Archive for mars 14, 2017

Privat

Nu när Mendelssohns Gård dessbättre är till ända känner vi behov av att hitta annat ut- eller avlopp för skrivklådan.

Det är trendigt att skriva lite självbiografiskt och det kanske vore något. Några sidor ur dagboken? Inte för jag begriper vad andra har med mitt privatliv att göra, och vad som skulle vara intressant, men kan andra, så kan jag. Med tanke på dygnsrytm och en del förehavande som inte passar i dagsljus kanske vi istället skall kalla det: ”Nattbok.” Vi gör ett försök.

”Klockan ringer vid sextiden. Inte min, utan hustruns. Hon är fortfarande i yrkeslivet och måste av det skälet larma upp ganska tidigt och i och med detta väcka en oskyldig pensionär. Hon får en lagom avpassad utskällning, och order att hämta tidningen. Medan hon ändå är på benen serverar hon en kopp te.

Tidningen innehåller inget sensationellt: Man har skjutit några stycken i Stockholm och lokalt är det som vanligt. Inget av värde. Jo man har tagit ett par tjuvligor med anknytning till asylboenden, med detta avfärdar vi som ”alternativa fakta” eftersom sådant inte sker, och aldrig har skett, enligt sakkunskapen.

En bildörr slår igen och hustrun slirar iväg på typiskt ryckigt, kvinnligt maner.

Nu rår man sig själv och man somnar ifrån snacksaliga lokalradioterrorister.  Vaknar till, och tittar på klockan. Den är egentligen halv  tolv men jag tar fel på visarna och tror att klockan är fem i sex. Skönt. Nu kan man sova en stund till. Klockan 13 är man vaken och nu fungerar tidsuppfattningen. Sedan urminnes tider har jag tagit en timmes skönhetssömn vid middagstid, något som givit gott resultat och en god vana som jag ogärna bryter. Jag ställer tyvärr ingen klocka, så i stället för en timme, blir det 2,5.

Nu regnar det ihärdigt, och ett hastigt överslag säger att det inte finns så mycket att göra utomhus under rådande väderbetingelser. Lika bra att ligga kvar och läsa.” Stövarklubbens Tidskrift” och ”Jaktjournalen” är snart avverkade och jag ser mig om efter alternativ. På hustruns nattygsbord ligger en bok, tjock som en bibel. 650 tättskrivna sidor. Hon har uppenbarligen funnit glädje i denna lektyr för hon har omväxlande skrattat och gråtit i sänglampans sken. ”Om Jag skulle provar några sidor”

Men va faen är detta? Efter tio sidor somnar jag av leda.

Vaknar av gnisslande bromsar.” Helvete, jag har inte plockat bort tomglasen och mina kläder på golvet i hallen”. Jag hastar iväg och hinner precis bli klar när hustrun stiger in. Jag är lite ansträngd och flåsig efter jäktandet. ”Vad du ser trött och andfådd ut. Har ni haft det jobbigt idag”  ” Ja fy faen vad snärjigt, men vi blev precis färdiga innan du kom. Jag är väldigt trött, så om du lagar mat skall jag ta igen mig på soffan en stund”.

 

Klocka är 23.30 och jag försöker sova. Stört omöjligt. Hustrun läser sin ”Bibel” och sänglampan sticker i ögonen.” Men för helvete kvinna. Släck så jag kan sova”

Så kan en dag förlöpa, för en pensionär, utan anspråk på livet.

 

 

mars 14, 2017 at 10:29 e m Lämna en kommentar

Mendelssohns Gård. Avsnitt 7

Nu måste det bli ett slut på eländet. Mycket annat pockar på uppmärksamhet så vi har inte tid att traggla om gapflabbande fåntrattar från Österlen.

