Archive for april, 2017

Väggen och Valborg

Motion skall vara nyttigt, sägs det.  Om inte annat så bör man gå några minuter varje dag. Med eller utan stavar. Vi tycker oss noterat en minskning av stavgången och kanske också själva promenerandet. Man en sak har ökat dramatiskt: Man ”går i väggen” i aldrig tidigare skådad omfattning. Varför? Ja säg det. Stora krav? Egna och från omgivningen.

Man minns datorernas barndom. En tid som framstår i löjets skimmer. Alla var så fruktansvärt ”på”. Allt var såååååååååååå roligt. Det fanns ingen anledning att vila sig. Man förbannade att ett dygn bara innehöll 24 timmar. Arbetstimmar.  De som inte sov över på jobbet ansågs lite arbetsskygga. Man sov kanske en liten stund på någon soffa men man slösade inte bort tid på resor till och från arbetet.

För helvete! Till och med Birgersöner i orange fiberpäls borde begripit att detta inte skulle hålla i längden. Det gjorde det inte heller och det finns gott om märken i ” väggen” efter överambitiösa datanissar.

Jag känner en gammal pensionerad lärare. Mannen i fråga ser kanske inte fram mot finalen men det skrämmer honom inte. Jo en sak: Han fasar för att representanter för gamla arbetsgivare skall stå vid kistan och hulka:” Han vigde sitt liv åt skolan”

Vi har fått en trevlig, men kort, jordevandring mellan två oändligheter. Då är det vår skyldighet att ta vara på den tiden på bästa sätt. Vi skall glädja oss åt nära och kära, goda vänner och bekanta och förhoppningsvis också själva vara till lite glädje. Men vi skall förbanne mig inte bränna ut oss för att tillfredsställa  arbetsgivare  av olika slag. Jo, vi skall göra skäl för lönen, men inte brännas ut.  Möjligtvis upp, när det är så dags.

I kvällningen skall vi glädja oss åt andra flammor. Hoppas vi. Kanske blir det lite smolk i glädjebägaren när ruvande gräsänder kastar sig av redet för att undgå elden. Gräsänder, och för den delen också andra fåglar, häckar med förkärlek i rishögar. Även i Valborgs brasa.

Glöm inte att demonstrera i morgon. Bloggen skall göra så. Vi vet bara inte vad vi skall demonstrera mot.

 

april 30, 2017 at 1:15 e m Lämna en kommentar

Livat lärande. Del 10

Vi har ett tråkigt besked. Det drar ihop sig till avslut på vår berättelse om friskolan ”Fria skolan”. Det blir kanske något avsnitt till innan det är dags att summera. Med stigande förvåning har bloggen noterat att ingen ännu haft några invändningar att framföra via kommentarfältet. Orsaken är förmodligen att läsarna håller med i alla stycken.  Skälet kan också vara att man tycker att det är så korkat att det inte är värt att kommentera ( krut på döda hökar) Tag chansen  nu, så att vi kan bemöta era invändningar vid bokslutet.

”En morgon är det kalabalik  i korridoren. Billy Bus har av någon anledning fattat agg till Vilgot Nesa och fått ner denne på golvet och kopplat ett järngrepp om halsen. Vilgot rosslar och ansiktsfärgen börjar gå mot blått. Turligt nog passerar Gusten Mikaelsson dramat och med ett resolut grepp sliter han Billy åt sidan så att Vilgot på nytt får lite luft. ”Det här skall du få faen för lärardjävel” gormar Billy medan han lite strykrädd skyndar från platsen. Gusten är stor och stabil och inger respekt även hos begåvningsinvalider som Billy. Nja… Billy är inte obegåvad men en djävulusisk pest för omgivningen, uppbackad av sin pappa boxaren, som i sitt ämbete fått en massa smällar mot huvudet. Något som satt sina spår. Han ställer alltid upp till försvar för Billy. En vacker tanke, men hade hjärncellerna inte varit så karambolerade hade han nog förstått att lille Billy inte alltid var Guds bästa barn. Bristande objektivitet är en förbannelse, inte bara i skolans värld. Om enögda vårdnadshavare kunde se lite klart och inse att deras små gudagåvor inte alltid är utan skuld skulle 50 % av alla bekymmer vara som bortblåsta.

Billys pappa, pugilisten, är fruktansvärt enögd.

