Archive for februari, 2016

Däckaren Muttern-avsnitt 9.

muttern2

Lasse Kvinnobuske är omåttligt populär i de breda folklagren, men allteftersom annan verksamhet drabbas negativt ökar ständigt antalet fiender som vill ha bort LK och kanske t.o.m. se honom död. Det börjar bli så infernaliskt spännande att vi måste skynda på publiceringen så vi får ett svar på om, och i så fall vem, som gör LK klar för leverans till bårhuset. Vi kör fortsättningsvis ett par, tre avsnitt i veckan.

 

”Det är inte bara fotbollen som drabbats av spelar- och publikflykt. En lågbegåvad markägare i utkanten av GK är så urbota korkad att han anlägger en golfbana på sina domäner. Banan ligger utmed E75-an, den väg som traktens rattfyllo tar för att undgå trafikkonstaplar under sin vingliga färd västerut. Avsikten med banbygget var att gynna eget spel men också andra amatörjordbrukares torvtäckt. Dessutom trodde han nog i sin enfald att det skulle vara mer lönsamt med rutiga byxor än med röd- vita kreatur.

Bönderna i trakten led alla helvetes kval vid åsynen av eländet. Det skar som knivar i deras agrara själsliv. Hur kunde man behandla åkermark på det viset? Man gladdes mitt i eländet åt att det inte gick så lysande för den infantile nyodlaren.

En viss nytta förde projektet med sig. Den medlemsägda rådgivningsorganisationen ”Misshushållningssällskapet”( MHS) hade stor glädje av anläggningen. För att lyfta fram detta vansinne som ett varnande exempel, anordnades bussresor från när och fjärran och under fältvandringar fick deltagarna se vandaliseringen på gräsrotsnivå. Det var för många engagerade lantbrukare en traumatisk upplevelse och man såg hur en och annan känslig själ grät öppet

När MHS ändå var i trakten tog man chansen att också studerade de gigantiska odlingarna av maskros i norra delen av Gröna Köpingens grann och vänort, Mönsterås

Nu har resorna upphört för MHS har själva hamnat i blåsväder. För snöd vinning lade man ner ett fungerande Skogsbruksgymnasium och ersatte detta med betydligt lukrativare migrantmottagande. I lokaler som tidigare dömts ut som hälsovådligt boende för elever, huserar nu en stor mängd asylsökande. Lite märkligt kan det tyckas.

Inledningsvis gick det hela ihop för golfexploatören, men utan att generera den förmögenhet som markägaren hoppats på. Nåja. Han gladde sig åt att hans fader inte var i livet. Gladdes? Jo, det var ju i och för sig tråkigt att han dog, men om denna engagerade odalman hade åsett helgerånet att göra om produktiv åkermark till lekplats hade han tappat all tro på arvingen. Han bar aldrig hand på sin son, med då hade det kliat i fingrarna.

I och med Lasse Kvinnobuskes framfart så minskade antalet besökare på banan. Alla ville se den legendariske stämbands- ekvilibristen och det blev helt enkelt ingen tid över till golfspel och annat. Medlemsantalet och greenfee gästerna minskar och Golfmagnaten inser att något drastiskt måste till. ( Evert! Ett förtydligande: Greenfeegästerna blir inte mindre, utan färre)

Skulle man kunna lura ut Lasse på banan där någon höghandikappare skulle kunna skicka en” Top- Flight” i skallen på artisten? Eller en driver som i bakvingen krossar tinningen på Kvinnobusken? Skulle man kunna engagera Folke Eff som vid tidigare tillfälle visat prov på fallenhet för att med putter och boll kunna orsaka kroppsskada. Men. Nej, usch och fy! Markägaren slår ifrån sig, men en tanke har fötts djupt inne i ett grumligt själsliv.

Lasse Kvinnobuske måste bort!! Men hur, och när?

februari 28, 2016 at 1:29 e m 2 kommentarer

Umgängesformer

Sättet att bemöta medmänniskor varierar beroende på etnicitet, uppfostran, födsel och ohejdad vana, eller ovana.

Vi svenskar har av tradition ansetts som lite stela och blyga vid kontakt med människor som vi inte känner så väl. Vi hälsar pliktskyldigast, vilket tyder på en trevlig grad av folkvett, men vi blir dessbättre inte så fysiska. Det sparar vi till de vi känner och till hemmiljön.

