Ny deckare.

juni 12, 2016 at 1:32 e m Lämna en kommentar

Vi har, välförtjänt; fått kritik för vår miserabla deckare: ”Muttern. ”En fullständigt osannolik historia utan ett enda riktigt mord. Bara svammel utan substans och mening.

Nu vill vi ta revansch och vi har bett vår naturexpert Alvar Alvarsson (Allvarlige Alvar) om hjälp.

I naturen är mord, dråp, misshandel och stöld vardagsmat. Döden är ständigt närvarande och ingen går säker. Naturen är ingalunda så gullig och tuttinuttig som urbaniserade stadsbor vill göra gällande. Det har smugit sig in en uppfattning att allt i naturen är rosenrött och sockersött. Det stämmer inte med verkligheten. Vems fel är kanske svårt att utreda men Walt Disney var bland de första att förmedla en skev bild. Redan i vaggan matas små barn med historier om vargar som klär ut sig till mormödrar och små möss som syr balklänning till As-Kungen.

Alvar skall i form av en deckare, som han kallar” Deckaren Häckaren” berätta om verkligheten ute i skog och mark. Han börjar redan i dag.

Deckaren Häckaren 1.

Fasanhönan Beda börjar känna att det är vår på gång. Hon kan inte undvika att kasta lystna blickar på den färgsprakande tuppen ”Folke” som kråmar sig och exponerar all sin lite pråliga prakt. En gammal kollega, ES, brukar spy sin galla över denna färggranna invandrare. Vi har haft fasaner i Sverige sedan 1850 så man kan kanske tycka att det är dags att den får åtnjuta samma acceptans som senare tids invandrare.

Folke är lite tveksam, rent moraliskt, för han har ytterligare fem hönor i sitt” stall.” Nåja Beda kan leva med detta bara han ställer upp så att hon kan lägga 8-12 befruktade ägg. Det gör Folke. En lite torftig ritual, gump mot gump. Men Beda är nöjd och börjar lägga sina ägg i en dikeskant med fjolårsgräs och slån. Det är Bedas första häckning och hennes ”hem” får nog betraktas som lite slarvigt. Beda har inte lagt sina första ägg speciellt smart och kråkan Krax är skarpsynt och erfaren och snart är äggen kråkmat. Detta upprepas ett par gånger men efterhand växer dikesrenen till sig och Beda blir lite mer omsorgsfull med placeringen av redet, vis av skadan

Vi är nu framme i Maj och Beda har värpt ett dussin ägg som hon börjar ruva. Där skall hon nu ligga i ca 25 dagar. Hon kör igång, men efter ett par veckor händer det som inte fick hända. En dag kommer kråkan Krax hustru Kraxa flygande och slår till i en asp. Hildur ligger blickstilla. Inte en blinkning förråder hennes position och hennes lite grå- brun- tråkiga fjäderdräkt smälter samman med omgivningen. I samma veva kommer hundägare Gertrud Vårdshlös med sin lilla Chihuahua på morgonpromenad. Hunden är så liten och bräcklig att Gertrud är rädd att trampa ihjäl den om den springer kring benen. Därför får hunden springa lös. Gertrud står och njuter av den lilla hundens frejdiga framfart. ”En sån lite duktig Vovvseloffsing. Titta så pigg och levnadsglad han är.” Dvärghunden kommer i närheten av Beda. Hon trycker i det längsta men till slut sviker nerverna och hon lämnar redet. ”Men lille vovselofsingen! Hittade du en fågel. Va duktig du är. Du är ju en riktig jakthund din lille krabat.” Gertrud och hunden avlägsnar sig. Kraxa har åsett händelseförloppet och nu skrider hon till verket. Redet ligger blottat och övergivet och snart har äggen transporterats till Kraxas bo i en ek där hennes ungar låter sig väl smaka.

Det är bara att börja om. Inte så kul för Beda, men Folke trivs.

