Archive for april, 2016

Utveckling?

Agda Karlsson,90år, hasar sig med visst besvär ut till brevlådan för att vittja den på dagens innehåll. Det är” Barran”, reklam från Coop och Maxi och en faktura från bolaget” Bolaget”. Agda kan ana att det handlar om räkningen för sophämtning. I stort sett all kommunal verksamhet, däribland sophämtning, är numera utlagd på entreprenad till privata aktörer.

”850: -. Det var förskräckligt.” Agda är s.k. fattigpensionär och ett sparsamt leverne genererar inga sopor. Hon gnager kotletterna rena och benen som blir kvar hamnar i hund- magen. Bra både för miljön och tänderna. Ja, hundens tänder. Agda har sina i ett glas på bordet. Plast- och papperspåsar återanvänds och de återstående minimala resterna eldar Agda upp i öppna spisen.

”Vad skall jag med sophämtning till. Man kan ju inte hämta något som inte finns”. På fakturan hittar Agda ,med hjälp av förstoringsglaset ,ett telenummer till ” Bolagets kundkontakt.”

Riiiiing, Riiing Riiing…. En mekanisk röst svarar: ” Bolagets växel. Beskriv kort ditt ärende.” Jo det gällde sophämtningen. ”Förlåt jag uppfattade inte. Beskriv ditt ärende igen” Sophämtning. ”Sorkbekämpning. Jag kopplar till skadedjursavdelningen”.   Nej det var fe……….. ” .

”Skadedjursavdelningen. Du får nu följande alternativ. Välj det som bäst motsvarar ditt ärende: Gäller det sork tryck 1. Mullvad tryck 2. Husmus tryck 3. Brun råtta tryck 4. Gäller det skadegörande insekter ring istället 1234567. Vill du ha meddelandet upprepat tryck 9. Avsluta med fyrkant”. Agda trycker på 9 i hopp om bättre information i reprisen. Samma visa. Agda trycker nu på 1 i brist på bättre alternativ.

”Du har valt sork. Gäller det åkersork tryck 1. Vattensork tryck 2. Skogssork tryck3. Ängssork tryck4 ” Agda trycker på 1.” Du har valt åkersork. Beskriv kort vilken skada åkersorken orsakar.” Det gällde ju sophämtning!   Den gör skada bland sopor och kompost. Är det rätt uppfattat?Jo, men det gällde ju sophämtn……..”Vi uppfattar dit svar som Ja. Vilken tid på dygnet sker skadegörelsen? Tryck 1 för natt. Tryck 2 för morgon. Tryck 3 för middag. Tryck 4 för kväll. Gäller det helt dygn, helgfri torsdag tryck 9.”

Agda fortsätter i desperation att trycka på 1. ”Du har valt skadegörelse av åkersork nattetid. Just nu är det många som ringer. Ditt samtal besvaras så fort vi kan. Vi har två handläggare i tjänst. Ditt samtal är placerat i kö. Din plats är nr 87 i kön. Beräknad kötid 120 minuter.”

Klick! Nu ger naturligtvis Agda upp. Hon inser att 850: -/mån är ett billigt pris för att slippa detta helvete.

 

Skall vi ha det så här. Naturligtvis inte. Revolution!

april 28, 2016 at 4:26 e m Lämna en kommentar

Positivt.

Effekten av flyktingar och invandring diskuteras livligt och högljutt. Man är för, emot och ibland mittemellan. Så och GK- bloggen, med det börjar svänga mot det positiva.

Vi hörde på radio att man börjar att fundera på legalisering av månggifte, som en anpassning till främmande seder, bruk och lagstiftning, något som CUF en gång ville ha med i sitt idéprogram

Trevligt! Hys hopp alla änkor och ensamstående kvinnor i när och fjärran. Snart är Bosse Bloggare tillgänglig, även i laglig mening.

