Archive for april 18, 2017
Livat lärande. Del 6
Vi har en tråkig nyhet. Gustav Violin, som ni stiftat bekantskap med, finns inte längre. Han råkade av någon anledning hamna framför tåget, och vigdes till den sista vilan utan andra närvarande än prästen och klockaren.
Hans katt strök kring på kyrkogården men visade inga tecken på sorg, något som kanske förvånar i dessa tider då djur tillmäts tankeverksamhet av enastående grad. Katten var nog helt enkelt ute efter någon pilfink som plockade frö i gräsmattan. Katten klarade sig alldeles utmärkt på egen hand. Han försåg sig av vad naturen erbjöd och han lyckades slippa bli omhändertagen av representanter för Katthemmet ” Lilla Mjau” På så sätt fick han ett gott liv och undgick att bli nedlusad av andra skabbiga fyrbenta gäster på hemmet.
Nu måste det till en ny mattelärare. Tjänsten annonseras ut och ett tiotal kallas till intervju. Alla har en sak gemensamt. ”De är förändringsbenägna, ser inga hinder, och aldrig bakåt. De brinner för läraryrket och ser varje lektion som en stimulerande utmaning”. Alla är sååå duktiga.
Svårt att välja, men den lilla antagningsgruppen med Rektor Blomgreen och Louise Flams fastnar för en kvinnlig sökande som är tämligen nyutexaminerad. Flams och Blomgreen vill att det skall komma nya fräscha ögon som inte stelnat i gamla pedagogiska fåror. Kvinnan heter Helena Bintje, är 25 år och har ett fördelaktigt utseende och en proportionerlig lekamen. Blomgreen är inte okänslig för sådana kvalitéer och han räknar med att Helena kan bli en tillgång på personalfesterna.
Hon installeras på sin tjänst och tämligen omgående blir det radikala förändringar. På skolan har hitintills tillämpats den gamla möbleringen med bänkar på rad och en kateder längst fram. ”Jag är ju som ni vet nyutexaminerad och kommer med de senaste rönen i bagaget. Vi skall möblera om i grupper så att varje grupp blir som en liten familj. Det skapar trygghetskänsla och en miljö som påminner om hemmets lugna vrå. För varje grupp bör det finnas två vilstolar där eleverna kan halvligga och vila samtidigt som de med sin kroppshållning kan visa om de inte tycker att lektionerna är tillräckligt bra, och inte tillfredsställer just deras specifika behov. Varje elev har rätt till undervisning som upplevs som stimulerande, och om pedagogen misslyckas skall eleverna ha möjlighet att somna, alternativt avvika från lektionen. Allt annat är ”Rottingmajor-fasonen” menar Helena
Ni börjar ana vilken typ av lärare Helena är och vi skall syna hennes pedagogik i sömmarna. Under första lektionen får eleverna i grupper fundera på ett antal frågor:” Vad vill vi lära oss? Vill vi överhuvud taget? Varför? Varför inte? Vad har vi nytta av? Vad är nytta? Ge exempel.” Eleverna får tre lektionspass på sig att fundera och när de återsamlas visar det sig att det bara är skolans klart lysande ljus, Gudrun, som vill lära sig något över huvud taget.” Förbannade plugghäst och fjäskare vrålar de försigkomna gossarna. Varför i helvete skall vi lära oss att plussa, dra ifrån och multipelera ”undrar Billy Bus.” Det kan vi få reda på med Google”. ”Braaaa Billy, Braaa. Du har ett sunt ifrågasättande förhållningsätt och så har du tagit till dig våra fantastiska nya digitala hjälpmedel. Braaaa. Jättebraaaa”. Billy Bus ser förvånad ut. Han har aldrig fått beröm tidigare, men han är inte dummare än att han inser att Helenas smicker bara är ett sätt att ställa sig in och bli populär.
Ommöbleringen verkställs vilket resulterar i att det blir slagsmål mellan eleverna om vem som skall ligga i vilstolarna. Vilgot försöker ta plats, men får en fetsmäll av Billy Bus: ”Braaaa braaaa”, mässar Helena. ”Bra att du lever ut dina aggressioner så att du inte blir hämmad och inåtvänd. Braaa!”
Ni som är klarsynta inser att” Fria Friskolan” med denna oövertänkta tjänstetillsättning tagit ytterligare ett steg mot PISA:s bottenträsk.
Gröna Köpingen 