Gröna Köpingen

Deckare och kriminalitet

december 9, 2015 at 10:37 e m 4 kommentarer

Vi har just nu, lätt skakade, vänt sista bladet i ”Mönsterås-Bloggs- Jonnys” deckare: Muddern. Vi skall inte recensera och på så sätt avslöja innehåller för de som ännu inte läst. Vi kan avslöja så mycket att det blev svettigt mot slutet. En smula överraskande kastar sig huvudpersonen ensam efter illdådaren. Ungefär som Gunvald Larsson (Persbrandt) som envisas med att lösa allt för egen maskin, utan att invänta förstärkning.

Eftersom Mönsterås är vår grann- och vänort har vi så pass mycket kunskap om denna plats att vi kände igen flertalet av de karaktärer som figurerar i, och på ”Muddern”.

Vi är drabbade av en oemotståndlig lust till plagiat. Tänk så roligt för invånarna i vår egen Gröna köping att få läsa om, och skratta med och åt välkända GK-bor. Bloggen tror inte att Jonny tar illa upp om vi apar efter, och vi skall kalla vår bok för ”Däckare” eftersom den skall utspelas i marin miljö.

Finns det någon GK-kriminalitet att skriva om? Det är trevligt om det finns viss verklighetsbakgrund och inte bara ett fritt fabulerande.

Lagvidrig verksamhet är en ovanlig företeelse i vårt kära GK. Ja, bland våra inhemska bebyggare skall tilläggas. Man hittar en och annan felparkerare, och för ett antal år sedan hade vi en yngling, Bengt-Folke Lavetti, som lagfördes för att ha urinerat på allmän plats, där ett par äldre damer blev åsyna vittne, något chockade. De var ovana vid grov brottslighet här i GK.

Nej, problemet är när det ibland kommer utsocknes slödder på besök. Då får lagens långa arm ta i med hårdhandskarna.

Vi tar kontakt med Hans ”Haffa” Byling, som har den gamla hederliga befattningen ”Landsfiskal” i Gröna köpingen med omnejd.  Avsikten är att få ”Haffas” syn på hur buset bör behandlas och kanske lite tips till ”Däckaren”. Vi hittar Haffa på plats i hans trivsamma kombinerade polisstation och campingvagn som står felparkerad på Storgatan i GK.

”Nå Hans, hur är läget på den kriminella fronten här i socknen. Varför är kriminaliteten så utomordentligt låg här i GK? Är det inget som oroar, du riskerar ju att bli arbetslös.”

”Icke. Så länge vi har öppna gränser mot grannsocknarna kommer det tillräckligt med gästande icke-arbetare som vill skaffa sig arbetsfri inkomst här i vår blomstrande idyll. Det börjar bli lite irriterande att utsocknes drägg skall komma hit och sko sig på vårt välstånd. Problemet håller på att rättas till, för här i GK tror vi på kännbara straff som en preventiv åtgärd. Det skall svida i skinnet, även bokstavligt, om man burit sig illa åt. Vi är hjärtligt trötta på allt tjafs där man i alla lägen skall hitta en ursäkt för den stackars busens beteende och lägga all skuld på den misshandlade eller bestulne. En stulen krona är en stulen krona oavsett på vems hand de långa fingrarna sitter.

Här i GK har vi döpt om våra kriminalvårdsanstalter till det gamla hederliga: ”Tukthus”. Alla begriper då vad det är frågan om. Vi skulle också välkomna en reformering av rättsväsende och påföljdsrutiner. Som det nu är skall det överklagas i all oändlighet, processer som kostar en massa skattekronor i onödan. Exempelvis är det rent skrattretande när personer som dömts för sexbrott begär ”resning”. Det har de ju redan haft, och företeelsen som sådan får väl anses som orsak till brottet.

Jag personligen tror på en enda instans, med nämndemän ”från gatan” som inte är förvirrade av en massa krånglig lagtext som ingen begriper, utan har autodidakta begrepp om hederlighet och rättvisa. Sunt bondförnuft helt enkelt. Han skulle kunna uttrycka sig så här: Tingsrätt och hovrätt ersätts av en ”Folkrätt”, rätt och slätt.

Det finns trevliga exempel på att det trots allt kan gå bra för en och annan i den kriminella rörelsen.  Den gamle kåkfararen Kurt ”Kurran” Hamrin, som vid ganska unga år började dribbla på laglöshetens ytterkanter och har sett fler fylleceller och häkten från insidan än någon annan i socknen, har numera kommit på rätt köl och avancerat till förbudskapten för fotbojslandslaget i fotboll.

Vad är fotbojslandslaget undrar vi. ”Jo här i GK har vi inte elektroniska fotbojor eller annat modernt tjafs, utan de som skall hållas i strama tyglar har gamla hederliga smidda fotbojor kring smalbenen. Jag vill här passa på att tacka lokale smidesmästaren ”Bosse i Magen” för ett gott samarbete. Bojorna var inte billiga, men ytterst välgjorda. Eftersom straffarbetet på tukthuset inte alltid räcker till för den fysiska uppbyggnaden spelar de in- och uttagna fotboll, iförda sin rättsliga påföljd. Det sinkar framfarten till den del, men spelet blir långsamt och lätt att följa. Att det heter ”landslaget” beror på att spelarna utan undantag kommer från landet, utsocknes. ”Kurran” basar för denna verksamhet och ser till att förbudet för brott mot spelreglerna efterlevs.”

Vi tackar Haffa för denna intressanta information och vi beger oss hem till skrivarlyan i fast förvissning om att det finns underlag för en lokal ”GK-Däckare”. Vi drar igång så fort datorn är varmkörd. Med lite tur blir det premiär en bit in på nyåret.

Ps. Ett klarläggande.  Det fanns (eller finns, jag tror att han fortfarande lever) en utomordentlig fotbollsspelare, med samma namn som ”Kurran”. Han har inget med saken att göra. Vi minns alla hans klassiska mål mot Västtyskland 1958.  En fantastisk högerytter.

I utkanten av vårt grannsamhälle, Mönsterås, vistas ibland en grupp människor med samma efternamn som ”Kurran”. Oss veterligen finns inget släktskap, och brottslig verksamhet är nog främmande för denna familjegruppering. Det närmaste man kommer tveksamheter, är att en kvinna, född med detta efternamn, har anställning som kommunal personalchef, men det får väl trots allt anses rymmas inom lagens råmärken, om än med viss tvekan. DS

Entry filed under: Deckaren, Lag och rätt. Tags: däckare, kriminalitet, Muddern.