 

april 27, 2016 at 5:26 e m Lämna en kommentar

Liberala tankegångar

Hur är det med fantasin hos liberalerna? Vi läser i dagens Barometern.OT: ”Det har varit spännande dagar vid Liberalernas första riksmöte i helgen. Men att liberalernas nya logga skulle dra till sig mest uppmärksamhet hade ingen kunnat förutspå. ”Jaså, inte. Har liberalerna ingen snuskig fantasi? Vi har bara sett ett solklarare fall av fallosliknelse: Statoils reklam för baconlindad grillkorv. Det var mer likt än originalet, och plockades bort efter några veckor.

Ja men det är väl härligt att det finns lite humor i politiken säger oppositionsrådet Carl- Henrik Sölvinger. Jag är övertygad om att loggan kommer att ge upphov till samtal mellan människor.”

Låter lite efterkonstruktion.

Nu vilar ett stort ansvar på Vänsterpartiet(V), att i könsneutralitetens namn modifiera sin logga.

april 25, 2016 at 11:24 f m Lämna en kommentar

Kverulans i repris

Då var det igång igen. Det årligen återkommande gnället: ”Usch va kallt och ruggigt. Skall det aldrig bli någon värme?” Vi är i slutet av april och det normala och trevliga är att en enstaka ”sommardag” förbytts i lite kyla och ibland någon snöby. Det är så det skall vara. Man får njuta av den spirande skira grönskan en tid och allt exploderar inte på en gång. Det gör att skomakaren med semester mellan ”hägg och syren” inte behöver börja jobba så snart igen.
Det blir nog varmare med tiden, och äntligen har även de mest förhärdade strutsarna dragit huvudet ur sanden och inser att det håller på att gå åt helvete på grund av global uppvärmning.

Gläds därför åt lite låga temperaturer och finn ytterligare tillfredsställelse i det faktum att vi snart är på rätt väg igen. Det är bara ca 2 månader innan ljuset vänder och vi går mot höst, då livet är värt att leva och frosten rensar bort de sista myggen.

Nu skall man inte prata om myggens förbannelse. Fråga insektsätande småfåglar så får ni besked. Även den minsta varelse fyller en viktig funktion i ekosystemet. Det är bara människan som är onödig och skadlig.

Mygg, fästingar, mördarsniglar och råttor har inte orsakat någon klimatförändring.

april 24, 2016 at 8:47 e m 4 kommentarer

Konvenans

Vi berörde i ett tidigare inlägg problemet med otillbörligt tafsande och alla är nog överens om att detta inte är så trevligt i alla sammanhang. Ofta är det tillräckligt med verbal uppskattning och hälsningsritualer. Men. Det finns en klick medborgare som inte bemödar sig om att nyttja denna möjlighet. De hälsar inte på personer de känner. Det tycker vi nog tyder på begränsat folkvett. Vi menar inte att man skall fjanta runt och flina, heja och tjoa hejdlöst. Ett ”Hej”, eller en nick är alldeles tillräckligt och kostar inte så mycket.
Bloggen har funderat på vad det finns för bakomliggande orsaker till de uteblivna hälsningarna. Naturligtvis kan det ha medicinska orsaker. Vederbörande kanske inte ser så bra och då har vi förståelse. Vi kanske inte ser så bra ut, men är väl ändå värda ett ”Hej.” Bloggen tycker så i alla fall. Lite egoistiskt kanske.

Vi antar att det inte finns några fysiska hinder. Du står i kassakön i varuhuset och intill dig står en man du känner. Inte så väl, men tillräckligt. Han känner ävenledes dig. Du tycker att det är på plats med en hälsning och du söker ögonkontakt för att utföra handlingen. Du vet att han mycket väl vet att du står där, men lägger stor möda på att undvika att se. Till slut blir man förbannad, vänder sig mot mannen och skriker ett ”Hej” så att hela varuhuset vibrerar.

Vad är orsaken till att folk inte hälsar? ”De är kanske blyga” brukar min överseende hustru svara. Så är det säkert i en del fall men det är inte hela förklaringen. Folk som är vana att utan blygsel uppträda i olika sammanhang borde inte vara så tillbakadragna att de inte törs hälsa.