Han knackar på rektor Blomgreens dörr och kliver in utan att han fått ett: ”Stig in. ”När han abrupt stormar in uppfattar han något som liknar ömhetsbetygelser mellan Bernard och Louise Flams. ”Jaså. Här står ni och grovhångla. Intressant. Jag tror att din kärring skulle vara intresserad av lite information”. Bernard rodnar och stammar fram: Du haar mmmmissförstått. Jag hade fffått smolk i ögat som Looouiese skulle hjälpa mig med”: I helvete heller. Det där tror du inte på själv. Nu gör du så här: Du kallar du hit det där djävla missfostret Gusten Mikaelsson och så ger du honom sparken på stående fot. Min Billy kom hem med ett blåmärke på armen och är det så att du inte gör som jag säger så skall både Lill-Inga och övriga socknen få reda på att du vänstrar med den där skatan

Om Bernards version om smolket i ögat var sann, eller om han nu försökte en romans med Louise efter att misslyckats med Helena vet vi inte, men Bernard har respekt för Billy-Bus pappa, pugilisten.

Därför får också Gusten sparken påföljande dag. Motivet är misshandel av elev som kunnat uppvisa blåmärke efter den brutala behandlingen. Gustav tar detta med ro, ty han vet att han får nytt jobb hur lätt som helst. Han har namn om sig att vara ytterst duglig och omtyckt bland eleverna och han har en arbetskapacitet som motsvarar 4 normalkompetenta kollegor. Här mister nu skolan sin bästa lärarkraft bara för att en ynkrygg till rektor inte visar lite stake. Eller var det kanske det han trots allt gjorde på expeditionen.

april 29, 2017 at 7:53 f m Lämna en kommentar

Hoppingivande

Tidningsbilagor av allehanda slag är inte alltid så roliga och brukar nog gå ögonen förbi. I dag har”Barran” en del som benämns ”Drömboende” men en artikel om ett hus i Halltorp där ägaren tröttnat på tidens ideal, ”bårhustrenden”, där allt skall vara vitt, vitt, vitt.   Ägaren förespråkade mer ombonat, med mustiga färger. Utan att recensera bilderna, gillar vi budskapet

Man kommer nog ganska snart, förhoppningsvis, att förfasa sig över alla gamla fina möbler som gått förlorade genom pensel och vit färg. På samma sätt som man en gång ödelade gammal värdefull originalmålning genom den förbannade avlutningen.

På nästa uppslag kunde man läsa om en satsning på solenergi i Långasjötrakten. ”Vi ville inte satsa på vindkraft, eftersom det stör grannarna. ” Kloka ord.

april 27, 2017 at 6:36 f m Lämna en kommentar

Livat lärande. Del 9

Vi fortsätter vår granskning av friskolan ” Fria Skolan.” Hittills har det mest varit tråkigheter och elände, så det kan vara dags för lite festivitas: Personalfest

Rektor Bernard Blomgreen har varit på en endagars lunch- till lunchkurs i Stockholm med temat ”Teambuilding” och där blivit underkunnig om att det undantagsvis kan vara bra att visa personalen lite uppskattning. Vad göra? Jo Bernard ber Helena att tillsammans med Louise ordna en personalfest.  Valet var självklart, eftersom Rektor anser att dessa bägge kvinnor är det bästa som skolan har.

Det blir en påkostad baluns med trerätters och dans samt alkoholhaltiga drycker till självkostnadspris, utom för Bernard som nyttjar skolans företagskort. Rektor tycker att satsningen är försvarbar för man vill fira att Värdegrundsarbetet nu är slutfört, med ett enastående gott resultat.

Det kommer mycket folk eftersom det mesta är gratis. Bernard har grundvallat lite lagom, hemmavid, och efter ett par stänkare på skolans bekostnad är han i högform. När han får se Helena i kort kjol och djup urringning som inte döljer så mycket av mjukvaran, fattar han tycke.

Det blir dans och Helena ålar sig som en yrkeskvinna i Bernhards fasta och närgångna grepp. Helena är inte nykter. Tvärt om, hon är näst intill aspackad. Vi hoppar över preludierna och berättar att paret tar en tur tillmaterielförrådet för att inventera.

Bernard är nu så kär att han i sin grumliga hjärna smider planer för separation från Lill-Gun för en framtid tillsammans med ” Sköna Helena.” Han är helt övertygad om att hans kärlek är besvarad och att även Helena drömmer om en gemensam framtid. ”Rektorskan Helena”, det låter mumma det.

Bernard har angeläget ärende till bekvämlighetsinrättningen. Han gör vad han skall och blir sittande en stund, försjunken i ljuva drömma.

