Litterära nyheter

februari 15, 2017 at 8:18 e m Lämna en kommentar

GK-bloggen har nu ett antal år på nacken och vi har tagit som vår uppgift att hålla koll på vad som sker i riket, och i viss mån även utrikes. Men, i första hand håller vi stenkoll på vad som händer i vår egen socken och dess gränstrakter. När så är av nöden griper vi in och rättar till sådant som kräver en korrigering.

Ibland händer det inte så mycket. För att hålla oss sysselsatta får vi hålla på och tugga och tjata om sådant vi tycker är extra anstötligt. Veganer, militanta feminister, usel musik, ruccolasallad mm. får mycket skit, välförtjänt, men det kan bli för mycket av det goda, eller snarare dåliga, därför tittar vi efter andra möjligheter att stilla skrivklådan. Vi vill bredda oss.( Rent fysiskt är det reda gjort.)

Vi sneglar ibland på vår bloggande kollega, Jonny och inspireras av hans författarskap. Tidigare har vi skrivit en deckare, ”Muttern” som hade Jonnys ”Muddern” som förebild. Den blev väl ”så där” men nu skall vi ta revansch.

Det finns en man som heter David Lagercrantz och denne har tagit sig friheten att skriva en fortsättning på Stig Larssons böcker. Märkligt att något sådant kan gå för sig. Nu vill vi inte vara sämre, utan bättre.

August Strindberg är död, varför vi tror att vi kan skriva en fortsättning på ”Hemsöborna” utan att råka ut för upphovsrättsliga komplikationer. Vad som kan vara lite tveksamt är att vi kanske ändrar lite i det redan skrivna: Madams Flod kommer att återuppstå och den kapsejsade kistan och Karlssons försvinnande på isen i snöstormen förvandlas till en dröm som Gusten drabbas av en stormpinad vinternatt.

Bloggen har alltid fascinerats av skärgården och fick man leva om sitt liv skulle jag vilja göra sällskap med Gusten, Karlsson och Madam Flod. Men det skulle vara under samma tidsepok, inte nu med algblomning, vattenskotrar och annat djävulskap.

Ett bra ålfiske i Småländska skärgården skulle också duga, men jag skulle ha det så gott ställt att jag slapp rå-slitet med bottengarnen. Det skulle mina fiskedrängar sköta, men jag skulle vara med och vittja och glädja mig åt att den sprattlande och hala fångsten som sedan skulle förädlas och avnjutas med passande dryck. Ett besök i skåren en klar aprilmorgon, som resulterar i ett antal bärgade gudingar och algubbar, skulle göra lyckan fullkomlig. (Vi rör oss alltså i en tid då vårjakt på sjöfågel var laglig. Det var bättre förr.)

Sedan skulle vi sitta i sjöboden, tillverka fjädervettar, laga garn och strömmingsskötar, med förfriskning inom räckhåll.

Men ålen skulle vara huvudnumret. Ål är fantastiskt gott, och jag äter, utan dåligt samvete, så länge Fransmännens glasål-frosseri får fortgå och så länge kraftverksturbinerna tillåts massakrera de ålar som försöker passera.

Inom kort, eller långt, beroende på inspirationsflödet, startar publiceringen av” Hemsöborna 2” och ni som är pålästa kommer på grund av förmodade små faktafel beträffande skärgårdslivets villkor, förstå att det var bra att bloggen inte drabbat skärgården som yrkesfiskare. Han hade med säkerhet ramlat i vattnet och ingen hade skyndat till hans hjälp, till glädje för ålen och dess matvanor.

En liten brasklapp: Inte ett enda ord är skrivet ännu, och vill det sig väl, eller illa, så uteblir inspirationen och Hemsöborna får vara ifred.

Det finns ett reservprojekt. Vi skulle kunna tänka oss att istället skriva en” Musikal” som handlar om lite småtöntiga, men musikaliska grönsaksodlare på Österlen: Arbetsnamnet är: ”Mendelssohns Gård och ackord. ”Vi får se vad det blir. Håll ögon och öron öppna.