Qvinnor.

februari 5, 2017 at 11:05 e m Lämna en kommentar

Nu är vi riktigt förbannade. Bloggen har på omvägar hört att man tycker vi har en negativ inställning till kvinnor. Vilket kvalificerat skitsnack.

Utöver jakt och jakthundar, en god Whiskey och en kall Lager en ljummen sommarkväll, finns det inget som genom åren berett oss sådan glädje som kvinnor. Skulle vi vara avogt inställda till denna Gudagåva? Aldrig!

Men det är samma sak med kvinnor som med jakthundar. Det finns bra, mindre bra och en del rent dåliga.

Vad vi inte är så förtjusta i är feminina avarter som egentligen inte skulle benämnas kvinnor. Vi har ett antal gånger spytt vår galla över ” militanta feminister” och det står vi för till hundra procent. Beteckningen ”feminister” kan vi till nöds leva med, men benämningen har fått en dålig klang. Vi föredrar vår egenhändiga uppfinning, ” Kvinnoist.” Bloggred. är en synnerligen varm kvinnoist.

Vi skulle kunna beskriva hur en plusvariant skall vara beskaffad, enligt vår smak, men med alla goda egenskaper de flesta kvinnor har, så är det enklare att beskriva en minusvariant.

Vi fortsätter liknelsen med jakthundar. Ni som är insatta i ämnet förstår vad vi menar, ni andra behöver kanske en förklaring. Bland det värsta man kan råka ut för är en drivande hund som är ”lös”. (Med lös menas inte att han springer fritt, utan att jycken är lite för skallglad). Den skäller och gapar på gamla slag (spår) och utan att ha vilt framför sig. Helt enkelt en oduglig glappkäft.

Det finns kvinnor med liknande defekter. De skäller och gormar i ett, och föremål för skallgivningen är oftast en man som i de flesta fall inte förtjänat en utskällning. Ett par kalsonger på golvet, ett sönderslaget glas eller en vinfläck på mattan är inte skäl nog till höga decibel. Det sliter bara på stämbanden i onödan och efter en tid av onödiga verbala påhopp slås dövörat till och utskällningarna har ingen effekt. Liknelsen med vatten och gåsen är användbar.

En annan kvinnlig avart som är frånstötande, är de som negligerar manligt lidande. Man ligger mellan lakan, däckad av en allvarlig förkylning. Vilken hugnad för kropp och själ med en mjuk, sval kvinnohand som smeker en febrig panna. ”Hur är det min lille älskade Gullegubbe?” Så låter det inte, utan: ” Ligg inte där och sjåpa dig. Upp och hoppa och räfsa ihop löven som du lovade. ”Febern tar ett skutt uppåt, depressionen kommer smygande och man börjar längta efter att döden skall komma som en befriare. Det tror väl faen att det inte blir någon tulpanbukett till helgen efter en sådan behandling.

En kvinnas utseende har ingen avgörande betydelse. Nåja, det är väl ingen nackdel om anletsdragen sitter där de skall och kroppen är så skapt att man ser vad som är bak och fram, men trots att vi själva har haft turen att födas med ett sällsynt fördelaktigt yttre, har vi inga krav på samma kvalité hos motparten, men oavsett hur vår skapare lyckats så bör man göra det bästa möjliga av råvaran.

Frisyren är en viktig del och det är ansiktsformen som avgör om det skall vara långt eller kort. Det spelar ingen roll, bara det är välvårdat och har sin naturliga färg. Inga slingor i skrikiga färger, och har håret med åldern blivit grått, så låt det vara det. Bloggen kan tycke att det är ganska tjusigt med uppsatt hår enligt den modell som åtminstone tidigare var ett frireligiöst signum. Men fy f…n för risigt trassel. Det är egentligen bara den utomordentlige politiske kommentatorinnan, Margit Silberstein som passar i detta.

En blomma i håret vid midsommar är OK, men att på Fru Mandelmans-maner baka in en hel bukett i håret som sedan ligger som någon form av hälsokostlimpa på skallen är varken snyggt eller praktiskt, men så skall det nog vara hos” Gröna- vågare” på Österlen. Det är kanske därför herr Mandelman skrattar så infernaliskt, hela tiden

Kläder är ett speciellt kapitel och här är det sober elegans som gäller.” Fjällräven”- mundering på kvinnor, fungerar i skogen, men inte på bättre bjudningar. Den ”lilla svarta” går alldeles utmärkt och en kritstrecksrandig kavaj passar en kvinna lika bra som bankdirektörer.( Nu gled vi över åt det positiva hållet, vi skulle ju berätta hur det inte skall vara.)

Kvinnor som ser ut som mobila marknadsstånd med krimskrams som affärsidé, är utomordentligt motbjudande. Utsmyckning som leder tankarna till stamhövdingar hos naturfolken kan vi klara oss utan, och de som av outgrundlig anledning anbringat ett par metallkulor i näsbrosket, så det ser ut som en ständigt närvarande snorloska, äger förmodligen ingen spegel. För helvete flickor: Ransonering! Detta gäller inte minst smink. En välgjord ”ansiktsmålning” är den som är så diskret och vällagd att det inte syns att den finns. Illröda, eller ännu värre, svarta läppar kan skrämma hästar i sken, och om färgen till på allt helvete anbringats på läppar som är botoxade, är den frånstötande effekten maximal.

Det finns å andra sidan kvinnor som inte kan stava till Make- upp, och vi kan konstatera: ”För mycket och för lite, skämmer allt”. Man skall inte schablonisera, men om jag säger:” Gröna vågare med konstnärlig ambitioner, på vänsterkanten”, förstår ni säkert vad jag menar. Hålögda, glåmiga, make-upp-befriade, BH- lösa kvinnor, med långt, stripigt hår, runda glasögon och näbbstövlar trodde vi tillhörde en gången tid. Icke. De finns kvar. På tillställningar med kulturella ambitioner dyker de fortfarandes upp och snubblar fram mellan målningar, skulpturer och installationer, snärjda av fotsida färgglada hemstickade kappor och långa halsdukar, i dagsläget dock inte nödvändigtvis av Palestinamodell. Man låååånga är de. På ryggen har de ofta en liten ryggsäck. Vad skall de med den till på vernissage? Stjäl de konst?

Eller sitter de på litterära aftnar och med slutna ögon insuper ”dikter” som varken de eller upphovsmannen/ kvinnan begriper, men det är sååååå fint och bra.

”De stör väl ingen”. Jo det gör de. Det är en del av dessa ”kvinnor” som samlas under banderoller och plakat med texter som utmålar män som chauvinistiska svin och horkarlar. Helt enkelt: Militanta feminister.

Vi slutar där, men först vill jag uttrycka min enastående belåtenhet med alla kvinnor i den trängre bekantskapskretsen. Förtjusande varelser som verkligen gör skäl för hederstiteln: ”Kvinnor”. Jag inkluderar självfallet min charmanta hustru.( Hon borde nog få blommor lite oftare)

PS.Vi har inga som helst aversioner mot stamhövdingar och naturfolk. Tvärt om. De lever ett oerhört mycket sundare liv än vi i ”civilisationen”. Det är deras utstyrsel som vi inte tycker passar västerländska kvinnor DS