. Tvärt om. Det finns det som är mycket värre. Lyssna här
Tyvärr har det visat sig att även denna gamla klassiker förmodligen är ett plagiat av en av Nils Norrälvs dikter. Vi har nu hunnit läsa igenom hela den rika skatt av kväden som Nils Lämnade efter sig och vårt sista bidrag från hans ansamling blir dikten, ”Vinteraga” som speglar ett tragiskt mans-öde. Resultatet av förödande kvinnlig dominans och känslokyla. Ta med tårade ögon del av Nils brutala skildring. Så kan det gå när matriarkatet får ett förödande övertag.

Vinteraga
Jag är ganska så tankad går och trampar en park
Allting är ett enda fylledis
Passerar busstationen och en gumma på en spark
Det är kallt och djävligt nu på alla vis.
Och snön den bara faller. Den tung och blöt och kall är
Jag längtar till en varm vedeldad spis
Jag är så trött och frusen, och jag fryser svårt om kusen
Ja, nu är det något av en kris
Det är nu som det stora vemodet griper tag
Och jag känner mig ensam, ratad, sjuk och svag
 
Min fru var förr en pilsk en. Men nu är hon tvär och ilsken
Vårt kärleksliv nu helt har ”gått i sin
Nu blir ej kärleksfröjder, för jag gammal tärd och böjd är
Jag tröstar mig med box med billigt vin.
Det ger ro och sinnesfrid och man glömmer rum och tid
Och att jag står på fylledillets rand
Men trots att svårt man lider jag minns de goda tider
Så hett och svett på ”Statt i Härnösand
Det var då, med det stora högmodet i mitt sinn
Allting rullar på, och framtiden var min.
 
Nu hör man någon spörjaSäg hur kunde detta börja?
Jo det starta med ett vanligt, simpelt gräl
Hjälper du mig ej att städa, får du inte mej beträda
Skall jag ensam jobba som en djävla träl?
Min säng är skön och soft, men du får ligga på vårt loft
I dubbelsäng du kommer aldrig mer
Det är inte mer än rätt, du hjälper inte till med tvätt
Att toan ej är ren, du aldrig ser.
Det är nu som det stora armodet sätter in
Nu jag ligger och fryser på isande råkall vind.
 
Jag måste loftet värma. Martin Timell ska jag nu härma
Denne alla kvinnors flinke älsklingspåg
Där  betesvallen står den söra gamla tallen
Kan det va svårt att fälla den med såg?
Nog bör jag detta orka, men hur skall jag veden torka?
Äsch, skit i det för nu skall trädet ned.
Om jag duktigt som Timellen, jobbar på, så innan kvällen
Står jag där med kärran full av prima ved
Det är då jag i stora vedboden rullar in.
Med ved till kamin, på en isande råkall vind.
 
Jag tog fram min såg och yxa. Hade inte hjälm, skyddsbyxa
Nej bara blåställ, keps och hörselpropp
Jag var knappast yrkesvan. Har ni sett på själva fan
Att sågen trängde in uti min kropp
Det gör ont jag börjar tjuta, medan blodet våldsam spruta
Här gäller det att fort nog finna råd
Måste stoppa blodets flöde annars kanske snart jag död’e
Min fru får sy ihop med nål och tråd.
Det är då som det röda venblodet sprutar ut
Och jag rusar in, med isande kusligt tjut.
 
Min fru var kvar i sängen, och ovanpå låg drängen
En fåent typ från by i Österled
Min hustru tittar opp, ser blodflödet från min kropp
”Stå för faen inte där och bloda ned.
Det sprutar vilt det röda, jag är nära att förblöda
Min kära hustru kan du hjälpa mej?”
”Lugna dej för fan, drängen han är ej så van
Men gör det djävligt mycket bättre än dej”
Det är nu stora som vredesmodet bryter ut
Nu skall det på dräng och kärring, bli ett slut.
 
Tar ett vedträ ifrån tallen drämmer det i drängaskallen
Med all min kraft jag våldsamt klipper till
Jag slår dem gång på gång, men processen den blir lång
Men till slut så ligger dräng och kärring still.
Jag besinnar mig, och spörja. ”Skall jag dessa bägge sörja?
Eller var det lika bra som skett?
Då ser jag drängen på sig röra, men hur kan han detta göra?
Har något slag mot skallen hamnat snett?
Det var nu som det stora ved-mordet rullar på
Och till slut har jag tagit kål på båda två.
 
Nu var slut på alla bråken, jag fick tio år på kåken.
Det var ganska drygt men se, det var det värt.
Jag har skaffat en ny fruga, inte snygg, men hon får duga 
Vårt förhållande är innerligt och kärt.
Det är hon som städar, tvätta. Och jag sätter mig tillrätta
Med en whiskey i min hand och tittar på.
Om min rara lilla fruga, vet sin plats här i vår stuga.
Vhar det nu så underbart vi två.
Det var nu som det stora välståndet sätter in
Nu äntligen har jag lugn och ro i sinn.
 
 
Ja se detta var en hiskelig historia som Nils berättar. Hemsk och brutal, men ändå sedelärande på många sätt. Samtidigt som han visar på de orättvisor som drabbar många stackars män i ett förhållande så väver han elegant in en liten moralkaka beträffande arbetarskydd, eller snarare brist på. Tack Nils, för ditt sista postuma, men aktuella, bidrag.

maj 2, 2015 at 8:07 e m Lämna en kommentar


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

maj 2015
M T O T F L S
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se