En egendomlig variant är de som hejar och hälsar i vardagslag ”å ämbetets vägnar”, men som omgivna av sina gelikar i det inbillade ”inne-gänget” fullständigt skiter i omgivningen. Du bevärdigas inte en blick.

Sen har vi slutligen den mest imbecilla kategorin, som tror att ”de är något”. På grund av välstånd, ”god härstamning” eller på utseendemässiga grunder. Dessa är extra vidriga och värda omvärldens förakt.

Nu tycker ni säkert att den där Bosse Bloggare är en överkänslig djäkel. Nix! Trots att vi skriver en massa skit, så är vi innerst inne vänner av sunt förnuft. Att hälsa är ett bevis på innehav av detta.

Vi har nu retat upp oss så pass att vi lovar att hädanefter hänga ut alla som inte hälsar, på bloggen. Med namn, adress, personnummer och dito telefon, och om du hamnar där är det ingen som vill hälsa på dig.

april 21, 2016 at 11:30 e m 3 kommentarer

Däckaren ” Muttern.” Summering av misstänkta.

muttern2

Så fick vi då äntligen ett mord. Eller åtminstone dråp. Alternativt sabotage med dödlig utgång. Låt oss inför de sista avsnitten stanna upp ett tag och granska vilka som kan ha haft skäl, förmåga och vilja att ta Lasse Kvinnobuske av daga.

Vi börjar med Bengt” Bängan” Fiskal. Misstänkt? Knappast. Vi avför honom direkt. Att ordningsmakten inte är så flink med att utreda brott är en sak, men att de själva skulle byta sida och ansluta sig till ”Buset” är utomordentligt osannolikt. Vi måste tro så, annars raseras allt förtroende för polisen och det skulle bara bli Leif GW kvar att och luta sig mot i den brottsliga snålblåsten.

Åke Rolandsson? Är hans oro så stark över risken att mista sin position att han skulle ta till utomparlamentariska metoder? Knappast. Visserligen har han ett brottsligt förflutet som hastighetsöverträdare med bil men därifrån till sabotage med dödlig utgång är steget ofantligt långt.  Även här blir det omedelbar avföring av vårt vördade kommunalråd.

Hur har vi det på den gudomliga fronten? Kyrkan, i olika skepnader, har i historisk tid visat att man inte är helt främmande för metoder som kanske inte är så aptitliga.” Ändamålet helgar medlen”. Det finns en stor fördel med att vara en Herrens tjänare. Det är så vist ordnat att man bara behöver knäppa händerna och be om förlåtelse så är även grova brott glömda och allt är frid och fröjd. Lite riskfritt på något sätt.  Men. Nej. Absolut Inte Alf Himmelman, och nu när ”Livets- Ortare” inte blev inblandade stryker vi de himmelska som kandidater.

Golfbane- ägaren som inte lyckades med sin slice eller missriktade backsving. ? Nej, uteslutet. Han har så dålig ordning på sina verktyg att han näppeligen kunnat leta fram en skiftnyckel för att möjliggöra sabotaget. Vi stryker.

Glo-borna? Nix. Man skall inte bara äga en skiftnyckel. Man måste kunna hantera den också.

Samma sak med” Panelhönegänget” och feministerna. Fruntimmer och mekaniska övningar går inte ihop.

Krogägarna? Knappas Whita Hingsten. Lossa några hjulmutrar är inte så komplicerat men kräver en viss grad av nykterhet. Någon annan faller ifrån som misstänkt på grund av bristande fysik, och en tredje faller bort eftersom språksvårigheter gör det svårt att läsa instruktionsboken för en Svensktillverkad velociped. Man måste veta var framhjulsmuttrarna sitter.

