Däckaren Muttern – Avsnitt 15

mars 23, 2016 at 8:38 e m Lämna en kommentar

Vi börjar närma oss slutet och upplösningen. Men än återstår några spännande avsnitt innan upplopp och målgång. Nr:15 är så innehållsrikt att vi delar upp det i 2 delar.

”Sven Agraahr kommer hem i skymningen och hänger studsaren på kroken vid köksdörren. Kravet på vapenskåp och säker förvaring har inte slagit igenom i dessa trakter. Det gäller att vara snar till eldgivning om något skjutbart visar sig. Då hinner man inte leta fram nyckeln till skåpet.

Sven slår sig ner vid köksbordet. Då gör han en obehaglig upptäckt. Inga bredda smörgåsar och ingen kaffetermos på bordet. ”Va i helvete! Är kärringen från vettet?” Hustru Stina-Lina brukar alltid laga till ett mål till sin käre make innan hon går ut i ladugården för kvällsmjölkningen. Hon vet att Sven slitit ont under älgjakten hela dagen och då är det inte mer än rätt att han får lite service vid hemkomsten.

Men inte i dag. Nu hör Sven hur korna råmar intensivt i ladugården. Sven hastar ner till fähusen och där står trettio omjölkade kor med stinna juver. ”Helvetes djävlar. Har kärringen gått och dött?” Sven rusar in i huset, men en rundvandring i huset blir resultatlös. Ingen kärring. Inte ens en död.

Sven slår sig ned vid köksbordet. Där ligger dagens tidning med nöjessidorna uppslagna. En rubrik väcker hans uppmärksamhet: ”I eftermiddag blir det Guld och Gröna skogar i Nilssons lada kl. 1700. Lasse Kvinnobuske river av sina mest älskade dängor till ackompanjemang av Ulf Robertsson. Kom i tid. Folkligt, festligt, fullt och fullsatt”.

”Kärringfaen är inte klok. Nu skall hon få se på satan.” Sven väljer för en stund mellan två alternativ. Att själv gå ut och mjölka de stackars juverstinna kritterna, eller fara och hämta hem Stina-Lina. Han känner sitt ansvar och startar bilen för färd mot Nilssons lada.

Snart är de tre milen avklarade och Sven svänger upp på Nilssons gårdsplan som är full av bilar, motorcyklar, mopeder och trampcyklar. Lutad mot en björk står Stina-Linas ”Monark”.

Sven kliver in genom logdörrarna. En lokal bondlurk försöker att kräva penningar för inträde men Sven är nu så uppretad att han sänker lurken med en klockren höger.

Där längst fram på en ranglig träbänk sitter Stina-Lina. Lasse Kvinnobuske ylar värre än någonsin och tillsammans med några medsystrar faller Stina-Lina i extas och börjar tala osammanhängande. Det hela påminner starkt om den tid då Malla Lindberg åkte kring med sitt mobila frälsningstält och förvred förståndet på lättmanipulerade själar.

Nu är Sven genuint tvärförbannad. Med ett vrål kastar han sig fram, greppar Stina-Lina, slänger henne över axeln för vidare färd hem till de väntande korna. Men. Lurken hade vaknat till och tillsammans med ordningsvakter och några välmusklade bönder försöker de hejda Sven. Det lyckas så småningom men först efter att Sven gjort sig skyldig till missfirmelse och våld mot tjänsteman.

Sven döms till 4 månaders fängelse i inklusive straff för kvinnofridskränkningen av Stina-Lina

Cellen är hyfsat bekväm men det känns lite instängt. Tiden går. Men sakta. Sven har tillgång till radio, dagstidningar och TV. Han ligger på britsen och slötittar på Rapport. Det är Löfven, Margot, Zlatan, Gardell och… ”Nu har vi en glad nyhet från nöjessverige. Den omåttligt populäre svensktopp-countrysångaren Lasse Kvinnobuske har i hemlighet gift sig med Stina-Lina Agraahr, en okänd kvinna från landsbygden”…

Lasse hinner bara tänka: ”Den där förbannade djävla Lasse Kvinnobuske skall jag slå ihjäl” innan han segnar ner på cellcementgolvet.

Har Sven bara svimmat eller är han död? (Forts. i nästa avsnitt)