Volvo, Ted Ström, Monica Törnell, Zlatan och Nils Norrälv

maj 2, 2015 at 8:07 e m Lämna en kommentar

Bloggen har hela sitt långa liv i huvudsak färdats i Volvo. Av patriotiska skäl, och bilarna har varit bra. Nu är inte Volvo särskilt Svenskt längre och det verkar dessutom som man gör allt för att sälja mindre bilar. Ja inte mindre, utan färre.
Vi har alltid upplevt Volvos reklam som lite udda. En period åkte man omkring med en fisk i bilen. I nästa, av obegripliga skäl hyllade reklamfilm, deklamerar Zlatan nationalhymnenpå sitt Rosengårdska modersmål samtidigt som han sänker sin vältatuerade kropp i en vak och jagar kronhjort, malplacerad i ett vintrigt fjällandskap. Filmen är klippt på ett sätt så det i en sekvens ser ut som om hjorten jagar Zlatan. Det skall kanske vara så och rymmer någon form av symbolik som vi på bloggen i vår enfald inte begriper. Vi skall inte raljera över Zlatans dialekt men det blir lite kul med: ”Du tronar på minnen från fånstora dar.”
Nu senast är det än mer svårbegripligt. En Volvo kommer rullande på en ödslig väg samtidigt som man sjunger: ”Det är då som det stora vemodet rullar in”. Är det vemodigt att rulla omkring i en Volvo?
Vi har inga problem med Ted ström och Monica Törnell och deras ”Vintersaga”. Tvärt om. Det finns det som är mycket värre. Lyssna här
Tyvärr har det visat sig att även denna gamla klassiker förmodligen är ett plagiat av en av Nils Norrälvs dikter. Vi har nu hunnit läsa igenom hela den rika skatt av kväden som Nils Lämnade efter sig och vårt sista bidrag från hans ansamling blir dikten, ”Vinter–aga” som speglar ett tragiskt mans-öde. Resultatet av förödande kvinnlig dominans och känslokyla. Ta med tårade ögon del av Nils brutala skildring. Så kan det gå när matriarkatet får ett förödande övertag.

”Vinteraga”
Jag är ganska så tankad går och trampar i en park
Allting är ett enda fylledis
Passerar busstationen och en gumma på en spark
Det är kallt och djävligt nu på alla vis.
Och snön den bara faller. Den tung och blöt och kall är
Jag längtar till en varm vedeldad spis
Jag är så trött och frusen, och jag fryser svårt om kusen
Ja, nu är det något av en kris
Det är nu som det stora vemodet griper tag
Och jag känner mig ensam, ratad, sjuk och svag

Min fru var förr en pilsk en. Men nu är hon tvär och ilsken
Vårt kärleksliv nu helt har ”gått i sin”
Nu blir ej kärleksfröjder, för jag gammal tärd och böjd är
Jag tröstar mig med box med billigt vin.
Det ger ro och sinnesfrid och man glömmer rum och tid
Och att jag står på fylle–dillets rand
Men trots att svårt man lider jag minns de goda tider
Så hett och svett på ”Statt” i Härnösand
Det var då, med det stora högmodet i mitt sinn
Allting rullar på, och framtiden var min.

Nu hör man någon spörja. ”Säg hur kunde detta börja?”
Jo det starta med ett vanligt, simpelt gräl
”Hjälper du mig ej att städa, får du inte mej beträda
Skall jag ensam jobba som en djävla träl?
Min säng är skön och soft, men du får ligga på vårt loft
I dubbelsäng du kommer aldrig mer
Det är inte mer än rätt, du hjälper inte till med tvätt
Att toan ej är ren, du aldrig ser”.
Det är nu som det stora armodet sätter in
Nu jag ligger och fryser på isande råkall vind.

Jag måste loftet värma. Martin Timell ska jag nu härma
Denne alla kvinnors flinke älsklings–påg
Där på betesvallen står den söra gamla tallen
Kan det va svårt att fälla den med såg?
Nog bör jag detta orka, men hur skall jag veden torka?
Äsch, skit i det för nu skall trädet ned.
Om jag duktigt som ”Timellen”, jobbar på, så innan kvällen
Står jag där med kärran full av prima ved
Det är då jag i stora vedboden rullar in.
Med ved till kamin, på en isande råkall vind.

Jag tog fram min såg och yxa. Hade inte hjälm, skyddsbyxa
Nej bara blåställ, keps och hörselpropp
Jag var knappast yrkesvan. Har ni sett på själva fan
Att sågen trängde in uti min kropp
Det gör ont jag börjar tjuta, medan blodet våldsam spruta
Här gäller det att fort nog finna råd
Måste stoppa blodets flöde annars kanske snart jag död’e
Min fru får sy ihop med nål och tråd.
Det är då som det röda venblodet sprutar ut
Och jag rusar in, med isande kusligt tjut.

Min fru var kvar i sängen, och ovanpå låg drängen
En fåent typ från by i Österled
Min hustru tittar opp, ser blodflödet från min kropp
”Stå för faen inte där och bloda ned.”
Det sprutar vilt det röda, jag är nära att förblöda
”Min kära hustru kan du hjälpa mej?”
”Lugna dej för fan, drängen han är ej så van
Men gör det djävligt mycket bättre än dej”
Det är nu stora som vredesmodet bryter ut
Nu skall det på dräng och kärring, bli ett slut.

Tar ett vedträ ifrån tallen drämmer det i drängaskallen
Med all min kraft jag våldsamt klipper till
Jag slår dem gång på gång, men processen den blir lång
Men till slut så ligger dräng och kärring still.
Jag besinnar mig, och spörja. ”Skall jag dessa bägge sörja?
Eller var det lika bra som skett?”
Då ser jag drängen på sig röra, men hur kan han detta göra?
Har något slag mot skallen hamnat snett?
Det var nu som det stora ved-mordet rullar på
Och till slut har jag tagit kål på båda två.

Nu var slut på alla bråken, jag fick tio år på kåken.
Det var ganska drygt men se, det var det värt.
Jag har skaffat en ny fruga, inte snygg, men hon får duga
Vårt förhållande är innerligt och kärt.
Det är hon som städar, tvätta. Och jag sätter mig tillrätta
Med en whiskey i min hand och tittar på.
Om min rara lilla fruga, vet sin plats här i vår stuga.
Vi har det nu så underbart vi två.
Det var nu som det stora välståndet sätter in
Nu äntligen har jag lugn och ro i sinn.

Ja se detta var en hiskelig historia som Nils berättar. Hemsk och brutal, men ändå sedelärande på många sätt. Samtidigt som han visar på de orättvisor som drabbar många stackars män i ett förhållande så väver han elegant in en liten moralkaka beträffande arbetarskydd, eller snarare brist på. Tack Nils, för ditt sista postuma, men aktuella, bidrag.