Här står vi nu och famlar, men så skall det vara i en spännande deckare. Läsarna skall spekulera, väga för och emot, och känna sig nöjda och glada, eller fullständigt borta, när mördaren avslöjas i det sista kapitlet. Nu kommer en unik upplysning. Inte heller vi vet i detta skede, vem som är gärningsman, så ni är inte ensamma, men vi skall nog komma på något som verkar trovärdigt

Ps: Det kanske är bäst att påpeka att det också kan handla om en gärnings-kvinna, annars kommer jämnställdhetsmaffian rusande och tar oss i örat. Ds

april 17, 2016 at 11:30 f m Lämna en kommentar

Brottsligt.

För en tid sedan berörde bloggen statistiken över brottslig verksamhet i riket. Enligt Jonny på Mönsteråsbloggen minskar det kriminella hantverket. Detta är glädjande, men skall vi tro tidningarna så kryper brottsligheten ner i åldrarna. Vi blir lite skrämda när vi i ”Barran” läser: ”Nät-sexrättegång inledd.  114 barn omfattas av åtalet” 

Meningen kanske är korrekt, men kan missuppfattas. Vi på bloggen har lätt för att missuppfatta. Och missuppfattas.

april 17, 2016 at 11:29 f m 1 kommentar

Däckaren Muttern. Avsnitt 17.

muttern2

Lasse Kvinnobuskes framgång är exempellös. Kan säljer skivor som ingen annan och han flänger runt mellan livespelningar som en skållad åkersork. Varför denna arbetsbelastning? Jo Lasse inser nog att allt har en ände och att han en vacker dag är en föredetting, omsprungen av Winnerbäckare, Selmerlövare, Aviciianer, Berghagar, Lill-Babsar och annat löst folk. Det gäller att mjölka tills juvret är tomt.

Han tjänat fabulöst med penningar och han unnar sig livets goda. Morgonteet har ersatts av champagne och tilltugget präglas inte av kalorifattigdom. Lasse börjar bli rejält överviktig. Det som vänder blad i hans medvetande är när groupier och kaffeflickor klagar på att han är för tung.

Vilken käftsmäll. Men istället för att rasa ihop i djup depression fattar Lasse ett beslut på stående fot: Banta!

Lasse går med i viktväktarna och nu börjar vad som skulle visa sig bli en ödesdiger cirkus. Han går troget på alla träffar en gång i veckan. Övningarna inleds med invägning ungefär som inför en tungviktsmatch i boxning. Sedan vidtar föreläsningar och Lasse får med sig en tabell hem där han kan se hur många ”Points” de olika födoämnena innehåller. Gurka är noll men en gräddbakelse 8 och en semla 10. Det gäller som ni förstår att minimera Point-intaget. Oerhört tråkigt, så Lasse tröstäter. Inte gurka, men rökt ål, pressylta och feta isterband.

Invägningarna visar på stigande vikter och nu inser Lasse att lösningen är: Motion. Lasse skaffar en cykel. Inte en motionscykel utan en riktig. Skall man nu ändå genomlida tortyr kan man göra det i en vacker natur och inte i en illaluktande, svettdrypande träningslokal.

Lasses nya vanor blir omtalade på bygden. Alla åser hans framfart med förvåning.” Kan han cykla?” Jo då, takterna från barndomen sitter i och snart färdas Lasse med rent dumdristig hastighet. I nedförsbackarna. Han försöker att bara cykla i utförslut, men för att komma till utgångspunkten måste han naturligtvis cykla uppför i samma utsträckning. Detta löser Lasse genom att ta taxi tillbaka. Inte GK-taxi. De har tagit som sin livsuppgift att neka alla körningar. LK får beställa taxi från Fagerhult. Cykeln struntar han i för han har råd att köpa ny inför varje motionsrunda,

Lasse njuter av färden och hastigheten. Vinden rufsar mans långa hår och svalkar skönt mellan svettdrypande valkar. Tyvärr skymmer hans långa hår sikten, så Lasse tar på en keps för att tygla hårsvallet. Fartvinden vill blåsa av kepsen. För att minska vindfånget vänder han den, på ungdomligt maner, bak och fram

Pang! Krasch!!