Det är nu sommar och Beda har äntligen glädjen att se 10 små dunbollar spräcka skalet. Två ägg kläcks inte. Beda väntar i det längsta men till slut måste hon ge sig ut för att proviantera. Det är insekter som gäller för de små liven. Allra godast och nyttigast är myrägg och de har turen att hitta ägg av svartmyror i en grästorva. I övrigt är insektsfaunan inte som i forna tider. Det rationella jordbrukets monokulturer ger inte plats för så varierad växtlighet och därmed också mindre insekter, spridda över större yra än förr. Enkelt uttryckt kan man säga att hönan och kycklingarna måste leta längre och vidlyftigare för att stilla sin hunger. I och med den ökade areal som måste genomsökas ökar risken att familjen skall exponera sig för fiender. Det finns det gott om hugade spekulanter på kyckling till middag.

I luften är det livlig trafik. Vi kan numera glädja oss åt en riklig tillgång på rovfåglar och antalet arter har ökat. Glada och brun kärrhök är inga rariteter längre och de patrullerar åkrar, ängar och våtmarker omsorgsfullt. Missförstå oss inte. De skall ha sin mat, men om man förfäktar att de inte rör det ” matnyttiga viltet ”är man nog lite naiv.

Det finns de som är värre. Och inte önskvärda. Räv, grävling, mård, m.fl. är gamla hederliga inhemska arter som analogt med tidigare resonemang skall ha mat. Tyvärr är de lite för talrika och det leder till en kraftig åderlåtning av viltstammarna. Det finns två predatorer som inte har i svensk natur att göra: Vildmink och katt. Vildminken har sitt ursprung i förrymda individer från pälsfarmer och inte heller katten tillhör predatorerna med hemortsrätt i naturen.

En liten parentes. En svartvit strykarkatt har figurerat i kommentatorsfältet på senare tid. Lite klumpig och knappast sinnebilden för en flink jägare. Men välnärd på gränsen till fet. Det goda hullet fick sin förklaring för ett par dagar sedan då katten kommer med en vuxen ekorre i munnen. En bedrift som indikerar god jaktförmåga.

Åter till Beda och hennes kycklingar. De har lite otur med vädret för några dagars ihållande regn gör matanskaffningen i princip omöjlig vilket leder till att tre kycklingar dör. Nåja. Vädret blir bättre och Beda ledsagar sina telningar ute i terrängen på jakt efter mat, tämligen framgångsrikt, för kycklingarna växer och artar sig väl.

Svich!!! Beda hinner inte reagera när en helvit angorakatt med rosett kring halsen rusar ut ur dikeskanten och sätter tänderna i en av avkomman. Hade hon varsnat faran i tid kunde hon kanske kunnat lura bort katten genom att spela skadad. Hönsfåglar är fantastiskt skickliga skådespelare och oerfarna spekulanter på fågelkött blir ofta grundlurade när hönan avlägsnar sig bort från kycklingarna, med ”bruten” vinge.

Vi skall göra en ledsam historia kort. På sensommaren, i skarven mot höst, har Beda bara en, sent utfärgad ,son kvar i livet. Syskonen har mött sitt öde i form av, duvhök, ytterligare kattmöte, mård och räv och två blev ihjälkörda av en idiot i en grå Volvo som vars förare ökade farten när han såg fåglarna på grusvägen.

Det blev alltså ett magert resultat för Beda detta år och så är det tyvärr ofta nu för tiden. Orsaken är inte alltid förändrad och försämrad biotop. Svaret heter i de flesta fall predation från överstora stammar av ” rovvilt.”

Nu hör jag hur man flämtar till ute i stugorna: Vad säger karl-faen? Är han inte klok? Har han inte hört talas om naturens sinnrika balans och jämnvikt? Jo det har jag, men det stämmer inte alltid. För detta finns numera ovedersägliga bevis i form av viltforskning, och inte minst de erfarenheter vi fick oss till del när räven försvann under skabbens härjningar. Vi tar detta nästa gång och jag tar gärna en diskussion med vem det vara må. Med ett undantag.

Ps. Ja, ja.Jag vet. Fasanen är i likhet med minken en invandrare, Visst. Visst. Men betydligt harmlösare Ds.