Mendelssohns Gård. Avsnitt 5

mars 8, 2017 at 7:12 f m Lämna en kommentar

Vi fortsätter publiceringen i rask takt. Även vi på bloggen är lite nyfikna. Hur skall det sluta? Vi bad läsarna om hjälp med tips om det fortsatta händelseförloppet, men ingen hörsammade vår vädjan, så nu får vi hitta på något trovärdigt själva. Trovärdigt blir nog svårt. Det blir nog inte ens värdigt.

”Gusten anländer så småningom till Katthemmet där fyra medelålders kattmadamer, av omisskännligt stuk, tar emot Gusten och den förlorade medlemmen med öppna famnar.” Oh vår älskade lille kisse-misse- gulleponke” Återseendets glädje resulterar i ett intensivt tårflöde och den av katt-träck besudlade marken blir slipprig och hal. Medan damerna gråter färdigt tar sig Gusten tid att beskåda grannskapet. Det är rent förfärligt. Katter, katter, katter överallt, blandade med gamla burkar och rester från konserv-kattmat som vänliga människor skänkt och lagt i en korg i byns Lanthandel. Och så kattskit, kattskit, kattskit. Överallt. Lukten är öronbedövande så Mendelssohn anträder skyndsamt återfärden.

Efter någon mil får han tvärbromsa för att inte köra in i en flock Vit Leghorn som målmedvetet kommer spatserande mitt på landsvägen. Hönsen har följt efter sitt härbärge och sin husse.” Men, ha ha ha ha hi hi hi ha ha. Det är ju mina höns Ha ha ha ha ho ho ho hihi”. Därom råder ingen tvekan för hönorna skyndar sig in i huset och värper i ren glädje ett antal ägg.” Ha ha ha ha. Nu skall jag det smaka med riktigt färska, råa ägg” Gusten gör hål i skalet och sörplar i sig innehållet i ett halvtjog. ”Ha ha ha ha hi hi hi ho. Det var smaskens. Ha ha ha ha ha ha vad gott!”

För att inte orsaka ägglossning och krossning kör Mendelssohn varligt och försiktigt, så han ha god tid att studera omgivningarna. Efter någon kilometer upptäcker han en sträng av vete på vägen. Förmodligen från en läckande spannmålsvagn som någon odalman framfört på väg till möllan. ”Ha ha ha ha ha hihi ha. Det här skall vi nyttja”. Hönsen får frihet och nu börjar en seg och långdragen hemresa. Under en veckas tid plockar hönsen vägen med omgivningar rent från allt ätbart. ”Ha ha ha ha ha hi hihi. Det här är ju suveränt. Ha ha ha hi hi.” Jo, nog så sant. Hönsen får en varierande och gratis kost, samtidigt som de får en liten semesterresa. En smula omväxling i en enahanda, fjäderfäaktiga tillvaro.

Det minst sagt udda ekipaget masar sig fram och det tar en hel vecka innan de svänger in på gårdsplanen. Nu händer något som Gusten tycker är märkligt. Entrén blir ljudlig för hönsen uttrycker sin glädje vid hemkomsten med intensivt kacklande, men trots oväsendet hör Gusten att dörren på baksidan slår igen och han tycker sig se skymten av en mansperson som avlägsnar sig med den hastighet elakartad hälta medger. ” Ha ha . Märkligt, det såg ut som samma gångart som fårgrossisten Folke Lavetti uppvisade vid sitt korta besök i baggärendet. Ha ha ha ha.”

I samma stund stiger Madam Flod ut på gårdsplanen. Hon är rosig om kinderna och ordnar med sin kjortel. ”Ha ha… min älskade lille Mendelgubbesnubbe.Är du äntligen tillbaka. Jag har varit så orolig. Trodde att du gått samma väg som Floden. Tack min välartade Skapare att du lever .Ha ha.”