Archive for juni, 2015

Gris går i graven

Rubriken kanske väcker förhoppning bland veganer och djurrättsaktivister som nu hoppas att ett av våra mest omtyckta husdjur skall få självdö av ålder, och få en hederlig begravning istället för att få sin ändalykt på julbordet. Vi måste göra dessa vilsegångna individer besvikna och istället meddela att det är vår politiska organisation ”GRIS” som går i graven.

Nu hör vi hur man flämtar till i stugorna, och hur man hulkande går in i en djup depression. ”Det får inte vara sant! Nu rasar vår politiska tillvaro samman. Lägg ner de andra partierna, men inte GRIS!”

Lugn. GRIS lever vidare, men under nygammal beteckning. När vi startade upp vår enastående framgångsrika politiska verksamhet gjorde vi det under beteckningen ”Centrala Nöjdhetspartiet, CNP”. Vi bytte sedan till ”Grön Ansamling”, för att efter valsedel-debaclet anta namnet GRIS. (Grön revansch i samhället).

Varför namnbyte? Det är lite trendigt att ändra. Exempelvis blev Högern Moderaterna och Bondeförbundet blev Centern. Vi vill inte vara sämre, och det är vi inte. Tvärt om. Vi är oändligt mycket bättre. Vi vill inte heller att våra fåtaliga meningsmotståndare skall få möjlighet till billiga poäng i stil med: ”Svinen i GRIS” etc.

Varför då CNP igen? Vi är fortfarande höggradigt nöjda, men CNP skall nu uttydas: ”Centrala Nöjespartiet”. Politik skall vara roligt, kul, häftigt, skojfriskt eller vad ni vill. Hur är det idag? Hur kul är Stefan Löfven? Vem drar på smilbanden när man ser Åsa Romson? När man hör henne blir det ännu dystrare. Batra kan vara lite komisk. Nu menar vi inte David, för det är kanske vanskligt att tycka att han är komisk med tanke på hans etniska bakgrund. Man får ju inte skämta om glada kineser i dessa tider så även indisk bakgrund bör behandlas med respekt. Nej, det är Anna Kinberg-Batra som är lite skrattretande. Inte så lite, kanske.

Det skall vara in i helvete roligt att vara med i CNP. Bara skoj och trivsel. Inget elände och besvärliga frågor. Bara bra. Hela tiden, överallt.

Nu skall ni inte missförstå. Vårt politiska manifest ligger fast, och vilar på orubblig saklig och allvarsam grund. Inget tjafs och trams om den saken, men vi skall ha roligt när vi driver våra frågor. Bara glada miner även när vi hanterar sådant som innebär förbud och beskuren personlig frihet. Ja inte för oss i det politiska toppskiktet, utan för vanligt folk. Men skoj ska vi ha allihopa.

För er som, mot förmodan, har missat vårt valmanifest presenterar vi nästa gång en lista över frågor som vi skall driva, och sådant som skall förbjudas.

Se med spänning fram mot vårt nygamla valmanifest.

juni 25, 2015 at 10:07 e m Lämna en kommentar

Djuriska tankegångar

Nu när ordinarie bloggbesättning samlar kraft inför fortsatta stor- och illdåd på den politiska arenan kan det vara läge att släppa fram vår man på landsbygden, den jakt, djur och naturintresserade f.d. lantbrukaren Alvar Alvarsson (”Allvarlige Alvar” i dagligt tal), för en liten djurisk betraktelse.

Tangentbordet till Alvar.

”Jag tackar för förtroendet. Har väl inget sensationellt på gång utan jag vill bara vädra några små undringar som roterar innanför pannbenet.

Det är lunchdags och inlagd sill och gammal potatis tar vägen ner till tunntarmen. Med gammal potatis menar jag inte gammal och dålig utan äldre som smakar gott till skillnad från vattnig nypotatis som saluförs till hutlösa priser. Mitt sällskap vid bordet är min gamla stövartik som avvaktar och hoppas på spillning från husse. Det rasar numera ner en del på golvet som en effekt av tilltagande ålder och fumlighet. Jag har aldrig medvetet matat min gamla jycke vid bordet men hon har naturligtvis under sin fjortonåriga levnad lärt sig att det kan löna sig att ha koll. Hon gör ett gott jobb för jag behöver efter avslutad måltid inte ta fram dammsugaren. Hon håller kemiskt rent. Att dammsuga är för övrigt fruntimmersgöra, ovärdigt en äldre mansperson. Hon sitter där och tittar med sin gråa nos och mörkbruna ögon. När jag sträcker ner handen kommer hon för att få en liten klapp. Svansen vaggar fram och tillbaka och indikerar välbehag. Det behövs inga stora ord oss emellan och hon skulle förmodligen bli skrämd, i tron att husse blivit tokig, om jag kastat mig på golvet och rumsterat om enligt hundpsykologernas recept: ”En sån liten fin jättegullig lite vovselovsing. Gulligull lilla älsklingshunden. Braaaaaaaaaaaaaaaa. Jättefina vovsingen Braaaaaaaaaaaaaa”

Man kan undra vad som rör sig inne i skallen på min hund. Vad tänker hon på, om hon nu tänker över huvud taget. Sitter hon och funderar ut djävulskap: ”Hur skall jag komma åt att riva ur soppåsen? Hur får jag upp dörren till sovrummet så att jag kan håra ner i mattes säng?” Om hon kunde reflektera över konsekvensen av sitt handlande skulle hon inte fundera i de banorna, för de gånger det hänt har matte inte varit att leka med. Hundar begriper tonfall, men inte vad som sägs. Jo, inövade kommandon naturligtvis, men om jag med dov röst lite hotfull meddelar:” Du var en liten fin gullig hund” så blir hon inte glad utan slokar med öronen. Om jag med glad och vänlig stämma meddelar:” I morgon skall du få en kula i pannan, hunddjävel ”så utstrålar hon stor glädje. Tyvärr är det snart dags men så länge hon är pigg och frisk får hon vara kvar. Men när den dagen kommer skall hon få dö på sin ”arbetsplats”, skogen. Sorti på en stressframkallande djurklinik är ovärdigt och snudd på djurplågeri

Sitter hon och är förbannad på husse för att det inte blir någon harjakt i dag heller, eller begriper hon att det är fel årstid? Jag tror inte det, för skulle jag ta på jaktmundering och ta fram bössa och koppel skulle hon bli obeskrivligt upprymd trots att det är högsommar och hararna skall vara ifred.

För hundar, men inte för katter som kommer släpande på harungar lika stora som dråparen.

Nu är jag inne på mitt ärende som jag vill ha svar på. ”Experter” av olika slag hävdar att det inte är någon ände på vad djur vet, känner och kan. Man tillerkänner djuren empatisk förmåga och de påstås kunna känna sorg och saknad flera år efter en artfrändes bortgång. Det är ingen hejd på djurens förmåga, och vi människor börjar vid en jämförelse att framstå som renodlade amatörer vad gäller själsliv och tankeverksamhet.

Men hur är det nu med katten? Om en katt kan känna empati, kan den då också vara djävulskt elak? Den har definitivt ingen medkänsla med den stackars musen som den torterar och leker med.

”Äsch. Det är bara kattens instinkt”. Låt oss hoppas det, man vi får bestämma oss hur skall vi ha det? Personligen tror jag varken på avancerad empati eller elakhet. Bland djuren. Tiken lägger huvudet på sned och ser ut att hålla med.

juni 13, 2015 at 10:00 e m Lämna en kommentar


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

juni 2015
M T O T F L S
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
2930  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se