Allvarlige Alvar.

mars 7, 2017 at 6:47 f m Lämna en kommentar

Vi släpper in Alvar för ett inlägg om djur och natur. Det är bra att han får träna, för det blir kanske han som tar över när vi, och läsarna, tröttnat på Bosse Bloggare.

”Överraskande mängder snö driver in från havet och en gryende vår förbyts i vinter. Det är bra för det ger oss möjlighet att få uppleva en riktig snösmältning för en gång skull. En av årets höjdpunkter som numera inte bjuds så ofta. Doften av smältande snö och tinande jord är härligt, i synnerhet om det ackompanjeras av koltrastens första strofer. Det var välförtjänt att den blev vår nationalfågel.

Det var en annan fågel som fick mig till tangentbordet. Utanför fönstret står en äldre ek och i ögonvrån ser jag hur en Duvhök slår till i grenverket. Den sitter först med ryggen åt mitt håll men den lite taniga kroppen får mig att tro att det handlar om en ungfågel. Efter en stund vrider den sig ett halvvarv och visar sina längs- vattrade bröstfjädrar. Blås och snö river i fjäderskruden och han ser minst sagt erbarmlig ut. Det är den kanske också. Vetenskapen berättar att en ganska stor del av rovfåglarnas föryngring går till spillo. De hinner helt enkelt inte bli tillräckligt skickliga jägare innan de dukar under om förhållanden är svåra.

Duvhöken är omtvistad. Under mer pragmatiska tider förföljdes den skoningslöst beroende på dess uttag av vilt, och i viss mån tamfågel. Det gamla namnet” Hönshök” säger kanske en del. I dag ses den som en tillgång och är tillsammans med övriga rovfåglar fredad. Det skall den vara, för numerären är inte förfärande stor, dock förmodligen större än man i allmänhet tror. Det finns kanske vetenskapliga siffror som pekar på ett lågt antal, så jag har kanske tur, för duvhök dyker påfallande ofta upp i synfältet. Hökens levnadsvanor gör att den inte exponerar sig lika frikostigt som ex. ormvråk, glada och kärrhök, men den finns där. Man måste bara veta vad det är man ser när den för ett kort ögonblick svischar fram mellan stammarna på jakt efter ekorre, hare, fasan, ringduva m.fl. Eller skogsfågel, om det nu finns någon.

Det där med skogsfågeln tar vi en annan gång. Vi skall försöka bena ut varför stammarna av orre, järpe och tjäder minskat, om de nu har det. Här i trakten är de i alla fall en bristvara, numera.”

Ps. Glada och Kärrhök visar sig normalt inte den här årstiden men förhoppningsvis när våren kommit på allvar. Ds

Vi tackar Alvar för detta. Han överraskar med ett lite naturromantiskt anslag. Vi hoppas att det inte blir värre, för vi har nog av fjantiga naturmuppar på TV.