 

Natten i den obekväma hotellsängen blir lång och dryg och Gusten är fortfarande uppskakad av gårdagens händelser. Han kan inte släppa tankarna på Folke Levetti ,för han börjar att lägga ihop ett och ett. Maggans reaktioner vid sammanträffandet med Lavetti väcker hans misstänksamhet. Nu spelar det kanske inte så stor roll för Gusten ämnar aldrig återvända efter avslöjandet att Gubben Flod är i livet.

Här står han nu och vet inte riktigt vad han skall ta sig för. Att åka tillbaka till Stockholm och återuppta sitt arbete som förskollärare är inget alternativ. (Nej inte lärare. Pedagog). Han har utseendet emot sig. Det är så udda att misstankar om oegentligheter och tveksamma böjelser lätt kommer in svang.

Tankarna på Lavetti har Gusten svårt att släppa. Trots att han nu struntar i Maggan vill han gärna veta hur det ligger till. Eller låg, om de nu gjorde det. En taxi rullar fram till hotellet på morgonkvisten och chauffören får order:” Kör till slumkvarteren”.  Chauffören sätter på taxametern och efter 2260:- kronor landar de in i Svenssnöp.

När Gusten kliver ur droskan får han se något märkligt. I utkanten av Svenssnöp ligger ett nedlagt tegelbruk. Ganska förfallet, men skorstenen reser sig fortfarande 35 meter mot skyn. Inte så märkligt i sig, men mer uppseendeväckande är att det skymtar en mansperson högst upp på skorstenen.” Ha ha ha Vad är nu detta, ha ha ha? ”Gusten har en kikare tillhands och efter finjustering ser han att det är Folke Lavetti som tronat högst uppe på toppen.  Mycket märkligt!

Gusten förpassar sig till roten av den imponerande rökgången, och efter stund kommer Lavetti nedhasande med en fart som imponerar. På nedfärden håller han på att kollidera med sin vän Bertil Bergljung som på grund av höjdrädsla stannat halvvägs.

Ha ha hej hej. Känner du igen mig? Ha ha ”    ”Jo det skrattet är inte att ta fel på. Vad förskaffar mig den äran? ”Gusten förklarar sitt ärende och poängterar noga att han inte på något sätt är ute efter att hämnas, eller ens klandra Lavetti för att han orsakat Maggans förmodade troslösheten.    Lavetti medger de faktiska omständigheterna, och bjuder med Gusten hem för djupare diskussion.

Orsaken till vistelsen på toppen av skorstenen var att Lavetti via röksignaler från Maggan visste när det var läge för en visit. Lavetti berättar att han har lite fobi när det gäller telefon, mess, mail eller andra nymodigheter. Han är rädd att bli avlyssnad av en illasinnad omgivning. En röksignal är inget som går att avkoda.  ” Ha ha ha ha Det var klurigt Ha ha ha”

Aftonen förlöper i samförståndets och trivselns anda och Lavetti snålar inte med förningen. Fram på småtimmarna är förbrödringen hundraprocentig och Lavetti och Gusten slumrar in på matrumsmattan och sover den sömn och som endast är förunnad de som har ett rent och fläckfritt samvete.

Slut.

Vilket djävla slut”, tycker kanske någon.” En idiot som sitter uppe på en skorsten. Det är ju sjukt”. Det kan så tyckas, men faktum är att mannen på skorstenen är det enda i denna sorgesamma historia som har verklighetsbakgrund. Allt annat är lögn och förbannad dikt. Alla andra likheter med nu levande eller döda människor och djur, är ren slump

”Så här kan det väl inte sluta? Hur gick det sedan?”

Det får ni inte veta, för det kanske visar sig att hela omvärlden efterfrågar en fortsättning. Alla succéer skall ju ha en uppföljning, numera. Vi får se om det blir en ”Mendelssohns Gård 2”. Skulle vi hinna gå hädan innan, är kanske David Lagercrantz sugen på att skriva vidare, trots att han inte skriver nåt vidare.

mars 14, 2017 at 6:32 f m Lämna en kommentar


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 38 andra följare

Kalender

mars 2017
M T O T F L S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se