När han återvänder ser han Helena i armarna på vaktmästaren. Hon ålar och slingrar sig som besatt och när dansen är slut meddelar orkestern: ” Så var det dags för damernas”. Grovhånglande anträder Helena och vaktis dansgolvet på nytt.

Påföljande måndag får vaktis sparken av rektor. Beskylld för att ha stulit radergummi från förrådet.

 

 

 

april 26, 2017 at 6:21 f m Lämna en kommentar

Mönsterås-nytt

Vi börjar redan ångra valet av rubrik för bevakning av vår grannkommun: Mönsterås-nytt. Allt behöver inte vara nytt för att vara värt en kommentar.

Det nyaste i Mönsterås är kanske kommunalrådet, Anders Johansson. Lite tidigt för en utvärdering men vi har inte hört något negativt. Vi hyser gott hopp, för vi tror oss veta att han är av god härstamning.

Olyckliga omständigheter gjorde att vi inte kunde närvara när Anders föreläste på Hembygdsgården, men det går kanske fler tåg.

Vi vill tipsa om ett musikevenemang i Mönsterås kyrka nu ikväll. Elever från musiklinjen vid Oskarshamns folkhögskola framför Lars-Erik Larssons ” Förklädd Gud”. Vackrare musik är en bristvara. De riktiga musikkultursnobbarna tycker kanske att Larsson är lite för lättlyssnad och ”mainstream”, men det struntar vi i.

Jonny skriver på Mönsterås- bloggen att världens vackraste sång är The Smits:” There is a light  that never goes out”. Vi säger inte emot. En fantastisk låt som Jonny i ett tidigare inlägg lärde oss att lyssna på och gilla. Den kan med fördel framföras av Magnus Karlsson. Ja inte den Magnus ,utan den duktige i Weeping Willows .

Vad är bäst?” Förklädd Gud”eller ”There is a light”…….. Omöjligt att svara på. Det är som att fråga: Vad är godast. Glass eller oxfilé?   Bägge är gott, på sitt sätt.

april 25, 2017 at 11:30 f m Lämna en kommentar

Livat lärande. Del 8

Eleverna har några dagars lov. Vilgot  hade nog också velat stanna hemma och vilat upp sig, men det går inte. Skolan arrangerar s.k. studiedagar för lärarpersonalen, detta för att allmänheten inte skall reta sig på lärarnas alla lov. Oftast erbjuds ingen vettig sysselsättning utan det handlar om meningslös väntan på att tiden skall gå.

Denna gång finns arbetsuppgifter. Skolans nya och dyra ledord ” Alla kan” har av folkhumorn döpts om till” Alikan” eftersom man tycker det är så urbota dumt och tror att det är någon redlöst berusad som hittat på eländet. Det måste till något nytt

Denna gång fråntas Louise Flams ansvaret och det hyrs in en konsult redan från början. En mansperson, Folke Fyle från Stockholm, som aldrig tidigare varit i ett mindre samhälle på landsbygden.

Folke presenteras av rektor och sedan håller konsulten i taktpinnen:” Tjena! Leget? Nu skall vi vara riktigt kreativa, men innan vi kör igång blir det uppmjukande övningar för kropp och själ. Vi kör ett litet pedagogiskt drama så att alla hämningar släpper och vi känner hur energin pumpar. Vi ställer oss på golvet och sedan skall ni med era kroppar åskådliggöra era namn med rörelser. På så sätt får jag lära mig vad ni heter och alla får ett minne för livet”.  ”Oh så spännande ”kvittrar Flams.

Efter en stund ormar sig lärarkollektivet runt i diverse obegripliga rörelser. Alla utom Evert och Gillis Schwullbuuk. ”I helvete att vi deltar i detta. Vi ror ut på sjön och drar en gädda i stället”. .

Ingen märker att duon avlägsnar sig, för stämningen är nu nästan extatisk. ”Jag heter Louise” mal Flams på samtidigt som hon flaxar kring som en skadeskjuten skata. Även Vilgot rycks med i extasen och kravlar runt så att svetten stänker. ”Jag heter Vilgot. Jag heter Vilgot ”    ”För att vi skall bli en sammansvetsad grupp skall vi avsluta med en gammal klassiker. Ni skall stå med utsträckta armar och sedan falla bakåt och fångas av en kamrat. Detta lär er att ni kan lita på varandra.” Vilgot faller bakåt men man har missat att buda någon att ta emot. Ambulansen anländer och den medvetslöse förpassas till akuten.