En bilist ser Lasse som ligger livlös i vägkanten. Kepsen sitter bakvänd och bilisten tror på goda grunder att huvudet i kraschen roterat ett halvt varv. Beredvilligt vill han vrida allt till rätta. Det tar emot men den hjälpsamme är stark. Det hörs ett krasande ljud och Lasse slutar andas. Ambulans anländer liksom ordningsmakten. Tjänstgörande polis är en vaken typ, och han inser snart att Lasses vurpa beror på att någon, eller några, skruvat loss muttrarna på cykels framhjul. Ett vidrigt sabotage med dödlig utgång.

Lokala tidningens reportrar är snart på plats och deras flinka reportrar tar sig verket an. Eva Qvistberg antecknar och Åsa Boregran knäpper flitigt med sin” Instamatic.”

Det är inte utan än att Eva erfar en viss skadeglädje. Hon är tillsammans med musikaliska medsystrar verksamma i musikbranschen, och de har nog erfarit en svacka i publikintresset, beroende på Lasse Kvinnobuskes dominans. Hon noterar med belåtenhet att han nu ligger där livlös och har joddlat färdigt.

Nu händer något märkligt. Reportrar, ordningsmakt och åskådare avlägsnar sig utan att ta notis om den avlidne. Han glöms helt enkelt bort. Eller tyckte man att han var obehaglig att handskas med. Hur som helst, blir Lasse Kvinnobuske liggande i vägkanten.

Efter någon timme kommer Polle kryssande. Han har återupptagit jakten och till sin stora glädje och häpnad hittar han den eftersökte liggande i vägkanten. Polle är inte uppseendeväckande nykter, därför noterar han inte att Lasse redan är död.” Nu skall du få din förbannade kapitalistiska svensktoppdjävul. ”Polle hittar en gren i vägkanten och han börjar att med all sin styrka bearbeta schlagersångarens förr så fagra anlete. När han är trött och man knappt kan se vem offret är, kommer hans hustru med flakmopeden. Nu får såväl Polle som Lasse åka med till hemmet.

Påföljande dag har man från ansvarigt håll upptäckt at man glömt bort att ta med Lasse Kvinnobuske med hem till bårhuset. Räddningstjänsten engageras för en hemtransport och efter några mil är man framme vid olycksplatsen. Vägrenen gapar tom, ” Va i hel…. Har räv och grävling redan hunnit med att skaffa bort liket”. Polisens hundpatrull anländer men deras spårning blir resultatlös. De kommer inte en meter. Då kommer en jaktkunnig man i räddningstjänsten på idén att det kanske vore bättre att anlita en duktig eftersökshund som kunde gå både på blodslag och rovdjursvittring. Kanske kunde huden leda dem till något gryt där rester nog för en begravning kunde hittas.

Man budar Martin Bergsal och hans bayerska viltspårhund. Martin är en utomordentligt skicklig jägare, som fått den bästa jaktutbildning som erbjuds i riket. Hunden tar utan tvekan an slaget och följer detta spikrakt utefter vägen till ett hus i anslutning till en utdikad sjö. Där vid boningshuset är det stopp. Märkligt. Inte kan väl räven släpat in Lasse i huset? Efter att eftersöksekipaget ringat huset ett antal gånger i allt vidare cirklar, tvingas man inse att det är dödtappt. Lasse har gått upp i rök. Eller upp i himlen? I dubbel bemärkelse. Kan räv och grävling hunnit att snaska i sig så mycket att en havs-eller kungsörn orkat flyga iväg med resterna?

Nåja, Det finns ett antal vittne som kan gå ed på att Lasse Kvinnobuske legat död i vägkanten, så den gamle sångaren kan nog dödförklaras utan större bekymmer, men det vore trevligt med en anständig begravning, med kaffe och smörgåstårtan vid en minnesstund i Församlingshemmet.

