Däckaren Muttern – avsnitt 5

februari 6, 2016 at 11:15 e m Lämna en kommentar

muttern2

Vi har glädjen att presentera ännu ett avsnitt av vår andlöst spännande deckare. I dag är vi tillbaka i kommunborgen. Håll tillgodo. Läs om ni vågar.

”I kommunhuset/sjukstugan går allt sin gilla gång. På övervåningen smids kommunala planer och på nedre våningen blir halta och lytta reparerade. Det har varit ovanligt många arm- och benbrott och fältskär Hopp Jerk och Bosse Bredhäck har haft bråda dagar och det har opererats i en utsträckning så skalpellerna har blivit slöa. Planerade operationer har fått ställas in i väntan på den ambulerande skärsliparen Bosse Stockhus. Det ökande antalet frakturer har förmodligen att göra med de stort intresse för heroiska övningar: Ajronman, Vårruset, Landet runt och Vansinnessimmet.

Kommunalrådet Åke Rolandsson har för ett ögonblick glömt Lasse Kvinnobuske och nu sitter han och grunnar över hur han skall kunna hindra att det byggs en ungdomsgård i GK. Ett sådant bygge skulle bli kostsamt och i grunden onödigt. Tiden går så fort, så snart är ju ungdomarna vuxna och behovet kvarstår inte. Ja tiden går så infernaliskt fort att man snart kunde tjuvstarta i den andra änden och de f.d. ungdomarna kunde börja slussas in i PRO:s lokaler i ”Ansamlingshemmet”.

Sivan, Irene, Fru Ortebäck, och asocialchefen Eva sitter och kopplar av med en kopp kaffe i fikalokaliteterna. Trots deras ungdomliga och fördelaktiga utseenden vittnar deras personnummer om att de drar ihop sig till pensionering, men de är fortfarande alerta och på intet sätt mentalt märkta av sin ålder. Vi påpekar detta för att ingen skall avfärda det som flickorna nu upplever som syn- och hörselvillor. Flickorna samtalar om vardagliga ting som knyppling, flamsk vävnad, matrecept, och pelargonie-skötsel då de i ögonvrån noterar att en dörr sakta öppnas och en mansperson glider förbi på ett märkligt, övernaturligt sätt.

Flickorna hajar till: ”Va i helvete!! Det är inte sant” utbrister fru Ortebäck, som lärt sig svära på grund av tveksam umgängeskrets. ”Såg ni? Det såg ju ut som Viktor O Sund!!” Töserna är trots allt så gamla att de är bekanta med den vida beryktade F. d kommunalkamreren som under ett antal år härskade i Kommunen. Omtalad riket över för sin vidlyftiga, men också framgångsrika maktutövning.

Någon vid bordet erinrar sig att hon hört talas om att den gamle golflegenden Arnold Palmers son, Anders, under grävning på Muddern sett hur något som han upplevde som en mansgestalt, rusa upp ur en grop som skopan åstadkommit.

Åke anträder fikarummet och ser flickornas skärrade uppsyn. ”Vad är det flickor. Har ni sett spöken?” Jaaa kkkanske” säger flickorna samstämmigt.

De berättar om sin iakttagelse för Åke, och dennes förut glada uppsyn förvandlas. Han blir grå i ansiktet och 10 år äldre på ett ögonblick.

Åke har naturligtvis goda kunskaper om O Sunds tid i kommunen, och han har också hört ryktet om Palmers grävning på Muddern. Det cirkulerar en helt verklighetsfrämmande skröna om att en vålnad lik O. Sund skulle lösgjort sig ur muddermassorna vid utgrävningen.

Varför skulle detta göra Åke skärrad? Jo kommunalrådet börjar att se slutet på sin karriär och när han om 20-30 år drar sig tillbaka vill han att det skall vara hans gärning som blir ihågkommen och hyllad. Det vore försmädligt om O Sund skulle segla upp i invånarens medvetande som den store frälsaren, pådrivaren och exploatören. Skulle det också visa sig att Viktor var i livet skulle det kunna få katastrofala följder. Kanske skulle han på nytt blanda sig i kommunens finanser och bringa dessa i olag med tveksamma transaktioner. Nej. Har Viktor O Sund återuppstått så måste han bort, tillsammans med Lasse Kvinnobuske. Men hur?”

Det var avsnitt fem. På tisdag skall vi gå och lyssna på Jonny som föreläser på biblioteket. Det skall handla om hans deckare ”Muddern.” Vi kanske kan få några tips så vi avvaktar med avsnitt 6 till onsdag.