Däckaren Muttern avsnitt 19 – Upplösningen

maj 16, 2016 at 10:33 f m 1 kommentar

”Mödde-Monarkarn” sitter i sin verkstad och bläddrar i morgontidningen ”Barret” och en artikel om Lasse Kvinnobuskes bortgång väcker hans intresse. Tidningen beskriver händelseförloppet vid frånfället. Man redogör också för jakten på illdådaren/ frälsaren och man berättar också om miljonbelöningen.

”Helvete! Kan det vara den, cykeln?” Mödde erinrar sig att han hört berättas att hans vikarie, ”Tödde”-Monarkarn, en dag när Mödde tog en frida, hade haft countrysångarens cykel inne för översyn. Mödde rusar ner i verkstaden och där, på fönsterbrädan, hittar han två framhjulsmuttrar. De glänser som silver i ljuset från fönstret. Mödde ser med sin yrkesvana direkt att det är muttrar till en Monark: Modell Carl-Gustaf XVI. Monarks dyraste och mest påkostade velociped.

Med darrande händer lägger Mödde muttrarna i en plastpåse, polisen kontaktas, och ganska så snart kommer kvinnlige fjärdingsmannen Anne Brink och hämtar muttrarna för vidarebefordran till Kriminaltekniska Anstalten i Fagerhult.

Väntan blir nervös och lång för Mödde. KTA i F-hult är överhopat av arbete sedan en död duvhök hittats i gränstrakterna mellan Högsby och Berga. Dödsorsak var en kula kaliber 5,6 och nu höll myndigheten på att provskjuta tusentals salongsgevär för att hitta den finkalibriga kulbössa som matchade den dödande kulan. Bössan hittas så småningom, och en förståndshandikappad dräng från Drajeryd döms till 4 år på tukthus för det djuriska illdådet.

Nu kunde arbetet med hjulmuttrarna påbörjas och man kan ganska så omgående se att muttrarna matchar Kvinnobuskes cykel perfekt.

Hela musiksverige jublar och den gamle stenrike schlagerräven ”Snickarn” Andersson instiftar på stående fot ett pris för goda musikaliska insatser: ”Polare-Priset”: ”För kamratliga gärningar i musikens tjänst”. Han skänker 2 miljoner kronor så den totala prissumman är nu uppe i 4 milj.

Nu börjar ett firande som saknar motstycke i socknens historia. Tödde och Mödde skall hedras med all den pompa och ståt som kommunen är mäktig skaka fram ur kommunkassan.

Visserligen är Tödde skyldig till att ett liv släckts, men uppsåt kan inte styrkas och ingen rättsinstans vill driva frågan eftersom det i berörda myndigheter sitter personer med god musiksmak.

Vilken fest! Torget i Gröna Köpingen är fyllt till sista plats. Det syns påfallande många Mönsteråsare i publiken, eftersom arrangemanget är gratis. Men GK-borna dominerar och alla har, för att hedra Tödde och Mödde, cyklat till torget. Detta orsakade lite trafikproblem så den flinke unge trafik-konstapeln Frans Ottossons har fullt sjå att leda cykelryttarna rätt.

Häradets dominerande bank ”Sockenbanken” står för merparten av de ekonomiska fiolerna och publiken stortrivs i det fina vädret.

Nu var det dags för det historiska ögonblicket. Kommunalrådet Åke Rolandsson skall med berättigad stolthet överräcka ”Polarepriset”. Efter ett passande anförande överräcker Åke priset till Mödde, och denne ser lite rörd ut när han tar emot belöningen omfattande medalj och en check på 2 miljoner.

När Kommunalrådet överräcker samma gåva till Tödde tar det hus i helvete ”Va faen. Han skall väl inte ha av mina pengar? Det är ju min verkstad, Ge hit både medalj och kosingen.” Mödde blir vildsint och försöker rycka åt sig belöningen, men Tödde släpper inte taget utan springer iväg i riktning mot Muddern. Mödde ränner efter. Skrikande och gestikulerande.

Nu händer något oväntat. Det hörs mopedknatter som tilltar i styrka och efter sen stund svänger Polles hustru in framför scenen med Polle och resterna av LK på flakmopeden. LK är lite ankommen men man kan utan bekymmer se att det handlar om den avlidne sångaren. ”De va ja som dräpte han” vrålar Polle. ”Hit med kosingen!”

Lukten är besvärande, så ansvariga arrangörer skyndar att förklara vart belöningen tagit vägen. Med en rivstart tar det något udda ekipaget upp jakten på Tödde, Mödde och pengarna och försvinner i riktning mot Muddern.

Sedan denna dag har ingen sett varken Tödde, Mödde, Polle eller Lasse.”

Men va faen! Vilket slut! Vilket fiasko! Vad var det här för skit? All förväntan och spänning som byggts upp, resulterar i en gigantisk antiklimax. Detta måste vara det perfekta exemplet på en fullständigt misslyckad deckare. Det finns andra urusla deckarförfattare, oftast kvinnliga, men detta står i särklass. Inte ens en mördare, utan bara en stackare som utan uppsåt, i sin enfald, skulle hjälpa till och ställa allt tillrätta.

Att Tödde glömde hjulmuttrarna är mänskligt, om än slarvigt i överkant. Skall något läggas Mödde till last är det den otrevliga girighet som han ådagalägger vid ceremonin på Torget. Den kanske största boven i dramat är Polle som slog ihjäl den redan döde Lasse. Polle visste inte att LK var hädangången så gärningen må betraktas som tveksam. Inte i juridisk mening, utan moralisk.

Skall man försöka att hitta något positivt i detta abrupta slut på en usel berättelse så har felstavningen av deckare fått sin förklaring, i och med att Lasse däckades av ett lossnande cykelhjul. Ett hjul med breda terrängdäck. Så simpelt var det med det.

Vi ber alla läsare om ursäkt. Att det skulle bli så torftigt hade vi inte en aning om. Ni som är bekanta med Gröna Köpingen, Mönsterås, Glo m.fl. platser, kan möjligtvis ha känt igen en och annan av de medverkande men för utsocknes har detta naturligtvis varit helt obegripligt och meningslöst. Förlåt! Detta skall inte upprepas.

Men. En liten strimma av ljus i bedrövelsen. Med tanke på färdriktning, och att Tödde, Mödde och Polle fortfarande är i livet, öppnas här en möjlighet till fortsättning:

En ny, bättre, riktig deckare kanske? Vi kan låna titeln av Jonny. ”Muddern 2”