Nu har det kommit främmande människor till vårt land och av dessa har yngre män tagit för ovana att visa sin uppskattning visavi yngre kvinnor genom att undersöka deras behag. I grupp och på offentliga platser. Detta är så omtalat att vi inte behöver beskriva gärningarna i detalj.

Även vi på bloggen som försöker att framstå som lite frivola och i framkant vad det gäller sexuella spörsmål tycker att detta agerande är för djävligt. Här skall det inte komma utsocknes och tafsa. Skall det tafsas så vill vi sköta den saken själva. Men inte offentligt, inte i grupp, eller utan medgivande.

Vad beror detta nya fenomen på? Vi tror knappast att dessa yngre män missuppfattat Reinfelds och andra politikers budskap om öppna hjärtan och famnar, och att de vill gengälda välviljan.

En god sak har detta medfört: Man talar numera lite mer klartext och nämner saker och ting vid sitt rätta namn. Man har tidigare varit så infernaliskt rädda att framstå som främlingsfientliga att det inte fått knystas det minsta lilla om vem som gjort vad om det handlat om gärningsmän av utländsk härkomst.

Tidigare har enda indikation som lämnats varit den som meddelats efter att dom fallit: ”Mannen döms till 6 års fängelse och skall utvisas efter avtjänat straff”. Av detta kan man drag slutsatsen att det inte handlar om Kalle Karlsson i Fjölhult.

I och med det unisona tafsandet har man tagit ett steg i rätt riktning: ”Gärningsmännen talade inte svenska och kunde inte göra sig förstådda”. Än en gång. Inte Flathults-Kalle den här gången heller, utan man kan anta det handlar om någon eller några av utländsk börd. Men varifrån är dessa av icke-svenskt ursprung? Somalier, Afghaner, Iranier, Greker, Turkar, Engelsmän, Holländare, Tyskar, Danskar, Skåningar? Om man nu vet att dessa tafsande ynglingar är från ett visst land så tala om det, så slipper alla andra att bli misstänkta. Det tycker vi är rättvist och demokratiskt. De skyldiga kan gott hängas ut, det har de gjort skäl för.

Senare tiders helomvändning, eller kanske snarare vindkantring, i flyktingfrågan, leder nog till att en av mina spådomar beträffande framtiden kommer på skam. Jag påstod i ett inlägg att det bara är en tidsfråga innan SD är rikets största parti. Nu har deras viktigaste fråga till viss del tagits ifrån dem. Detta kan man tycka vad man vill om men så är det nog. Den genomsnittlige väljaren vill inte läsa om gratis busskort till individer som sedan tackar genom att antasta kvinnliga bussåkare. Man blir förbannade och lägger sin röst på de som opponerar sig mest och som motarbetar vad man tycker är överdrivet liberala idéer.

Nu säger någon: ”Betänk vad dessa stackars människor gått igenom. Man får inte vara för hård, det är oerhört synd om dessa stackars ungdomar.”

Helt rätt. En del av dessa migranter har gått igen om sådant som vi inte kan drömma om i våra vildaste mardrömmar. Fruktansvärda upplevelser som märkt dem för livet. Dock inte alla.

Hur som helst är det inte dessa ungdomar hjälpta av att få leva ut sin frustration och sina känslor på oskyldiga tonårsflickor och det är inte dessa unga kvinnliga medborgares skyldighet att ställa upp som ofrivilliga terapi-objekt (kan det heta så?)

Identifiera, lagför och utvisa vid grövre förbrytelser. Rätta mig om jag har fel.

februari 25, 2016 at 7:25 e m 6 kommentarer

Däckaren Muttern- Avsnitt 8.

muttern2

Lasse Kvinnobuske har inverkan på alla nivåer i GK. Det överväldigande antalet är överförtjusta men det finns andra som tycker att han har negativ inverkan: Idrottsföreningar, litterära sällskap och andra kulturella sammanslutningar märker ett minskande engagemang. Alla är så upptagna av Lasse Kvinnobuske att det inte finns tid för annat.

Antalet löpare i motionsspåren är färre. Ja, allt hurtbulleri har minskat, inte minst den s.k. ”Powerwalken”. Numera löper hundägare och ryttare mindre risk att få sina djur skrämda från vettet av någon som flaxar med armar och ben på ett sätt som ser mentalstört ut. Även det passiva idrottandet har minskat. Åskådarna som betittar GKOIF:s kräftgång i tabellen är nere i tvåsiffriga tal.