Lasse borde hittas. Men hur?

april 10, 2016 at 5:33 e m Lämna en kommentar

Huvudsaker

Klädmodet varierar med årstid, och mellan åren. Det som är ”inne” ena året är sinnebilden för töntighet påföljande. Ganska egendomligt egentligen. Och enfaldigt. Vi har påtalat detta tidigare.

Att det varierar med årstid är mera begripligt. Bikini mitt i vintern, utomhus, skvallrar om vårdbehov. Vi tycker nog att det tilltagande, men inte tilltalande, missbruket av kepsar, hattar och mössor inomhus också pekar i den riktningen. Vi tycker definitivt att en vårdinsats är påkallad för de som försvarar detta oskick. Bloggen efterlyser svar på frågan, varför man skall sitta med en stor stickad mössa på sig inomhus, vid normal rumstemperatur. Vi vill ha vettiga svar, gärna medicinskt underbyggda, och nöjer oss inte med: ”Lille Kalles identitet sitter i huvudbonaden. Lille Kalle blir kränkt om man ifrågasätter hans rätt att ha kepsen på inomhus. Det skvallrar om ett auktoritärt synsätt att ifrågasätta elevens fria klädval.”

Av tradition är det endast gamla damer och spädbarn som har huvudbonad på inomhus. Om tonåringar vill sälla sig till denna kategori kan man tycka att det är deras ensak. Icke! Bruket bidrar till allmän dekadens.

Var går gränsen för ett hyfsat beteende, exempelvis i skolmiljön? Mössa på? Fötterna uppe på bänklocket? Högljudda vädersläppningar? Svordomar med samma akustik? Kränkande tillmäle? etc. Möss-missbruket har ett symbolvärde, och de lärare som accepterar detta gör det inte för att det tycker det är snyggt och OK. Skälet är att de resignerat eller inte behärskar situationen, och ”elevkåren” har än en gång gått segrande ur striden. Lärarens auktoritet har åter blivit lite kantstött. ”Det är väl inte att tjafsa om en sådan bagatell. Det är bättre att lägga kraften på viktigare disciplin-problem”

OK, visst, låt gå. Men gör då det.

Musikvärlden bär en del av skulden. Förgrundsfigurer i olika genrer fryser sällan om huvudet. Winnerbäck har en stor sticka mössa neddragen över ansiktet. På gott och ont. ”Rappare” står av någon anledning och pekar på skorna hela tiden, samtidigt som de pratar rytmiskt. I stora mössor.

Och visst. Ja ja. Van Morrisson har ofta en liten löjlig, urvuxen hatt, men han är så bra, så han är förlåten. Vi hittade ett lite äldre klipp med en yngre Van Morrison. Här saknar han hatt och han sjunger sin gamla hit, Moondance, och det som gör den här versionen extra intressant är att man får Santana, Dr. John m.fl. på köpet. Bildkvalitén är dålig, men musiken är bra.

Åter till huvudsaken. För en del artister och andra kulturpersonligheter har en viss huvudbonad blivit ett signum och varumärke. Chaplins plommonstop och Garbos basker, är exempel från den gamla goda tiden. En nutida efterföljare är glaskonstnären, Bertil Vallien som ständigt bär något som ser ut som en korsning mellan stinsmössa och basker. Utomordentligt ful, men vi lever i ett fritt land. Vad vi däremot har svårt att acceptera är att Vallien vid ett krogbesök för några år sedan, vägrade att ta av sig sin huvudbonad. Detta orsakade en del rabalder. Helt i onödan. Vallien verkar vara, en åtminstone normalbegåvad karl, med de flesta hästarna hemma i spiltan, och han borde hålla sig för god för sådant trams. Ta av mössan, ät och håll käften. Det är inte krångligare än så. Sen kan han åka hem, ta på stinsmössan och skapa konstglas. Om det nu finns någon hytta kvar.

Glas, från tidigare produktion, har man slagit sönder. De som fattade detta beslut har inga mössor. De har inget att sätta dem på. Huvudlöst.

april 4, 2016 at 10:22 e m Lämna en kommentar


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

april 2016
M T O T F L S
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
252627282930  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se