Blått en dag…

februari 1, 2016 at 7:38 e m Lämna en kommentar

Vi fortsätter med skolskandalen i Mönsterås. Rektorn på Mönsteråsgymnasiet, Eva Blom, har som tidigare nämnts bjudit in till information om utbildningen via rosa lappar till flickor och dito blå till gossarna. Detta orsakade ett ramaskri och vänner av jämlikhet och könsrollsbekämpning har vridit sig i plågor. Ortens tidning, ”Barometern” ägnade i fredags halva lokalsidan åt detta flagranta brott mot sunt strävande mot lika kön. Även vi på bloggen tyckte det lät uppseendeväckande så vi söker upp Hildur Common-Sense, kvinnliga rektorn på Gröna Köpingens HögstadieSamrealskoleGymnasium.

”Nå, hur ser du på det timade i Grannkommunen. Är det inte förfärlig”.

”Förfärligt? Jo det kan man nog säga. Det är förfärligt att man i ”Barometern” slösar en halvsida på detta. Orsaken kan inte bara vara nyhetstorka utan också bristande omdöme. Inte faen skulle reportrarna på vår egen ”Termometern” slösa spaltutrymme på sådan skit. Man brukar snacka om storm i ett vattenglas. Varför är man upprörda? Det är väl inget att bråka om? ”Man befäster könsroller” Ja, det är väl bra det. Vad är det för fel på könsroller?

Vi på GK–Gymnasiet vill naturligtvis att så många som möjligt väljer vår utbildning. Om vi i misspinkad jämställdhetssträvan skulle skicka ut information till killar på rosa lappar där de erbjuds ett kursutbud som omfattar frigörande dans, ljusterapi, sminkkunskap, modedesign eller handarbete skulle vi inte få en enda sökande, inte heller om tjejerna via blå papper blir upplysta om kurser i traktorpulling, moped-trimning eller folkrace. Nej här på GK-gymnasiet ägnar vi oss åt väsentligheter. Vi slösar inte tid på kontraproduktivt smörja utan koncentrerar oss på att ge kunskap för en framtid i livets hårda skola. De får inte bara lära sig alfabetet och multiplikationstabellen utan också att veta hut, så de passar in på de arbetsplatser som ev. står till buds när det är så dags. Dessutom får de plugga in ett antal psalmer så de kan sjunga med på skolavslutningen som hålls i kyrkan, och ingen annanstans.

Därutöver kan kurser erbjudas som tilltalar pojkar och flickor men ingen skall tvingas läsa sådant som inte passar respektive kön. Vill någon kille gå en kurs i handarbete (stickning, virkning) så skall han få, men då får han finna sig i att bli grovt mobbad.

Jämlikhetstjafset har gått för långt. Jag är kvinna och rektor. Ett jobb som en man kunde haft. Nu har jag detta jobb på grund av min kompetens, men om jag hade könskvoterats till rektorsstolen hade jag blivit tvärförbannad.

Nej nu har jag inte tid längre. Vi har en lärare som är hemma och vilar upp nerverna och jag skall gå in och vikariera för denne. Det är inte på alla lärosäte där detta sker. Nej rektorn sitter fastlimmad i expeditionsstolen och eleverna lämnas vind för våg när någon lärare är sjuk. Det är sjukt.”

Vi tar adjö av rektor och anträder hemfärden med en del nya tankar om skolan och behandling av könet.