Annat var det förr. Vem minns inte bolljonglerande eleganter som Kurt Sundblad, Goding, Muffa, Egon Runesson och inte minst Timpa Valley som inte bara spelade som en engelsk gentleman. Den fysiska likheten var slående. Lite rödlätt och ben som inte utsatts för risken att drabbas av solbränna. Urtypen för en engelsk, eller kanske hellre skotsk bolltrollare.

Vilket fotbollslag. Omvärlden visade sin tacksamhet genom att sluta upp mangrant och heja på de rödvita fantomerna. Vi minns särskilt en entusiast Gunnar M, som blev så exalterad och levde sig in i spelet till den grad att han sparkade framförvarande åskådare i ryggslutet. Vilka tider. Vilken spänning. Vilka spelare!!

På vintrarna spelades det bandy. Inledningsvis på naturis men så småningom blev vintrarna mildare vilket gjorde naturisen riskabel att beträda både för spelare och åskådare. Då trädde Timpa Valleys bror, Mats Valley in, och denne fenomenale ismakare kunde spola upp bandy-is vid åtskilliga plusgrader. Det var på den tiden det fanns oavlönade eld-själar som offrade sig för sporten. Eld passade kanske inte så bra i samband med is, men is blev det. Bolleleganter som Whiskey, Sherry, Burren och Jan-Halland lockade åskådare i massor till leken med det lackröda nystanet.

Bandyn drabbades också av Lasse Kvinnobuskes popularitet och åskådarantalet minskade vilket ledde till att bandyverksamheten fick läggas på is. Gamla idrottspublikmagneter som ex. Rytmisk sportgymnastik, Konstsim, Skid-orientering, Kvinnlig dragkamp och Slungboll som förr lockade åskådare i tiotusental bedriver numera sin verksamhet inför tomma läktare.

Jo, nog är det andra tider nu. Ordförande i GKOIF (Gröna Köpingens Oorganiserade Idrottsförening), Kennet Bergfelt är bekymrad och även han har insett att allt är Kvinnobuskes fel. Herrarna är bekanta sedan ungdomen men gammal vänskap kan rosta och hindrar inte Bergfelt från att hysa agg till LK, och i hans bakhuvud började funderingar rotera hur denne vidrige svensktoppdjävul skulle kunna röjas ur vägen. Helst med lagliga medel. En olycka med en av LBC:s lastbilar? Ett gruslass som tippas lite slarvigt?

Något måste göras. Kvinnobuske måste bort

februari 21, 2016 at 7:34 e m Lämna en kommentar

Rationalisering?

Agda Karlsson,90år, hasar sig med visst besvär ut till brevlådan för att vittja den på dagens innehåll. Det är” Barran”, reklam från Coop och Maxi och en faktura från bolaget” Bolaget”. Agda kan ana att det handlar om räkningen för sophämtning. I stort sett all kommunal verksamhet, däribland sophämtning, är numera utlagd på entreprenad till privata aktörer.

”850: -. Det var förskräckligt.” Agda är s.k. fattigpensionär och ett sparsamt leverne genererar inga sopor. Hon gnager kotletterna rena och benen som blir kvar hamnar i hundmagen. Bra både för miljön och tänderna. Ja, hundens tänder. Agda har sina i ett glas på bordet. Plast- och papperspåsar återanvänds och de återstående minimala resterna eldar Agda upp i öppna spisen.

”Vad skall jag med sophämtning till. Man kan ju inte hämta något som inte finns”. På fakturan hittar Agda ,med hjälp av förstoringsglaset ,ett telenummer till ” Bolagets kundkontakt.”

Riiiiing, Riiing Riiing…. En mekanisk röst svarar: ” Bolagets växel. Beskriv kort ditt ärende.” Jo det gällde sophämtningen. ”Förlåt jag uppfattade inte. Beskriv ditt ärende igen” Sophämtning. ”Sorkbekämpning. Jag kopplar till skadedjursavdelningen”.   Nej det var fe……….. ”

”Skadedjursavdelningen. Du får nu följande alternativ. Välj det som bäst motsvarar ditt ärende: Gäller det sork tryck 1. Mullvad tryck 2. Husmus tryck 3. Brun råtta tryck 4. Gäller det skadegörande insekter ring istället 1234567. Vill du ha meddelandet upprepat tryck 9. Avsluta med fyrkant”. Agda trycker på 9 i hopp om bättre information i reprisen. Samma visa. Agda trycker nu på 1 i brist på bättre alternativ.

