Gröna Köpingen

Stjärnor i slott och koja

januari 7, 2016 at 10:11 f m Lämna en kommentar

TV är fantastiskt. Fantastiskt bra ibland. Fantastiskt uselt ibland. Vi har förstått att det finns konsumenter även av det usla. ”Farmen” och ”Bonde söker fru” har aktningsvärda tittarsiffror. Vi kan dessbättre låta bli att titta på det vi tycker är dåligt, därför blir valet oftast TV1 och TV2.

Man har en tendens att mala gamla succéer för länge. ”Så skall det låta” är ett exempel, men ”På spåret” håller än. En trevlig mix av kända och mindre kända deltagare. En extra krydda är att man får egna favoriter som man kan hålla på. Ungefär som i Premier League. Det är också trevligt att testa vad man själv kan. Eller oftast, inte kan. Senast gladde vi oss åt att en fotbollsdomare och kvinnlig proffsboxare sopade banan med David Lagercrantz  o co. Varför det? Jo bloggen tycker nog att bevekelsegrunden bakom att Lagercrantz skriver en fortsättning på Stieg Larssons succé ”Millennium” är minst sagt tveksam. Jo vi förstår varför, men vad hade Stieg Larsson själv sagt? Vi har inte läst boken och tänker inte göra. Den är säkert bra men det spelar ingen roll. En författare skall inte behöva åka snålskjuts på andras framgångar.

I lördags tittade vi på Davids syster, Marika i ”Stjärnorna på slottet”. Det duger normalt, men oftast beror tittandet på brist på alternativ. Ett lite blandat porträttgalleri. Vi har inget emot Marika eller Amanda Ooms. Stefan Sauk var rolig i tidernas begynnelse bl.a. som doktor ”Dängrot” i ”Lorry”. Se här en sketch som är aktuell även i dessa dagar. 

Morgan Alling har hängt med lite i utkanten av medvetandet. Barnprogram är inget som upptar vardagen för en pensionär och Claire Wickholm har vi noterat som en kompetent skådespelerska.

Vi såg inte första avsnittet där Claire var huvudperson, så det lämnar vi därhän. I söndags var det Morgans tur. Beskrivning av en fruktansvärd barndom övergick mer och mer i ett frossande i eget elände. Alling såg nästan förtjust ut när han redogjorde för sin miserabla uppväxt. Ungefär som när äldre människor ältar och briljerar med den ena sjukdomen värre än den andra. Egna eller andras.

Då griper Claire in och beskyller Alling för att vara självgod. Sant eller inte så var det onödigt och oförskämt.

Detta var kanske planlagt från programmakarnas sida, för nu har intresset stegrats. Vad blir det härnäst? Handgemäng? Vi skall med spänning följa resterande avsnitt.

Hur skall jag nu sy ihop rubriken ”Stjärnor i slott och koja”? Jo i kojan får Leif GW husera. Han har säkert bebott ett antal jaktkojor, med eller utan kompisarna i ”Grabbarna på Fagerhult”

Leif är bra. Vi har sagt detta tidigare. En stor del av hans framgångar beror på att han pratar sakta, eftertänksamt och begripligt. Trots mumlandet. Folk är så innerligt trötta på pajaser med verbal diarré som ex Filip och Fredrik att det är vilsamt med lite saktfärdiga tungor som omväxling. Filip och Fredrik är inga dumskallar men upp till Leifs nivå når de inte. Det fattas mycket.

Bloggen finner f.ö. stor tröst i att en storbukad, stapplande åldring kan vara populärare än yngre vältränade förmågor. Eller oförmågor.

Vi skall också skaffa en käpp. Väst har vi redan.

En liten plump i protokollet. I första avsnittet av Perssons klassresa tar han heder och ära av sin moder. Säkert välförtjänt, men lite onödigt. Hon är ju död, och tar ingen rättelse.

God fortsättning. Både till Leif GW och er läsare.

F.ö. hör vi just nu på radion att man bör vaccinera sig mot influensa om man är över 65 år eller gravid. Är man både och, är det rimligtvis ett måste.

Ps. Snart kokmmer muttern. DS.

Entry filed under: Betraktelser, Media. Tags: Lagercrantz, Leif GW, Morgan Alling, Muttern, På Spåret, Stefan Sauk, stjärnorna på slottet.