Vi hoppar resten och meddelar att de av den nye konsulenten rekommenderade ledorden blev en intressant och engagerande frågeställning med ett givet svart:         ” Kan alla? Ja!” Kostnaden för detta stannade den här gången vid modesta 145000: –

Ganska snart förvanskade folkhumorn budskapet till ”Kanaljen”, men nu hade skolan inte råd med fler omarbetningar så det hela tonades ner och föll dessbättre ganska raskt i glömska.

april 23, 2017 at 5:50 f m Lämna en kommentar

Äntligen!

Så brukar någon sarkastiskt ropa när för vanligt folk fullständigt okända Nobelpristagare i litteratur presenteras.

Här handlar det inte om sarkasm. Vi är genuint helnöjda. Med vad?  Skolkommitténs betänkande. Det mesta är gammal välkänd skåpmat men en sak sticker ut: Lottning till populära lärosäte.

Vi tar kontakt med rektor på Högstadiesamrealskolegymnasiet i GK, Rektor Sektor, för att få en sakkunnig analys:” Vilket lyft för skolan. Ett inkomstbringande koncept som dessutom gynnar integrering och jämlikhet”  ” Låter bra. Förklara närmre”   ”Jo vi tänker anordnar Bingospel där deltagande vårdnadshavare får betala en rundlig summa för att deras barn skall få vara med i lotteriet. Pengar som går rakt ner i skolans egna fickor.  Systemet med att stå i kö till vår utbildning behåller vi till viss del. Man får köa utanför bingohallen.”   ” På vilket sätt gynnar detta jämlikhet och integrering? ”   ”Jo, det finns inte en jävel från överklassen som nedlåter sig att spela Bingo. På så sätt blir de lägre socialgrupperna överrepresenterad med ökad ekonomisk jämlikhet som följd”

april 22, 2017 at 6:08 f m Lämna en kommentar

Livat lärande. Del 7

Vi fortsätter vår presentation av pedagoger som är typiska för dagens icke- fungerande skola. De representerar dessbättre inte alla, men den del som sett till att det gått snett, väldigt snett.

Ni har tidigare kommit i kontakt med pedagog Louise Flams . Nu skall ni få lite djupare insikt i denna säregna kvinnas själsliv.

Flams är inte helt olik den nya mattelärarinnan Helene Bintje när det gäller framtoning och sätt att vara. Två så snarlika individer på samma arbetsplats är minst två för mycket

Louise tillhör den kategori lärare som alltid skall ”ligga i framkant” och aldrig försummar ett till fälle att berätta om sin egen förträfflighet. Hon drar igång nya projekt som regelmässigt utmynnar i ett ”Jaså” till stor del beroende på att hon själv drar sig ur på ett tidigt stadium och överlåter till kollegorna att om möjligt slutföra stolligheterna.

Vi befinner oss på ännu ett måndagsmöte. Louise har redogjort för sina förehavande gången helg. Hon har hållit i en valpkurs och hon delar frikostigt med sig av de senaste hundpsykologiska rönen som hon hittat på själv. Övriga i församlingen berättar lite kortfattat, och när alla tror att det är dags för förmiddagsfika tar Louise sats:” Vi måååååste komma igång med vårt värdegrundsarbete snart. Helst nu meddetsamma. Vi kan inte ha det så här. Alla andra är igång och snart är vi ensamma på efterkälken”, Rektor Blomgreen harklar sig och flackar med blicken” Kanske det, må så vara. Nå. Kan kanske du Louise ta ansvar för detta och se till att vi kommer igång så fort som möjligt”. ”Oh ja, så gärna. Jag ääääälskar sådana utmaningar. Vi kör igång efter kaffet. Vi tar bara fem minuter idag så att vi hinner med en del”. Kollegorna suckar uppgivet. De ambitiösa hade räknat med att få lite tid för lektionsförberedelser och gymnastiklärare Villshe hade räknat med en arbetstidsförlagd orienteringsrunda i skogen.

”Hej alla, ni är sååå välkomna tillbaka. Om ni inte har något emot det så delar vi in oss i små grupper och så brainstormar vi och försöker få till något som vi kan ta med hem och jobba vidare med i kväll. Själv skall jag cirkulera mellan grupperna och se till att det flyter på”.