”Du har valt sork. Gäller det åkersork tryck 1. Vattensork tryck 2. Skogssork tryck3. Ängssork tryck4 ” Agda trycker på 1.” Du har valt åkersork. Beskriv kort vilken skada åkersorken orsakar.” Det gällde ju sophämtning!   Den gör skada bland sopor och kompost. Är det rätt uppfattat?Jo, men det gällde ju sophämtn……..”Vi uppfattar dit svar som, Ja. Vilken tid på dygnet sker skadegörelsen? Tryck 1 för natt. Tryck 2 för morgon. Tryck 3 för middag. Tryck 4 för kväll. Gäller det helt dygn, helgfri torsdag tryck 9.”

Agda fortsätter i desperation att trycka på 1. ”Du har valt skadegörelse av åkersork nattetid. Just nu är det många som ringer. Ditt samtal besvaras så fort vi kan. Vi har två handläggare i tjänst. Ditt samtal är placerat i kö. Din plats är nr 87 i kön. Beräknad kötid 120 minuter.”

Klick! Nu ger naturligtvis Agda upp. Hon inser att 850: -/mån. Är ett billigt pris för att slippa detta helvete.

Skall vi ha det så här. Naturligtvis inte. Revolution!

februari 17, 2016 at 2:19 e m Lämna en kommentar

Däckaren Muttern. – avsnitt 7.

muttern2

I dag fortsätter vår gastkramande däckare.

Även skolan drabbades av Lasse Kvinnobuskes framfart, så vi tar en titt på Skol- Väsnandet i GK. Vän av kronologisk ordning kanske reagerar mot den historiska oordningen, men så får det vara i sagans värld.

 

”Efter några år med tveksamt chefskap vid Högstadiesamrealskolegymnasiet i Gröna Köpingen hade goda studieresultat, disciplin, ordning och reda blivit okända begrepp.

Efter att Sten Schlager gått i pension i tidernas begynnelse, följde ett antal år med Henry Bokdahl vid rodret. Då var det ordning och reda. Henrys hårda nypor passade inte alla men ingen kan påstå annat än att skolan fungerade. Bokdahl var hård men rättvis och han förbjöd bl.a. den flitigt praktiserade metoden att sätta betyg efter om föräldrarna var med i Lions Club eller inte. Clairspring och   ”Tallen” Arler protesterade, men förgäves. Arler var slöjdlärare och hade fått öknamnet” Tallen” eftersom han ofta snidade långhalsade fåglar i fura. Clairspring hade inget öknamn, men borde ha haft.

Det var på många sätt en idyllisk tid som gjorde avtryck i de elever som hade tillgång till detta lärosäte. De som var med, och fortfarande är i livet, blir gråtmilda vid erinran om storheter som Sardin, Greta Landstam, Fröjdensvall, Stina – Maj, Åke Komej, Benetrixaren m.fl.

Tyvärr flyttade Bokdahl söderut efter en tid, och det pedagogiska förfallet tilltog alltefter som de gamla garvade pedagogerna blev lite trötta och slitna

Lim Fogig som basade under en tid försökte att ersätta lärarna med datamaskiner, och andra krafter som ville visa sig framåt införde den nya pedagogiska frälsningen PBL: (Problembaserat lärande) Kort kan metoden beskrivas: En lärare satt som en s.k.” resurs” i någon skrubb, dit eleverna kunde komma och be om hjälp med uppgifter som dom struntade i. Lärarna var stormförtjusta för de hade i och med detta en hygglig arbetsfri inkomst.

Det gick naturligtvis helt galet. Skolan drabbades periodvis av kvinnligt chefskap och vad detta ledde till kan alla och envar räkna ut.

Det som fick skolverksamheten att helt braka samman var när Lasse Kvinnobuske trädde in på scenen. Maj Landgärd som basade för musikundervisningen hade redan innan lite problem med disciplinen. Nu tappade hon greppet fullständigt. Det var inte längre några elever som ville sjunga i stämmor eller öva skalor på piano. Alla ville efterlikna Lasse Kvinnobuske och lektionerna urartade i en kakofoni av mer, eller oftast minder, tonrent skånskt bräkande. Det var fullständigt vidrigt.

Det var inte bara musikundervisningen som drabbades. Svenskläraren Adjunkt Fröjdensvall var aktiv i kören ”Mansstämmarna” och ville gärna öva flitigt, varför han ofta förgyllde svensklektionerna genom att excellera i Åström/Heidensteirnas: ”Hjärtats saga”. Adjunkten tog med vibrerande stämband ton: ”Var skog har nog sin källa, var äng sin blomma har”…. Han kommer inte längre än så, innan eleverna med skrålande falsksång tagit över: ” Ja det var dans och hålligång uppå logen…”

All undervisning drabbades. Det hade skolkats en hel del även tidigare, men då fanns eleverna kvar i skolans närhet. De spelade kort i biblioteket, tjuvrökte bakom knuten eller spelade dataspel. Nu var de inte ens kvar i socknen. Så fort Lasse Kvinnobuske spelade inom 15 mils radie tog dom sig dit. Med A-traktor, moped, cykel eller som passagerare i någon raggarbil. Eftersom Lasse spelade dagtid, veckan igenom, blev det ingen tid över i skolan. Anarki!

Kommunens skolpolitiker inser att något måste göras. ”Vi måste få tillbaka Henry Bokdahl”. ”Ja men det kan vi inte besluta utan en gedigen utredning. Vi tar ett lunch- till lunchmöte på Ronneby Brunn så vi får dryfta saken ingående. Det blir lärorikt och spännande.”

När Åke, som är en handlingens man, får höra om detta blir han tvärförbannad. ”Här åks inte till Ronneby. Det behövs ingen utredning. Jag beslutar att jag och Robert åker till Staffanstorp och hämtar Bokdahl”. Sagt och gjort.

Delegationen återvänder lite slokörade med oförrättat ärende. Det visade sig att Henry Bokdahl var död.

Vad gör vi nu?   Skolpolitikerna inser att det blir svårt att hitta en annan skolledare av Henry Bokdahls kaliber så man beslutar efter segdragna debatter att problemet måste angripas på annat sätt. ”Vi behåller den gamla skolledningen och lärarstaben. Men orosstiftaren Lasse Kvinnobuske måste bort. Men hur?”

februari 14, 2016 at 7:33 e m Lämna en kommentar

Filmning

I dagens ” Barometern”, en tidning som vi understundom läser för att jämföra den journalistiska kvalitén med vår egen ”Termometern”, hittade vi till vår stora belåtenhet rubriken: ”Hårdare regler kan stoppa filmning

Skall det äntligen bli stopp för ett av idrottsvärldens simplaste inslag: Att kasta sig eller ramla medvetet för att om möjligt få en domare att blåsa straff, utvisning etc.” Filmning” eller” Diving” (hockey) på engelska. En form av fusk som inte är stort mycket bättre än dopning. ”Doping light” skulle man kunna säga. Detta gäller som ni förstår lagidrotter som fotboll, hockey och bandy. Det finns ett lysande undantag: Handboll. Här filmas det inte och man tar inte i stridens hetta till knytnävarna som i ex. ishockey. Har man blivit bryskt behandlad reser man sig, borstar bort dammet och fortsätter som om inget hänt,

Nej, fy faen för filmning. Ta hjälp av modern teknik, granska den aktuella händelsen noga och stäng av brottslingen en hel säsong vid solklara fall.

Nu gällde tyvärr inte rubriken denna art av filmning, utan något som kallas” Periscope”. Företrädelsevis ungdomar filmar varandra i tveksamma situationer, eller på lektionstid i syfte att kanske sätta dit en lärare som blivit rättmätigt förbannad’

Hälfter av problemet är utomordentligt lätt av att avhjälpa. Vad ungdomarna gör på sin fritid är svårt att kolla i detalj, men på lektionstid, hur enkelt som helst. Ta mobilerna i beslag. Samla in.

Nu säger kanske någon med låg grad av förstånd.” Det kränker eleverna, och de behöver mobilerna i sitt skolarbete”. Dessa argument är så dumma att de inte är värda att bemöta. Hör av er om ni tycker annorlunda.

februari 12, 2016 at 3:29 e m Lämna en kommentar

Däckaren Muttern – Avsnitt 6

muttern2

Vi noterar på Jonnys Mönsteråsbloggen att Jonny uppfattar ”Muttern” som parodi på hans deckare ”Muddern”. Lite tråkigt. Så är inte fallet. Allt är slumpens skördar, och det ena goda förskjuter inte det andra.

