”Den blomstertid nu kommit”………. Och gått

juni 20, 2016 at 11:33 f m Lämna en kommentar

Samma visa varje år. Tidningarna översvämmas av bilder på glada studenter som rusar ut till anförvanter och väntande fordon från vilka de under en rundtur, lite runda under fötterna, demonstrerar sin glädje över att ett antal års helvete är över. Bilderna har ofta texten: ”Nu väntar friheten” ”Eleverna rusar ut i friheten och framtiden” osv.

Jaså. Är det inte precis tvärt om? Nu är det fria, ”ansvarslösa” livet slut och det är dags att fixa egen försörjning genom att punktligt, varje morgon, gå till ett jobb som i bästa fall finns. Nu duger inte längre: ”Äsch, jag känner inte för det i dag”. Om så är fallet får nog en provanställning ett abrupt slut. Nej, nu går man till ett företag med en chef, arbetsledare eller förman som kanske är precis lika ”fett korkad” som läraren i matematik. Nu är inte ordvalet: ”Håll käften gubbdjävel” lika gångbar, utan det får knytas en och annan näve i fickan medan den egna käften bör förbli stängd.

De som får chansen till ett jobb är de som på något sätt visat sig dugliga. Ofta är det ett hyggligt bra betyg som är inkörsporten. Betyg. Ett förhatligt ord för många, men kom med förslag på bättre urvalskriterier.

En kategori elever går ut i verkligheten efter att hela skoltiden matats med information om att alla rättigheter tillfaller eleven medan skyldigheterna lyser med sin frånvaro. Det är oftast föräldrarna som står för informationen: Det skall du veta min gosse. Du skall inte låta någon lärardjävel sätta sig på dej. Stå upp för din rätt eller och låt bli att gå dit om du inte känner för det. En del av dessa ungdomar hamnar i livslångt bidragsberoende och sitter hemma framför TV på dagarna och förfasar sig över att ”deras skattepengar” går till invandrare och ”annat pack”. Detta säger individer som aldrig bidragit med en enda krona till statskassan.

Obs! Alla som har en bakomliggande problematik i form av div. handikapp raljerar vi inte över. Det är bara att hoppas att de under resans gång fått all den hjälp som de är berättigade till, och får det också i framtiden. Problemet är inte: De som vill men inte kan. De som kan men inte vill tycker vi inte så synd om. Att ett skolfientligt synsätt och kunskapsförakt ibland får hjälp på traven av föräldrar eller andra vårdnadshavare är illa.

Det råder lärarbrist i riket. Jag hörde på radio om en kommun som erbjöd ganska saftigt lönepåslag för att locka till sig en lärare från en annan ort. Sakta börjar lärarkåren omvärderas. Från att ha betraktats som ett arbetsskyggt, förhatligt gäng som bara längtar till alla långa lov börjar insikten spira om att bra lärare behövs i katedern. Och att de skall ha hyggligt betalt. Det är ett måste annars söker sig de duktiga andra yrken.

Än en gång, alla ni som gnäller och skäller på ”värdelösa lärare”: Sök lärarutbildningen och visa omvärlden, en gång för alla, hur en slipsten skall dras.