Archive for februari 10, 2016

Däckaren Muttern – Avsnitt 6

muttern2

Vi noterar på Jonnys Mönsteråsbloggen att Jonny uppfattar ”Muttern” som parodi på hans deckare ”Muddern”. Lite tråkigt. Så är inte fallet. Allt är slumpens skördar, och det ena goda förskjuter inte det andra.

Vi dröjer oss kvar i Kommunhuset: Ta del av avsnitt: 6 (det blir inget sex i dag, men kanske vid senare tillfälle)

Åkes arbetskamrater och partibröder märker hur Åke succesivt förändras. (Vi skall kanske nämna partisystrarna också. De är kanske en av dessa som en gång skall axla Åkes, något stora mantel) Han blir inbunden och inåtvänd och den förr så jovialiske mannen byter skepnad. Lite grå, sliten och uppgiven.

Den kommunalpolitiska oppositionen går åt andra hållet. Man stärks av Åkes förfall och ett regimskifte förefaller inte längre som helt osannolikt. Oppositionens förstanamn, Robert Rappare, vädrar morgonluft: ”Nu har vi chansen. Nu måste vi jobba stenhårt. Alla skall vara med.”

Lasse Kvinnobuskes succé som country/ svensktoppsartist inspirerar Robert att återstarta sitt gamla country-band ”Robert and the Rappacows”. Robert har civil gärning som dödgrävare på kyrkogården så han blir hänvisat att träna kvällstid då det inte är några politiska sammandragningar.

I kväll är en sådan politisk dag, och vi skulle kunna ta en titt på persongalleriet, men det bär för långt. Vi nöjer oss med att notera att ett antal har sin hemvist i Glo och så kan vi nämna påläggskalven Rickard Verkarkry som sitter vid Robbans sida. Märkligt nog till höger. En alert gosse som gjort raketkarriär inom skolans värld. Ganska raskt har han avancerat från en blygsam lärarposition till rektor i en angränsande kommun. Vi nämner inte kommunens namn, med hänsyn till Rickards rykte.

Innan flytten till O-hamn var Verkarkry rektor på ett Naturbuksgymnasium i GK:s gränstrakter. Folkhumorn har ändrat Naturbruks-till ”Naturbuks” eftersom det på skolan tjänstgjorde en lärare med exceptionellt midjemått. En fet, oljig och sliskig typ. En glappkäft som givit uttrycket: ”Mycket snack och lite verkstad” ett ansikte, men som fick vara kvar i brist på alternativ.

Åke kan inte släppa tanken på Viktor O Sund. Har han verkligen återuppstått? Det verkar ju helt orimligt. Var har han hållit hus under alla dessa år och vad hade han på Muddern att göra? Inte kan han väl legat där hela tiden? Åke känner att han måste bringa klarhet i mysteriet. Han vill självklart inte redovisa sin oro offentligt, så en kväll tar han cykeln och åker i lönndom den dryga milen från sin bostad till Muddern. Åke har fått sitt körkort indraget på grund av lite hastig framfart, men han har inte ro att invänta kortets återkomst, därför cyklar han i mörkret, motvinden och med ett piskande regn i ansiktet.

Till slut är han framme och med hjälp av ficklampan letar han sig fram till den del av Muddern som pekats ut som platsen för O Sunds återuppståndelse. Ljuskäglan spelar bland gyttja och bråte. Där! Där är platsen!!.

Åke kan ganska omgående konstatera att det handlar om ett grävlingsgryt. Det syns fortfarande märke i gyttjan efter grävlingens språngsatser när den skrämd av grävskopan lämnade grytet. En bit bort halkar Åke i en stor hög med grävling-spillning. Grävlingar har för vana att göra sina behov på samma ställe en bit från grytet. Grävling! Solklart.

Saken är klar. O Sund har inte återuppstått. ”Tack min välartade skapare!” Åke anfäktas av ett religiöst påslag och lovar på stående, lerigt fot, att skänka en ljuskrona i silver till ett mindre religiöst trähus som undgått rivning, i utkanten av Torp.

Åke blir i ett slag 20 år yngre och velocipedfärden blir lätt och behaglig, trots att vinden vänt och erbjuder motstånd även på hemfärden. Han är glad, visslar och nynnar på en känd melodi: ”Det var dans och hålligång…”

Hur var det då med vålnaden som töserna kring kaffebordet sett? Jo det uppdagas att det var Claus Stridsman som med ett upphittat huvud från en skulptur i famnen, tyst och diskret lämnat tjänsterummet, lite för tidigt. Var huvudet kom ifrån vet man inte än i dag, men det var ganska likt Viktor O Sunds.

Åke blir sig själv igen och kommunhuset sjuder på nytt av liv och entusiasm. Allt blir som vanligt och orosmolnen är bortblåsta.

Jo, ett finns kvar: Lasse Kvinnobuske borde bort. Men hur?

februari 10, 2016 at 6:43 e m 3 kommentarer


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

februari 2016
M T O T F L S
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
29  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se