Vi dröjer oss kvar i Kommunhuset: Ta del av avsnitt: 6 (det blir inget sex i dag, men kanske vid senare tillfälle)

Åkes arbetskamrater och partibröder märker hur Åke succesivt förändras. (Vi skall kanske nämna partisystrarna också. De är kanske en av dessa som en gång skall axla Åkes, något stora mantel) Han blir inbunden och inåtvänd och den förr så jovialiske mannen byter skepnad. Lite grå, sliten och uppgiven.

Den kommunalpolitiska oppositionen går åt andra hållet. Man stärks av Åkes förfall och ett regimskifte förefaller inte längre som helt osannolikt. Oppositionens förstanamn, Robert Rappare, vädrar morgonluft: ”Nu har vi chansen. Nu måste vi jobba stenhårt. Alla skall vara med.”

Lasse Kvinnobuskes succé som country/ svensktoppsartist inspirerar Robert att återstarta sitt gamla country-band ”Robert and the Rappacows”. Robert har civil gärning som dödgrävare på kyrkogården så han blir hänvisat att träna kvällstid då det inte är några politiska sammandragningar.

I kväll är en sådan politisk dag, och vi skulle kunna ta en titt på persongalleriet, men det bär för långt. Vi nöjer oss med att notera att ett antal har sin hemvist i Glo och så kan vi nämna påläggskalven Rickard Verkarkry som sitter vid Robbans sida. Märkligt nog till höger. En alert gosse som gjort raketkarriär inom skolans värld. Ganska raskt har han avancerat från en blygsam lärarposition till rektor i en angränsande kommun. Vi nämner inte kommunens namn, med hänsyn till Rickards rykte.

Innan flytten till O-hamn var Verkarkry rektor på ett Naturbuksgymnasium i GK:s gränstrakter. Folkhumorn har ändrat Naturbruks-till ”Naturbuks” eftersom det på skolan tjänstgjorde en lärare med exceptionellt midjemått. En fet, oljig och sliskig typ. En glappkäft som givit uttrycket: ”Mycket snack och lite verkstad” ett ansikte, men som fick vara kvar i brist på alternativ.

Åke kan inte släppa tanken på Viktor O Sund. Har han verkligen återuppstått? Det verkar ju helt orimligt. Var har han hållit hus under alla dessa år och vad hade han på Muddern att göra? Inte kan han väl legat där hela tiden? Åke känner att han måste bringa klarhet i mysteriet. Han vill självklart inte redovisa sin oro offentligt, så en kväll tar han cykeln och åker i lönndom den dryga milen från sin bostad till Muddern. Åke har fått sitt körkort indraget på grund av lite hastig framfart, men han har inte ro att invänta kortets återkomst, därför cyklar han i mörkret, motvinden och med ett piskande regn i ansiktet.

Till slut är han framme och med hjälp av ficklampan letar han sig fram till den del av Muddern som pekats ut som platsen för O Sunds återuppståndelse. Ljuskäglan spelar bland gyttja och bråte. Där! Där är platsen!!.

Åke kan ganska omgående konstatera att det handlar om ett grävlingsgryt. Det syns fortfarande märke i gyttjan efter grävlingens språngsatser när den skrämd av grävskopan lämnade grytet. En bit bort halkar Åke i en stor hög med grävling-spillning. Grävlingar har för vana att göra sina behov på samma ställe en bit från grytet. Grävling! Solklart.

Saken är klar. O Sund har inte återuppstått. ”Tack min välartade skapare!” Åke anfäktas av ett religiöst påslag och lovar på stående, lerigt fot, att skänka en ljuskrona i silver till ett mindre religiöst trähus som undgått rivning, i utkanten av Torp.

Åke blir i ett slag 20 år yngre och velocipedfärden blir lätt och behaglig, trots att vinden vänt och erbjuder motstånd även på hemfärden. Han är glad, visslar och nynnar på en känd melodi: ”Det var dans och hålligång…”

Hur var det då med vålnaden som töserna kring kaffebordet sett? Jo det uppdagas att det var Claus Stridsman som med ett upphittat huvud från en skulptur i famnen, tyst och diskret lämnat tjänsterummet, lite för tidigt. Var huvudet kom ifrån vet man inte än i dag, men det var ganska likt Viktor O Sunds.

Åke blir sig själv igen och kommunhuset sjuder på nytt av liv och entusiasm. Allt blir som vanligt och orosmolnen är bortblåsta.

