Däckaren Muttern – avsnitt 3

januari 26, 2016 at 9:00 f m Lämna en kommentar

muttern2

Det blev som vi befarade. Våra kontakter i Gröna Köpingens vårdapparat berättar om dramatiskt ökad förskrivning av psykofarmaka. Särskilt sömnmedel efterfrågas, för våra läsare har svårt att komma till ro och släppa funderingarna om hur det skall gå för Lasse Kvinnobuske. Redan efter några få avsnitt manifesteras en het längtan ute i samhället att den stackars sångaren skall mista livet. Obehagligt. Nu följer tredje avsnittet av Muttern.

Herrens tjänare på orten, Alf Himmelman räknar, något nedstämd, söndagens kollekt. 75:- är det magra utfallet och föranleder naturligtvis ingen lovsång. Lite snålt kan tyckas med det blir trots allt 25:- per capita.

Högmässorna har de senaste decennierna inte varit några folkfester, men så glest som nu har det aldrig tidigare varit i bänkarna. Kyrkorådet har funderat över orsaken, och efterlyst förslag på bot och bättring.

Efter noggranna analyser lyder slutsatsen: Allt är Lasse Kvinnobuskes fel. Denne nationalidol är synnerligen produktiv och flitig och alltför ofta sammanfaller hans uppträdande med kyrkliga aktiviteter. Uppträder Lasse, så vallfärdar alla dit. Gammal som ung, halta och lytta, ateister och troende, arbetare och tjänstemän. Ja till och med parkbänkarnas bebyggare hasar sig, om fysiken tillåter, till uppträdanden för att få en glimt av folkhemmets trevnad i form av Lasses glättiga slagdängor. ”Himlahundar”, nersköljda med en skvätt ”Kosken” ur en plastmugg skänker lite guldkant åt dessa beklagansvärda stackares vardag.

Men kyrkan lider av folktomma träbänkar. Ja inte alltid. I jultider ökar det religiösa intresset i anmärkningsvärd grad. Julens glada budskap fyller kyrkan till sista plats och prästerskapet tror varje år på ett Herrens under: ”Nu har det vänt”. Den bistra sanningen är att flertalet kommer för att träffa gamla bekanta från realskolan som man inte sett sedan det glada sextiotalet. Det är ungefär som med höstmarknaden. Det är inte tingel och tangel som drar, utan folkvimlet och chansen att träffa gamla bekanta. Julens glada Gudomliga budskap klingar nog ofta för döva öron. Det yngre gardet sitter och längtar efter ett ”Amen” så att de får rusa hem till julklappar och TV. De riktigt gamla har slumrat till, trots träbänkarna.

Även efter jul, kan det vissa dagar vara hyggligt med folk, men då kommer församlingsmedlemmarna för att visa upp sina julklappar i form av minkpälsar, rockar, stövlar, hattar m.m. Ju finare kreationer, ju längre fram i kyrkan skrider man.

Det var bättre förr. Under pastor Glads tid i församlingen var kyrkan välbesatt, inte bara i juletid, och det var musik och tjo och tjim. Predikan rafsades av i en hast och elaka tungor gjorde gällande att Pastor Glad hade bråttom att få komma ut och ta sig ett bloss. Så var det nog inte. Christer Glad var en trevlig man och det kan man utan tvekan också säga om Alf Himmelman. Skall man nu i jorden en gång så får gärna Alf ombesörja ritualen. Men vi ser helst att han dröjer så länge som möjligt. Att det är glest i kyrkan, är inte Alfs fel, utan roten till det onda är den förbannade schlagersångaren Lasse Kvinnobuske. Det mera hårdföra gardet i kyrkorådet enas om att Lasse måste bort. Men hur?

Även traktens frikyrkoförsamlingar lider av glesnande bänkar. Tungomålstalet ljuder inte lika starkt som tillförne och låter ibland nästan begripligt. Man hade inledningsvis planer på att engagera LK för att s.a.s. ”mota Olle i grind”, men man enades om att Lasses framtoning och vulgära språk kryddat med svavelosande svordomar rimmade illa med frikyrkornas ideal.

Pingstvänner, metodister, missionister, baptister, maranataister, livets ord och även medlemmarna i ”Livets Ort”, den religiösa falangen av ”Forsabygdens Ortfiskeförening” som huserade i Bergs gamla missionshus, enades om en ekumenisk gruppinsats för att få bort LK. Men hur? Jo man drar sig till minnes att det i Uppsalatrakten finns en förkunnare med ett förflutet i GK, Knut By. Här har vi en man som inte är helt främmande för radikala metoder och hans samvete skulle nog rymma även ett undanröjande av Lasse Kvinnobuske. Tyvärr visade det sig att Knut redan var internerad på livstid varför planerna på hans Gudomlig insats fick skrinläggas.

Nu när hjälp från Knut By gick i stöpet riktas blickarna mot en annan medlem i samma församling. En karismatisk kvinna vid namn Åsa Willdu. Alla som kommer i kontakt med denna säregna kvinna blir charmade och manipulerade. Skulle man kunna engagera Åsa till att förvrida huvudet på Lasse Kvinnobuske och få honom att började sjunga andliga sånger i stället för svensktopp-dynga? Helst skulle han sluta helt, men ”Pärleportar” och ”Han är min sång och min glädje” skulle vara betydligt skonsammare för örat.

Man tar kontakt med Åsa men resultatet blir nedslående; ”Jag är redan Kristi brud och tanken på att vara otrogen är mig fullständigt främmande”

Helvete!

Frågan kvarstår: Hur skall vi få bort LK. Han måste bort! Men hur?

Entry filed under: Muttern. Tags: , .

Bloggmisstankar Skolskandal!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 37 andra följare

Kalender

januari 2016
M T O T F L S
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se


%d bloggare gillar detta: