Archive for augusti, 2016
Spektakel.
Då har det OS-at färdigt. Bloggen bryr sig numera inte i större utsträckning. Vem är dopad och vem spelar rent? Fusket har gett idrotten en unken bismak som inte manar till engagemang. Jo vi såg Sara Sjöström och Henrik Stensson. Prydliga representanter för svensk idrott. Skulle det visa sig att även de är ”preparerade” blir vi bittert besvikna. Så är förmodligen inte fallet. Stenssons fight om guldet var något extra, som inte ens Göran Zakrisson kunde förstöra. Vad svamlar karln om? Bäst före gäller inte bara livsmedel.
Så var det detta med ”Ironman.” lokala tidningar lägger all energi på ett i grunden rätt korkade arrangemang. Man berättar om ”heroiska” insatser där deltagare fullföljt tävlingen med brutna armar och annat elände. Det är inte heroiskt, det är helidiotiskt.
Annars dominerar Speedway på sportsidorna. Ett helt mittuppslag offras på en bild med färgglada fartfantomer. Men visst. Det finns kanske inte så mycket annat att skriva om i väntan på den ljuvliga tid när tidningarna kan rapportera om jättestora röksvampar, gigantiska pumpor och missformade potatisar, som liknar kända politiker. Det tjuvstartades härförleden med en magnifik gurka. Mera sådant! Det är spännande.
Lokal irritation.
Bloggen har ett antal gånger påtalat vikten av att medborgarna handlar lokalt. Om så inte sker så har vi snart ett öde och tomt centrum.
Vi på bloggen tar, och har tagit, vårt ansvar och nu tycker vi det är dags att också affärsmännen tar sitt. Vad menar vi med detta?
Jo. Om en affär annonserar öppettider mellan klockan 9- 18 så skall den förbanne mig öppna klockan nio. Inte tjugo över. Den skall heller inte stängas klocka 17. 30.” Äsch. Det kommer ingen så här sent. Jag kan lika gärna stänga och gå hem”. Innehavaren kan vara hundraprocentigt säker på att kunder som tidigare ryckt i denna i förtid stängda dörr inte kommer tillbaka.
Vi är lika allergiska mot skylten: Kommer strax. Vad är strax? Är det ide att vänta eller hinner man åka in till Kalmar under samma tid?
Nej, det är dags för skärpning. Detta gäller inte bara våra affärer i Gröna Köpingen utan i än högre grad butiker i vår grann- och vänort Mönsterås.
Vi har aldrig mötts av varierande öppettider på annat håll. Inte i Kalmar. Inte i Oskarshamn, ja inte ens i Fagerhult.
Köpmän: Håll tiderna, om ni vill leva kvar!
Förvåning
Med viss förvåning noterar vi att Dan Eliasson ännu inte fått sparken. Nåja. Det kommer nog vad det lider. Däremot har gymnasie- och kunskapsminister Aida Hadzialic fått gå, efter ett par glas rött innan hon satte sig bakom ratten. Saknar ministern kunskap om gällande lagar?
Lokalt händer det inte så mycket. Det närmaste vi kommer en politisk skandal är en hastighetsöverträdelse begången av kommunalrådet i vår grann- och vänort Mönsterås. Roland Åkesson har haft lite för bråttom tidigare och nu får han ånyo gränsla velocipeden under ett par månader.
Hur är det med laglydnaden hos vårt eget kommunalråd här i Gröna Köpingen? Hastar också han fram i lagstridigt tempo? Vi tar kontakt med Åke Rolandsson för en kommentar: ” I enlighet med vår gröna framtoning har vi sedan en tid slutat med framfart som baserar sig på fossila bränslen. Vi cyklar för egen maskin vid kortare förrättningar, men gäller det längre transporter så är det häst och vagn som gäller. Sedan gamla anrika” Hästhållningssällskapet” lagt ner sin verksamhet vid en anläggning i grannskapet och ersatt de fyrbenta invånarna med tvåbenta har det frigjorts en del flinka dragare som kommer väl till pass. Själv har jag haft turen att få tillgång till en bastant märr av nordsvensk typ, ”Järvsö- Babs, ”som jag spänner framför giggen när jag själv sitter vid tömmarna. Vid längre transporter tar vi droskan som Hasse Maxi framför med bravur. Vid enstaka högtidliga tillfälle blir det fyrspann framför kommunens parad- landå. ”
Se där, så bra det kan bli. En onödig och obegriplig nedläggning och flytt av etablerad och tidigare väl fungerande utbildning, får plötsligt en lite positiv, miljövänlig touche.
Risk-polischefen.