Jo, ett finns kvar: Lasse Kvinnobuske borde bort. Men hur?

februari 10, 2016 at 6:43 e m 3 kommentarer

Föreläsning

Bloggen lämnar ogärna Gröna köpingen men ibland kan det vara motiverat med ett besök utsocknes. Tisdag var en sådan dag och vi kände oss manade att åka till Mönsterås och lyssna på Jonny Nilssons föreläsning om hans bok ”Muddern”. Den observante läsaren noterar att det låter snarlikt vår egen däckare ”Muttern” men det är en ren tillfällighet. Jonny är en alldeles utomordentlig berättare som skulle platsa innanför GK: s rågångar. Påläst och rolig. Det fanns några stolar kvar som borde varit besuttna. (vi vet att detta är fel uttryck men vi vill vara lite lustiga.)

Historia är så pass intressant att även vi som bor utanför Mönsterås hank och stör tycker det är intressant med lite bakgrundsfakta om vår grannkommun. Vi kan inte allt om Mönsterås men vi tror oss veta att det som idag kallas ”Muddern” inte gör skäl för namnet. Muddern är den plats som ligger i anslutning till hamnen där massorna av slam och dy efter muddringen av rännan ponerades. Tidigt 50-tal? Detta påpekade Jonny, så ingen skugga över honom. Mudder betyder slam, dy och det som döljer sig i ”Moderna Muddern” är andra saker. Sopor, avfall och inte minst bark från Mönsterås bruk. Denna verksamhet gav namn åt en man ”Uffe Bark” som under ett antal år ägnade sig åt att köra, den på den tiden värdelösa, barken till Muddern. En gissning är att övervägande delen av platsen består av bark. Detta glömde Jonny att berätta. Han är förlåten, för föreläsningen i övrigt var mer än godkänd. Nästa gång det är dags, bör Mönsteråsarna masa sig dit. Och du Jonny. Ta betalt.

februari 9, 2016 at 9:16 e m 2 kommentarer

Däckaren Muttern – avsnitt 5

muttern2

Vi har glädjen att presentera ännu ett avsnitt av vår andlöst spännande deckare. I dag är vi tillbaka i kommunborgen. Håll tillgodo. Läs om ni vågar.

”I kommunhuset/sjukstugan går allt sin gilla gång. På övervåningen smids kommunala planer och på nedre våningen blir halta och lytta reparerade. Det har varit ovanligt många arm- och benbrott och fältskär Hopp Jerk och Bosse Bredhäck har haft bråda dagar och det har opererats i en utsträckning så skalpellerna har blivit slöa. Planerade operationer har fått ställas in i väntan på den ambulerande skärsliparen Bosse Stockhus. Det ökande antalet frakturer har förmodligen att göra med de stort intresse för heroiska övningar: Ajronman, Vårruset, Landet runt och Vansinnessimmet.

Kommunalrådet Åke Rolandsson har för ett ögonblick glömt Lasse Kvinnobuske och nu sitter han och grunnar över hur han skall kunna hindra att det byggs en ungdomsgård i GK. Ett sådant bygge skulle bli kostsamt och i grunden onödigt. Tiden går så fort, så snart är ju ungdomarna vuxna och behovet kvarstår inte. Ja tiden går så infernaliskt fort att man snart kunde tjuvstarta i den andra änden och de f.d. ungdomarna kunde börja slussas in i PRO:s lokaler i ”Ansamlingshemmet”.

Sivan, Irene, Fru Ortebäck, och asocialchefen Eva sitter och kopplar av med en kopp kaffe i fikalokaliteterna. Trots deras ungdomliga och fördelaktiga utseenden vittnar deras personnummer om att de drar ihop sig till pensionering, men de är fortfarande alerta och på intet sätt mentalt märkta av sin ålder. Vi påpekar detta för att ingen skall avfärda det som flickorna nu upplever som syn- och hörselvillor. Flickorna samtalar om vardagliga ting som knyppling, flamsk vävnad, matrecept, och pelargonie-skötsel då de i ögonvrån noterar att en dörr sakta öppnas och en mansperson glider förbi på ett märkligt, övernaturligt sätt.

Flickorna hajar till: ”Va i helvete!! Det är inte sant” utbrister fru Ortebäck, som lärt sig svära på grund av tveksam umgängeskrets. ”Såg ni? Det såg ju ut som Viktor O Sund!!” Töserna är trots allt så gamla att de är bekanta med den vida beryktade F. d kommunalkamreren som under ett antal år härskade i Kommunen. Omtalad riket över för sin vidlyftiga, men också framgångsrika maktutövning.

