Däckaren Muttern. Avsnitt 17.

april 10, 2016 at 5:33 e m Lämna en kommentar

muttern2

Lasse Kvinnobuskes framgång är exempellös. Kan säljer skivor som ingen annan och han flänger runt mellan livespelningar som en skållad åkersork. Varför denna arbetsbelastning? Jo Lasse inser nog att allt har en ände och att han en vacker dag är en föredetting, omsprungen av Winnerbäckare, Selmerlövare, Aviciianer, Berghagar, Lill-Babsar och annat löst folk. Det gäller att mjölka tills juvret är tomt.

Han tjänat fabulöst med penningar och han unnar sig livets goda. Morgonteet har ersatts av champagne och tilltugget präglas inte av kalorifattigdom. Lasse börjar bli rejält överviktig. Det som vänder blad i hans medvetande är när groupier och kaffeflickor klagar på att han är för tung.

Vilken käftsmäll. Men istället för att rasa ihop i djup depression fattar Lasse ett beslut på stående fot: Banta!

Lasse går med i viktväktarna och nu börjar vad som skulle visa sig bli en ödesdiger cirkus. Han går troget på alla träffar en gång i veckan. Övningarna inleds med invägning ungefär som inför en tungviktsmatch i boxning. Sedan vidtar föreläsningar och Lasse får med sig en tabell hem där han kan se hur många ”Points” de olika födoämnena innehåller. Gurka är noll men en gräddbakelse 8 och en semla 10. Det gäller som ni förstår att minimera Point-intaget. Oerhört tråkigt, så Lasse tröstäter. Inte gurka, men rökt ål, pressylta och feta isterband.

Invägningarna visar på stigande vikter och nu inser Lasse att lösningen är: Motion. Lasse skaffar en cykel. Inte en motionscykel utan en riktig. Skall man nu ändå genomlida tortyr kan man göra det i en vacker natur och inte i en illaluktande, svettdrypande träningslokal.

Lasses nya vanor blir omtalade på bygden. Alla åser hans framfart med förvåning.” Kan han cykla?” Jo då, takterna från barndomen sitter i och snart färdas Lasse med rent dumdristig hastighet. I nedförsbackarna. Han försöker att bara cykla i utförslut, men för att komma till utgångspunkten måste han naturligtvis cykla uppför i samma utsträckning. Detta löser Lasse genom att ta taxi tillbaka. Inte GK-taxi. De har tagit som sin livsuppgift att neka alla körningar. LK får beställa taxi från Fagerhult. Cykeln struntar han i för han har råd att köpa ny inför varje motionsrunda,

Lasse njuter av färden och hastigheten. Vinden rufsar mans långa hår och svalkar skönt mellan svettdrypande valkar. Tyvärr skymmer hans långa hår sikten, så Lasse tar på en keps för att tygla hårsvallet. Fartvinden vill blåsa av kepsen. För att minska vindfånget vänder han den, på ungdomligt maner, bak och fram

Pang! Krasch!!

En bilist ser Lasse som ligger livlös i vägkanten. Kepsen sitter bakvänd och bilisten tror på goda grunder att huvudet i kraschen roterat ett halvt varv. Beredvilligt vill han vrida allt till rätta. Det tar emot men den hjälpsamme är stark. Det hörs ett krasande ljud och Lasse slutar andas. Ambulans anländer liksom ordningsmakten. Tjänstgörande polis är en vaken typ, och han inser snart att Lasses vurpa beror på att någon, eller några, skruvat loss muttrarna på cykels framhjul. Ett vidrigt sabotage med dödlig utgång.

Lokala tidningens reportrar är snart på plats och deras flinka reportrar tar sig verket an. Eva Qvistberg antecknar och Åsa Boregran knäpper flitigt med sin” Instamatic.”

Det är inte utan än att Eva erfar en viss skadeglädje. Hon är tillsammans med musikaliska medsystrar verksamma i musikbranschen, och de har nog erfarit en svacka i publikintresset, beroende på Lasse Kvinnobuskes dominans. Hon noterar med belåtenhet att han nu ligger där livlös och har joddlat färdigt.

Nu händer något märkligt. Reportrar, ordningsmakt och åskådare avlägsnar sig utan att ta notis om den avlidne. Han glöms helt enkelt bort. Eller tyckte man att han var obehaglig att handskas med. Hur som helst, blir Lasse Kvinnobuske liggande i vägkanten.

Efter någon timme kommer Polle kryssande. Han har återupptagit jakten och till sin stora glädje och häpnad hittar han den eftersökte liggande i vägkanten. Polle är inte uppseendeväckande nykter, därför noterar han inte att Lasse redan är död.” Nu skall du få din förbannade kapitalistiska svensktoppdjävul. ”Polle hittar en gren i vägkanten och han börjar att med all sin styrka bearbeta schlagersångarens förr så fagra anlete. När han är trött och man knappt kan se vem offret är, kommer hans hustru med flakmopeden. Nu får såväl Polle som Lasse åka med till hemmet.

Påföljande dag har man från ansvarigt håll upptäckt at man glömt bort att ta med Lasse Kvinnobuske med hem till bårhuset. Räddningstjänsten engageras för en hemtransport och efter några mil är man framme vid olycksplatsen. Vägrenen gapar tom, ” Va i hel…. Har räv och grävling redan hunnit med att skaffa bort liket”. Polisens hundpatrull anländer men deras spårning blir resultatlös. De kommer inte en meter. Då kommer en jaktkunnig man i räddningstjänsten på idén att det kanske vore bättre att anlita en duktig eftersökshund som kunde gå både på blodslag och rovdjursvittring. Kanske kunde huden leda dem till något gryt där rester nog för en begravning kunde hittas.

Man budar Martin Bergsal och hans bayerska viltspårhund. Martin är en utomordentligt skicklig jägare, som fått den bästa jaktutbildning som erbjuds i riket. Hunden tar utan tvekan an slaget och följer detta spikrakt utefter vägen till ett hus i anslutning till en utdikad sjö. Där vid boningshuset är det stopp. Märkligt. Inte kan väl räven släpat in Lasse i huset? Efter att eftersöksekipaget ringat huset ett antal gånger i allt vidare cirklar, tvingas man inse att det är dödtappt. Lasse har gått upp i rök. Eller upp i himlen? I dubbel bemärkelse. Kan räv och grävling hunnit att snaska i sig så mycket att en havs-eller kungsörn orkat flyga iväg med resterna?

Nåja, Det finns ett antal vittne som kan gå ed på att Lasse Kvinnobuske legat död i vägkanten, så den gamle sångaren kan nog dödförklaras utan större bekymmer, men det vore trevligt med en anständig begravning, med kaffe och smörgåstårtan vid en minnesstund i Församlingshemmet.

Lasse borde hittas. Men hur?