Premiär!

januari 12, 2016 at 11:14 e m Lämna en kommentar

muttern2 Vi har idag den stora glädjen att presentera första avsnittet av däckaren: Muttern. En kriminalroman med handlingen förlagd till Gröna Köpingen. Vi vet att hela samhället, länet, landet känner en infernalisk förväntan inför premiären. Bloggen kan lova: Ingen som suktar efter våld och oliiiiidlig spänning skall bli besviken. Tvärtom. Vi fruktar att det kan bli för mycket för känsliga själar. Därför har vi varit i kontakt med sjukvården som lovat att vara generösa med förskrivning av lugnande medel. Vi förlitar oss här på läkare utan gränser.

Obs! Alla likheter med verkliga personer är ingen slump, men blir dessa förbannade får de skylla sig själva.

Muttern – Avsnitt 1

”Fy faen! Fredag igen”. Poliskonstapel Bengt ”Bängan” Fiskal tuggar i sig de sista resterna av snutfikan och släntrar bort mot ”Paketen”. Besparingar inom polismyndigheten har lagt ”Piketen” i malpåse och lagens långa arm företar numera sina tjänsteresor med hjälp av benen. Cykeln är ett rejält fortskaffningsmedel och pålitlig trots sitt namn: Monark. Breda däck, lyse bak och fram och reflexer, om man mot förmodan skulle cykla efter mörkrets inbrott. Man är över huvud taget aldrig ute efter några inbrott, av vad slag det vara må.

Det som givit cykeln dess arbetsnamn, ”Paketen” är en stor stabil hållare, baktill, som rymmer tjänstevapen, lasermätare, skottsäker väst, hjälm, batong och matlåda. Borde han inte ha västen på sig? Nej. Bängan har inga fiender och räknade inte med att bli knivad eller beskjuten. Hjälmen behövdes inte heller, för våld mot huvudet skulle inte göra någon större skillnad.

Varför tycker Bängan illa om fredag? Jo, då drar det ihop sig till helg, och lördag, söndag är oerhört mycket jobbigare än arbetsdagarna. Bengan är gift och hans rundnätta hustru, Vera, har gått på jämnställdhetsutbildning och tycker att Bängan skall dra sitt strå till stacken och hjälpa till i hemmet.

Vår käre poliskonstapel är inte van vid arbete. Kriminalitet är ett okänt begrepp i GK varför en arbetsdag i stort sett är arbetsfri. Inga mord, inga stölder, inga inbrott, ingen misshandel, ingen prostitution. Ingenting som kräver en polisiär insats. Men Bängan trivs. Han disponerar sin dag efter eget huvud och tiden går fort när man har roligt, och det är roligt att ha det bra, med arbetsfri inkomst. Nu är väl lönen inte så hög. Bengan får lika många kronor i månaden som en advokat tar för en namnteckning på något dokument. Men han reder sig. Vera jobbar deltid med städning och det inbringar en hygglig månatlig penning. När hon inte har det månatliga tjänar hon en slant extra i kvarteren runt Pizzerian, kvällstid. Men det vet inte Bängan om. Sammantaget reder de sig men extravagansen lyser med sin frånvaro. Med ett undantag: I somras unnade de sig lyxen att åka till Skåne och lyssnade på Hasse Kvinnaböske. Ett oförglömligt minne som satt djupa spår.

Bengan kan bli lite svartis när Vera hör Hasse på radio. Hon blir blank i blicken och lallar småleende med i texten när Hasse tar med sig ”hundar till himmelen” från ”guld och gröna skogar”.

Detta hade nog Bängan kunnat leva med, men haussen kring ”Hasse Kvinnaböske” ledde till att det började dyka upp lokala kopior som gjorde allt för att härma den store skånske idolen. Överallt i folkparker, föreningshus, på vårdinrättningar, ålderdomshem och fattighus drällde det av kopior som gjorde allt för att bräka på skånska som Hasse, i den ena dängan värre än den andra.

En som utmärkte sig särskilt, var en viril, välväxt lokal bloggare, som trots att han inte var så förtjust i skåningen, hakade på trenden och charmade kvinnorna med lantlig skön- och stönsång. Vi tänker naturligtvis på ”Lasse Bloggare”. På grund av låtval och sin framgång med fruntimmer, fick han ganska omgående artistnamnet ”Lasse Kvinnobuske”.

Lasse fyllde folkparker och konsertsalar och det uppstod hysteri nästan jämförbar med Snoddas- febern på 50-tralet. Överallt haglade lovorden. ”Lasse är ju sjukt gullig och bra” hördes småflickorna fnittra. Någon missuppfattade det hela och kontrade: ”Ja Winnerbäck är fett bra”. ”Winnerbäck din jävla idiot. Vi menar naturligtvis Lasse Kvinnobuske. Du är ju inte klok i huvet.” På känt ungdomligt manér blev Winnerbäck-tösen från denna dag grovt mobbad. Man drog ner en stor stickad mössa över hennes huvud, som trycktes ner i en ospolad toalett, varefter hon låstes in och fick lyssna på ”Lasse Kvinnobuskes” skivor 12 timmar i sträck. Flickan repade sig aldrig och hon fick flytta till annan ort för att det skulle skapas lite lugn och ro i skolan.

Det var inte bara småflickorna som föll för Lasses charm. Äldre damer var som galna och blev våta även i ögonvrån när Lasse uppträdde. Inte minst Bängans hustru Vera var djupt fascinerad och Bängan drabbades av en släng av svartsjuka.

Detta tärde på vår lokale konstapels psyke. Han hatade LK, och började fundera på något sätt att få bort den lismande country-idioten. Våld var inget som tilltalade Bängan, så det måste bli andra metoder. Kunde han komma på Lasse K med något olagligt som räckte till en stund fängsligt förvar skulle den djävla fjanten vara oskadliggjord för en stund och ett kriminellt förflutet skulle kanske minska hans popularitet?

Den enda polisiära verksamhet som Bängan hade erfarenhet av var jakt på yngre cyklister och mopedister som färdades utan lyse kvällstid. Här fanns en möjlighet att lagföra den satans kvinnotjusaren.

Bängan tog frivilligt och oavlönad på sig kvällspass under vilka han passade utanför Lasses bostad för att ta denne på bar gärning under oupplyst velocipedfärd.

Väntan blev lång, kall och… resultatlös. Orsaken var, visade det sig, att Lasse saknade cykel. Nedstämd av detta drog sig Bängan tillbaka för smidande av andra planer som skulle kunna röja Kvinnobusken ur vägen.

Lasse måste bort. Men hur?

Det var första avsnittet av denna dramatiska däckare. Lovar gott, och vi känner att spänningen stiger ute i folkhemmet. Vi publicerar 1-2 avsnitt/vecka. Hur många det blir totalt vet vi inte. Hela manuset är inte skrivet ännu. Det ger oss möjlighet till viss anpassning till aktuella händelser.

Det mesta är inte ett dugg aktuellt. Tvärt om. Gamla händelser, personer m.m. blandas med nytt, men så får det vara i skrönornas värld.

Obs! Ärekränkningsmål skjuts fram till dess att hela däckaren har publicerats i bokform. Då har bloggen tjänat så ofantligt mycket pengar på vår bokutgivning att vi har råd att betala även ansenliga böter. Om vi blir fällda. Det blir vi inte. Med vår kommande förmögenhet har vi råd att muta rättsapparaten.