Mendelssohns Gård. Avsnitt 4

mars 6, 2017 at 6:17 f m Lämna en kommentar

Vi har varit bortresta någon vecka, och vid hemkomsten förfäras vi vid anblicken av medborgarna här i GK. De ger ett nervöst och nästan sjukligt blekt intryck. Darrande händer och tomma blickar tyder på en stor, gnagande oro. Vad är på gång? Hotas vi av främmande makt?

Vi frågar en person som slagit sig ner på en bänk. Han söker tröst ur en medhavd butelj men kan mellan klunkarna göra sig förstådd. Vi spörjer: ”Vad är det som försiggår här i GK? Varför är alla så oroliga”

”Jo, det är Mendelssohn”, svara mannen med darrande stämma. ”Alla är så spända på hur det skall gå så man ligger sömnlösa och måste ta till ångestdämpande metoder: ”Brännvin Special, Kosken, och Kungens”

Vi känner vårt ansvar för folkhälsan, och publicerar utan dröjsmål fortsättningen av denna fascinerande nagelbitare.

”Skidåkningen på ull blir en formidabel succé. Så stor att underlaget med tiden blir slitet och uppkört. Några besökare tycker att den rätta stämningen har svårt att infinna sig eftersom det inte kommer snö uppifrån. ”Ha ha ha ha du Maggan det måste vi råda bot på”. Gusten är en handlingens man. Han nackar några av gårdens vita ankor, som torr- plockas med visst besvär, men snart virvlar dunet kring på gården som den värsta snöstorm.

Problemet med bristande underlag kvarstår. Vid en gynekologisk besiktning av tackorna visar det sig att de trots allt fött lamm, som på något sätt förlorats på vägen, så orsaken till dålig föryngring står inte att finna hos Pelle.” Ha ha ha ha ha det måste finnas rovdjur i trakten. Vad kan det vara för en liten skojig rackare? Ha ha ha ha ha he he he höhö”

Vid nästa lamning ligger Gusten i försåt för att om möjligt se vad, eller vem, som orsakar hädangången. Han ligger ute i fårhagen natt efter natt. Lite obekvämt, men samtidigt skönt eftersom Madam fortfarande dricker Vitsippecider och som en följd av detta blir lite efterhängsen och kelsjuk.

En natt när favorittackan ”Lill-Babs” just fött fram välskapta tvillinglamm ,rasslar det till i elstängslet och Gusten ser hur en gigantisk Norsk Skogskatt hivar sig in i fårhagen. ”Babsans” avkomma är fortfarande snärjda av fosterhinnor och trots moderns avvärjningsförsök har den gigantiska katten snart tömt de nyfödda på allt blod, genom kraftfulla bett i halsen. Ha ha ha ha ha ho ho ho ha ha hehe det var min själ en liten elak rackare. Ha ha ha hi hi hi.” Katten är inte bara stor. Den är gigantiskt och Gusten uppskattar slaktvikten till ca 20 kilo. Nu är det inte aktuellt med slakt, för Gustens rykte som sann djurvän kräver att han värnar om allt levande från fästingar till Norska Skogskatter. Men något måste göras. En lösning är att hitta kattens ägare, och efterforskning tar vid.

En annons i” Simrishamns Enahanda” ger napp. Föreståndarinnan för ett katthem några mil bort ringer och berättar att de saknar en av sina 224 älskade skyddslingar. En beskrivning av kattens format gör att alla tvivel om att det är rätt kissemiss, sopas undan. Gusten erbjuder hemleverans av djuret och han får efter visst besvär in katten i det mobila hönshuset som fjäderfäbesättningen får låna ut ett slag.

Gusten har en frigående flock Vit Leghorn som han har inhyst i det flyttbara hönshuset. Ett sinnrikt system som gör att hönorna kan sprida sin kvävestarka gödning över hela gårdens areal. Alla som varit i kontakt med frigående höns vet att det inte finns ett enda ställe där hönsen inte kan anbringa sin lilla gödselhög. Under skosulor, på spadskaft, sekatörer, i stövla, handskar och kvarglömda ytterplagg på marken. Detta stör inte Mendelssohn. ” Ha ha ha ha. Titta vilken liten guldgruva. Ha ha ha ha hihi. Det här är mumma för mina små växter”. För att ge eftertryck åt sin förtjusning tar han en liten smakbit av den kväverika godsaken. ”Ha ha ha ha, det var starkt men gott, ha ha ha ha hi hi hi.”