Archive for januari 29, 2017
Hus,hem och hushållsarbete.
I takt med ökat kvinnligt inflytande har kravet på manligt engagemang i hemmets sysslor ökat. Vi på den maskulina sidan har inget emot detta, om verksamheten präglas av rationellt tänkande och effektivitet. Som det nu är, på många håll, framlever hushållet sin vardag i gamla stelnade fåror, där praktiskt tänkande får stå tillbaka för estetiska krav. Typexemplet är den där förbannade blomvasen som står mitt på bordet och tar plats och hindrar de närvarande från att se varandra och tränger ut maten till ett avlastningsbord. Bort med grönsakerna.
Hemarbetets ineffektivitet har vi berört tidigare, ex tvättens hanterande på klädstrecket. I dag håller vi oss i köket med tillhörande utrymmen.
Vi kan inte underlåta att än en gång föra det förbannade flingsaltet på tal. Att det är mer än svindyrt i jämförelse med vanligt salt struntar vi i, utan vi tittar på funktion och hantering. Inledningsvis skall erkännas att den grova strukturen kan vara en knaprig pluspost i sallader av olika slag. Bloggen har ingen större glädje av detta eftersom vi inte anser att sallad tillhör livets nödtorft.
Man sitter där vid bordet och upptäcker att en alldeles charmant köttbit behöver en gnutta salt. Jag tittar förgäves efter en saltströare som kan erbjuda en jämn, heltäckande sälta. Ingen ströare, men på bordet hittar man en liten bytta med flingsalt, så liten att en normal manshands fingrar har svårt att komma åt kristallerna. Nåja, vi får till slut tag i en nypa och nu skall det fördelas jämnt över köttet. Det går inte på grund av den grova strukturen. Vissa partier blir översaltade och andra blir utan.
Saltet efterfrågas av andra runt bordet, som också stoppar fingrarna i karet, och efter en runda har ev. bakterier och virus spridits till alla deltagare. Flingsalt är ett djävulens påfund som blivit trendigt tack vare omdömeslösa Tv-kockar
”Kan du sätta på en kopp kaffe?” Jo då, för all del. Erforderlig mängd bryggmalet skall mätas upp och hällas i bryggaren. På hyllan står en kaffeburk i rostfritt. Hög och smal. Det återstår en bottenskyla kaffe, och där nere på botten ligger kaffemåttet. Ett litet kortskaftat helvete i plast. Efter visst besvär får man tag i plastbiten och nu måste burken lutas kraftigt så man kommer åt den sista resten av kaffe. Varför har vi denna opraktiska burk till kaffet? ” ” Den är snygg!” Vad spelar utseendet på en burk för roll när den 99,9procent av tiden står gömd bakom en skåpsdörr?
Nåja, det blir en kopp kaffe till slut. Drycken hälls upp i en stor vid kopp, men med så liten fot att understödsyta blir minimal och koppen stjälper bara man tittar på den. Tack vare koppens vidd och avdunstningsyta upptill, är kaffet kallt innan det hunnit till munnen.”
Nåja. Till slut sitter man där, mätt och belåten. ”Titta, du har spillt på mattan” En kontroll visar att det äger sin riktighet. Mattan är VIT. En vit matrumsmatta!! Herre min skapare så sjukligt opraktiskt.
På en mörk matta hade den lilla fläcken inte synts och fortsättningen av kvällen hade framlevts i samförstånd och trivsel. ”Varför har vi en vit matta under matbordet?” ”Det är snyggt”
Nu tycker ni att detta är bagateller och inte så mycket att orera om. Må så vara, men dessa små irritationsmoment tär på tålamod och humör. Man blir på ren svenska förbannad, helt i onödan. Bloggen har inga förhoppningar om att allt skall vändas till det bättre, men det utgör å andra sidan legitimt skäl att vägra delta i denna orationella, stelbenta, kvinnliga verksamhet.
Svenska män! Förenen eder i en bojkott: Sätt er framför TV och titta på fotboll. Gå ut med hunden. Gå och fiska eller på jakt. Slut upp till försvar av sunda manliga sysslor och lämna skötsel av hus och hem till kvinnorna! Denna fördelning utgör fundamentet i ett harmoniskt och lyckligt äktenskap.
Gröna Köpingen 