En skitsak.

mars 23, 2017 at 7:02 f m Lämna en kommentar

GK-bloggens utomkommunala engagemang innefattar inte bara vår närmsta granne, Mönsterås utan ibland blickar vi lite längre Norrut, Oskarshamn, och nästa gång söderut, Kalmar.

I dag är det söder som gäller. Eftersom det handlar om en mix av stad, träd och fåglar så låter vi vår djur och naturexpert, Alvar Alvarsson, traktera tangentbordet.

”På Norra långgatan i Kalmar växer ett femtontal Plataner. Ett träd som är vanligt i stadsmiljö och om vi inte fattat fel är släkt med vår egen fantastiska Skogslönn. Nu vill man såga ner dessa träd och en av orsakerna är att fåglar, företrädelsevis kajor misstänker vi, tar sin nattkvist i träden. Även en liten kaja blir bajsnödig och handlar det om hundratals så blir det lite smetigt på marken under träden. ”Så kan vi inte ha det”

Den omdiskuterade vargen tar då och då boskap för bönderna. Skarven och sälen orsakar stora problem för våra få kvarvarande yrkesfiskare. Detta är inget som imponerar på ”djurvännerna.” ”Lite svinn måste man väl tåla”

Nu handlar det om kajor som skiter på marken och orsakar, som man tycker, gigantiska problem ”. Så kan vi inte ha det. Såga ner träden och skjut kajorna” Att minska populationen av kajor är inte så lätt även om det vore önskvärt. Kajornas påverkan på övrigt vilt är omtvistad, men faktum kvarstår att kajan i egenskap av hålbyggare konkurrerar med dem lilla trevliga Skogsduvan (Blåduva) om bohålen. I den konkurrensen drar nog duvan det kortaste strået. Lite färre kajor, kanske ger fler blåduvor. Observera att Blåduvan är fridlyst, så vi inte blir beskyllda för att tala med jägarens ”blodtörstiga” tunga.

Vi skall rätta till en sak: På bättre krogar har man ibland” Skogsduva” på menyn. Förhoppningsvis har vi inte att göra med lagbrytande krögare, utan det handlar om den betydligt vanligare” Ringduvan”.

För undertecknad och flera med mig, får man gärna reducera kajorna kraftigt, ner till hanterliga nivåer. Problemet är bara att det inte går, framför allt är effektiv avskjutning i städer näst intill omöjlig. Om platanerna sågas ner eller inte, bryr vi oss inte om. De kanske inte skall finnas träd på Norra Långgatan enligt gammal tradition, och även om Plataner är tåliga i stadsmiljö finns det vackrare träd.

Här står vi nu, i vanlig ordning. Landsbygdens bebyggare skall tåla de det mesta: Rovdjursrivna hundar och boskap. Skärgårdens befolkning skall inte gnälla över skarv och säl, men staden invånare måste såga ner träd eftersom marken under blir nedskitad av fåglar.

Det är inte bara bekymmer med kajor, stadsduvor, måsar, pilfinkar och gråsparvar som förorenar i stadsmiljö. I skärgården bajsar Skarven något alldeles enastående. På öar och holmar med en skarvkoloni har deras kväverika, frätande träck snart tagit död på såväl boträd som annan växtlighet. ”Det är bara naturligt, och snart växer det något alldeles fantastiskt igen. Naturen måste få ha sin gång och människan skall inte lägga sig i.”

Jaså?