Däckaren Muttern. – avsnitt 7.

februari 14, 2016 at 7:33 e m Lämna en kommentar

muttern2

I dag fortsätter vår gastkramande däckare.

Även skolan drabbades av Lasse Kvinnobuskes framfart, så vi tar en titt på Skol- Väsnandet i GK. Vän av kronologisk ordning kanske reagerar mot den historiska oordningen, men så får det vara i sagans värld.

”Efter några år med tveksamt chefskap vid Högstadiesamrealskolegymnasiet i Gröna Köpingen hade goda studieresultat, disciplin, ordning och reda blivit okända begrepp.

Efter att Sten Schlager gått i pension i tidernas begynnelse, följde ett antal år med Henry Bokdahl vid rodret. Då var det ordning och reda. Henrys hårda nypor passade inte alla men ingen kan påstå annat än att skolan fungerade. Bokdahl var hård men rättvis och han förbjöd bl.a. den flitigt praktiserade metoden att sätta betyg efter om föräldrarna var med i Lions Club eller inte. Clairspring och ”Tallen” Arler protesterade, men förgäves. Arler var slöjdlärare och hade fått öknamnet” Tallen” eftersom han ofta snidade långhalsade fåglar i fura. Clairspring hade inget öknamn, men borde ha haft.

Det var på många sätt en idyllisk tid som gjorde avtryck i de elever som hade tillgång till detta lärosäte. De som var med, och fortfarande är i livet, blir gråtmilda vid erinran om storheter som Sardin, Greta Landstam, Fröjdensvall, Stina – Maj, Åke Komej, Benetrixaren m.fl.

Tyvärr flyttade Bokdahl söderut efter en tid, och det pedagogiska förfallet tilltog alltefter som de gamla garvade pedagogerna blev lite trötta och slitna

Lim Fogig som basade under en tid försökte att ersätta lärarna med datamaskiner, och andra krafter som ville visa sig framåt införde den nya pedagogiska frälsningen PBL: (Problembaserat lärande) Kort kan metoden beskrivas: En lärare satt som en s.k.” resurs” i någon skrubb, dit eleverna kunde komma och be om hjälp med uppgifter som dom struntade i. Lärarna var stormförtjusta för de hade i och med detta en hygglig arbetsfri inkomst.

Det gick naturligtvis helt galet. Skolan drabbades periodvis av kvinnligt chefskap och vad detta ledde till kan alla och envar räkna ut.

Det som fick skolverksamheten att helt braka samman var när Lasse Kvinnobuske trädde in på scenen. Maj Landgärd som basade för musikundervisningen hade redan innan lite problem med disciplinen. Nu tappade hon greppet fullständigt. Det var inte längre några elever som ville sjunga i stämmor eller öva skalor på piano. Alla ville efterlikna Lasse Kvinnobuske och lektionerna urartade i en kakofoni av mer, eller oftast minder, tonrent skånskt bräkande. Det var fullständigt vidrigt.

Det var inte bara musikundervisningen som drabbades. Svenskläraren Adjunkt Fröjdensvall var aktiv i kören ”Mansstämmarna” och ville gärna öva flitigt, varför han ofta förgyllde svensklektionerna genom att excellera i Åström/Heidensteirnas: ”Hjärtats saga”. Adjunkten tog med vibrerande stämband ton: ”Var skog har nog sin källa, var äng sin blomma har”…. Han kommer inte längre än så, innan eleverna med skrålande falsksång tagit över: ” Ja det var dans och hålligång uppå logen…”

All undervisning drabbades. Det hade skolkats en hel del även tidigare, men då fanns eleverna kvar i skolans närhet. De spelade kort i biblioteket, tjuvrökte bakom knuten eller spelade dataspel. Nu var de inte ens kvar i socknen. Så fort Lasse Kvinnobuske spelade inom 15 mils radie tog dom sig dit. Med A-traktor, moped, cykel eller som passagerare i någon raggarbil. Eftersom Lasse spelade dagtid, veckan igenom, blev det ingen tid över i skolan. Anarki!

Kommunens skolpolitiker inser att något måste göras. ”Vi måste få tillbaka Henry Bokdahl”. ”Ja men det kan vi inte besluta utan en gedigen utredning. Vi tar ett lunch- till lunchmöte på Ronneby Brunn så vi får dryfta saken ingående. Det blir lärorikt och spännande.”

När Åke, som är en handlingens man, får höra om detta blir han tvärförbannad. ”Här åks inte till Ronneby. Det behövs ingen utredning. Jag beslutar att jag och Robert åker till Staffanstorp och hämtar Bokdahl”. Sagt och gjort.

Delegationen återvänder lite slokörade med oförrättat ärende. Det visade sig att Henry Bokdahl var död.

Vad gör vi nu? Skolpolitikerna inser att det blir svårt att hitta en annan skolledare av Henry Bokdahls kaliber så man beslutar efter segdragna debatter att problemet måste angripas på annat sätt. ”Vi behåller den gamla skolledningen och lärarstaben. Men orosstiftaren Lasse Kvinnobuske måste bort. Men hur?”