Vilgot hamnar i samma grupp som Evert, och en gammal stöt som närmar sig pensionsålder, Gillis Schwullbuuk. Han har av namnet att döma tysk härstamning men det vill han inte kännas vid. Han är inte mycket för utlandet och han lämnar ogärna hemsocknen. En gammal luttrad tjocksmock som inte tar den förelagda uppgiften på större alvar, för han vet hur det slutar: ”Flamsan” kommer att tröttna redan från start och allt rinner ut i sanden och man hyr in en konsult som till tonerna av 200000: – får till någon idiotiskt värdegrund och ledord som redan är uppfunna på annat håll.

Gillis läser Svensk jakt och pratar fiske med Evert som är en vettig och jordnära person trots att han helst håller till på vattnet med skötarna och klår efter flundror och strömming.  Gillis och Evert är överens om det mesta, utom en sak. Evert gillar inte fasaner eftersom de inte är ursprungliga i vår fauna. Gillis tycker inte det är OK att i dagens läge ifrågasätta färggrant skrudade utlänningar.( Det är tuppen som är färggrann och prålig. Fasanhönan är som de flesta andra honor, gråmelerad och lite tråkig)

Värdegrundsgruppen sitter och väntar på Flamsan som aldrig dyker upp. De anser då att uppdraget är slutfört och var och en går till sitt.

Det gick som Gillis befarade. En konsult hyrs in, som tillsammans med Louise Flams skall arbeta fram några slagkraftiga ledord. De får en arbetsvecka på sig och det inleder det mödosamma arbetet omgående.  Flams tar befälet.” Som gammal amatörpsykolog inser jag hur viktigt det är att alla blir delaktiga. Att de omfamnas i kollektivet och ser sig som en viktig del i en utvecklings-och lärande process där våra ledord skall utgöra ledstjärnan i vardagen. Jag tycker nog att ”Alla” skall vara med på något sätt. Att förmedla kunskap är skolans primära uppgift och det gäller att förmedla kunskapen till en grupp som gjorts medveten om att allt är möjligt för alla…………………………… Här slår Konsulten dövörat till och försjunker i drömmar om den nya segelbåt han skall köpa för det  feta konsultarvodet…………….. och han vaknar till medvetande när Flams presenterar sitt förslag: ”Jag tycker att skolans ledord skall vara:” Alla Kan. ”   ” Genialt” utbrister konsulten” Det spikar vi. Nu tar vi fritt reste av veckan”.

Här kunde en trist historia tagit slut men vi måste tyvärr meddela att det också avsattes en hel del pengar till att trycka upp anslag att hänga i korridorer och lektionssalar, och dekaler att klistra på bilar och bussar med det glada budskapet: ”Alla kan”

april 20, 2017 at 8:19 e m Lämna en kommentar

Mönsterås-nytt

I dag startar GK-bloggen sin bevakning av vår grannsocken Mönsterås. Med ojämna mellanrum skall vi uppmärksamma händelser i vårt grannskap. Stort som smått.

Vi mjukstartar med en notis på dagens lokalsida i” Barran”.

Det är problem på parkeringen vid hälsocentralen. Andra än vårdsökande lägger beslag på platserna. Lösningen är enkel: Återta den gamla korrekta benämningen ”Vårdcentralen.” För det är väl vård det handlar ? Som det nu är kommer det andra bilister som känner sig hälsosamma och tycker, att det är logiskt att parkera vid ”Hälsocentralen”.

 Det talades i artikeln om något som kallas” P-skiva”. Vad är det? En ny sorts preventivmedel

april 20, 2017 at 5:53 f m Lämna en kommentar

Påminnelse

Vi vill erinra om att ”Partriakala klubben” (PK) håller ordinarie årsmöte på Hembrygdsgården inom kort.

Utöver sedvanliga årsmötesförhandlingar får vi lyssna till två intressanta föredrag: Provinsialläkare Oskar Brölbjärt håller anförande under rubriken:” Ebba- Witt, ett hot mot folkhälsan?” och utrikeskorrespondent Wolfgang  Fraamfalth  ger sin syn på Feministiskt initiativ : ”Gudruns vänstervind  kan ödelägga  vår värdegrund”

Tid och plats meddelas senare genom muntlig information, mun till mun, man till man, detta för att minska risken för fientliga feministiska motdemonstrationer.

Humörshöjande och diskussionsbefrämjande rekvisita tillhandahålles till självkostnadspris.

Möt upp till försvar för våra manliga privilegier. Läget är akut, och hoten många och skrämmande

april 19, 2017 at 5:02 f m Lämna en kommentar

Äldre inlägg


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 38 andra följare

Kalender

april 2017
M T O T F L S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se