Någon vid bordet erinrar sig att hon hört talas om att den gamle golflegenden Arnold Palmers son, Anders, under grävning på Muddern sett hur något som han upplevde som en mansgestalt, rusa upp ur en grop som skopan åstadkommit.

Åke anträder fikarummet och ser flickornas skärrade uppsyn. ”Vad är det flickor. Har ni sett spöken?” Jaaa kkkanske” säger flickorna samstämmigt. 

De berättar om sin iakttagelse för Åke, och dennes förut glada uppsyn förvandlas. Han blir grå i ansiktet och 10 år äldre på ett ögonblick.

Åke har naturligtvis goda kunskaper om O Sunds tid i kommunen, och han har också hört ryktet om Palmers grävning på Muddern. Det cirkulerar en helt verklighetsfrämmande skröna om att en vålnad lik O. Sund skulle lösgjort sig ur muddermassorna vid utgrävningen.

Varför skulle detta göra Åke skärrad? Jo kommunalrådet börjar att se slutet på sin karriär och när han om 20-30 år drar sig tillbaka vill han att det skall vara hans gärning som blir ihågkommen och hyllad. Det vore försmädligt om O Sund skulle segla upp i invånarens medvetande som den store frälsaren, pådrivaren och exploatören. Skulle det också visa sig att Viktor var i livet skulle det kunna få katastrofala följder. Kanske skulle han på nytt blanda sig i kommunens finanser och bringa dessa i olag med tveksamma transaktioner. Nej. Har Viktor O Sund återuppstått så måste han bort, tillsammans med Lasse Kvinnobuske. Men hur?”

Det var avsnitt fem. På tisdag skall vi gå och lyssna på Jonny som föreläser på biblioteket. Det skall handla om hans deckare ”Muddern.” Vi kanske kan få några tips så vi avvaktar med avsnitt 6 till onsdag.

februari 6, 2016 at 11:15 e m Lämna en kommentar

When will they ever learn?

Vi minns vårt glada 60-tal. En trevlig tid på många sätt. Bland annat vevade grammofonen fram hörvärd musik. Art Blakey, Miles Davis, Ray Charles m.fl. Pete Seegers: ”Where have all the flowers gone” spelades flitigt i radio. Ett flertal artister hade denna gamla folksång på sin repertoar. Förutom Pete själv, Peter Paul and Mary, Joan Bays, Kingston Trio med flera. Låten spelas än i dag och refrängen är mer aktuell än någonsin ”When will they ever learn”.

Knappt har ordförande för kommunal Annelie Nordström tvingats avgå, efter oansvarigt handlag med medlemmarna pengar, förrän nästa skandal rullas upp. Bondeägda Arla har ertappats med vidlyftig representation i form av golfevenemang, Parisresor, tveksamma inköp via kreditkort, och i vanlig ordning en del konsumtion av sprithaltiga drycker. Vi bör kanske förtydliga att det inte är bönderna som varit vårdslösa med penningar utan det är andra aktörer som rumlat på böndernas bekostnad.

Allt som uppdagats retar naturligtvis gallfeber på hårt pressade mjölkproducenter. Det är mer än lättbegripligt om de trevar efter högaffeln för att skipa rättvisa.

”Det verkar vara en kultur som är omöjlig att ändra på”, säger man uppgivet. I helvete heller! Här skall ändras, och vi har lösningen.

Se till att de ansvariga bara dricker mjölk, i alla sammanhang. Viktigast är att konsumtion består av mjölk, ev. vatten när man börjar diskutera och planera Parisresor, Golfevent, taxiåkande m.m. Ingen skall försöka lura i Bloggen att alla dessa idiotiska beslut fattas på nykter kaluv. Så korkade är inte dessa, förmodligen välutbildade och välbetalda aktörer. Den enda rimliga förklaringen till det urusla omdömet är att dessa beslutsfattare sitter lite halvfulla på jobbet och hittar på det ena, mer idiotiska än det andra.

Man ångrar sig dagen efter men då är det så dags. Då kan de bara sitta och hoppas på att Janne Josefsson inte skall vara på alerten. Men det är han.

Drick mjölk. Men inte från Arla!

februari 5, 2016 at 10:46 e m Lämna en kommentar

Äldre inlägg


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

februari 2016
M T O T F L S
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
29  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se