Vadhållning och annan hasard är populärt. Vi på bloggen deltar inte i högre utsträckning, för har man elementära begrepp om sannolikhetslära så begriper man att det är en garanterad förlustaffär. Lika förbaskat blir det en och annan trisslott. ”Plötsligt händer det.”
Bloggen tänker introducera en spännande vadhållning där det gäller att peka ut den person, med viss betydande i samhället, som får sparken nästa gång.
Senast hade vi Hövdingen och Erickssons vd Hans Vestberg. Vems tur är det härnäst?
Observera! Föreslå inte rikspolischef Dan Eliasson. Han är så solklar kandidat och oddsen är så låga att han inte ger pengarna tillbaka.
Hövding Stefan Karlsson var tidigare vd för Apoteket och han kan kanske skylla sitt beteende på egenmäktig fel- medicinering. Den bakgrunden har inte rikspolischefen. Han är född och uppvuxen i Garpenberg och det är inget som kan anföras som ursäkt. Snarare är det en merit. Det måste finnas andra orsaker.
Eliasson påstår att han kräks vid umgänge med Sverigedemokrater. Det må han göra privat, i enskildhet, men att framföra detta i media är tjänstefel.
För att stävja tafsandet får vår pressade poliskår dela ut armband med skriften ” Tafsa inte”. Va i helvete är detta? Det skall väl i stället delas ut handfängsel till tafsarna. Om Eliasson hittat på idiotin vet vi inte, men han är ytters ansvarig.
Vi hör på radio att den nya organisationen med få centrala ”högkvarter” är ett komplett misslyckande som leder till att patruller skickas ut till fel adress på grund av bristande lokalkännedom. I något fall ryckte en patrull ut och hamnade i fel län. Oftast rycks det inte ut alls. Omorganisationen är kanske inte Eliassons påhitt från början. Men än en gång. Nu är han ansvarig. Han skall se till att larmcentraler och beslutsgång återigen blir mer lokal.
Nej. Sparka Eliasson, genast och hårt! Samhället tar en betydande risk om han får vara kvar. Om han inte får gå, och ersätts av en kompetent kraft, så att polisväsendet börjar fungera igen, så skall man väl för bövelen inte stå och undra varför invånarna tar saken i egna händer och bildar medborgargarden.
Tafs och tjafs.
Tafsande är högsta mode. Ett oskick som naturligtvis skall stävjas. Stackars flickebarn får sin behag undersökta av obegåvade typer som borde låsas in.
Detta skall inte ske, men är inget nytt. Vi med några år på nacken har sett mängder av halv- och helfullt slödder som på dansbanor och i korvköer tafsat och slafsat på mer eller mindre motsträviga offer. ”Låt bli mej din djävla lurk” En örfil, och sedan var allt frid och fröjd, glömt och förlåtet.
Ofoget har nog alltid funnits. Det nya är att det sker i grupp, och förövarna är inte alltid av svenskt helylle.
Hur ser det ut i Gröna Köpingen? Tafsas det? Var, när, på vem och av vem? Vi tar kontakt med en man som nog får betraktas som en halvprofessionell aktör: Grosshandlare Eberhart Khohsing, som vi hittar vid hans stambord på punschverandan på ”Statt”. Khosing har daskat fler servitriser i stjärten än någon annan i länet, ja kanske hela riket.
”Nå Eberhard. Hur ser du på den nya tafsar- trenden” ” Nya trenden”? skrockar Eberhard, samtidigt som servitrisen Lovisa visas uppskattning i form av handpåläggning i de nedre delarna. ”Det är väl för bövelen inget nytt. Jag har suttit här på verandan ända sedan jag som 15- åring fick följa med min far på bordell för inskolning i manligt hantverk. Sedan blev det punsch och servitriser, och jag fick redan tidigt ett gott handlag.
Här på Statt tar vi bättre bemedlade oss vissa naturliga rättigheter och vi har krögare Oxbhringa på vår sida. De jäntor som gnäller och klagar får sparken och ersätts av mer samarbetsvilliga, med bra utseende och vid gott hull. Nej tvi faen! Det är för mycket gräll, feminister och annan skit. Det var bättre förr när vi grosshandlare och godsägare åtnjöt större, rättmätig särbehandling. Ja nog särades det alltid, bland servitriser och pigor”, skrockar Grosshandlare Khosing, medan en sexa Carlhamnspunsch försvinner i hans rödmosiga ”nia”.
Vi lämnar verandan efter att vi fått en fläkt av den gamla goda tid, då överklassens beteende var minst lika anstötligt som idag.
Gröna Köpingen 