Archive for april 20, 2017
Livat lärande. Del 7
Vi fortsätter vår presentation av pedagoger som är typiska för dagens icke- fungerande skola. De representerar dessbättre inte alla, men den del som sett till att det gått snett, väldigt snett.
Ni har tidigare kommit i kontakt med pedagog Louise Flams . Nu skall ni få lite djupare insikt i denna säregna kvinnas själsliv.
Flams är inte helt olik den nya mattelärarinnan Helene Bintje när det gäller framtoning och sätt att vara. Två så snarlika individer på samma arbetsplats är minst två för mycket
Louise tillhör den kategori lärare som alltid skall ”ligga i framkant” och aldrig försummar ett till fälle att berätta om sin egen förträfflighet. Hon drar igång nya projekt som regelmässigt utmynnar i ett ”Jaså” till stor del beroende på att hon själv drar sig ur på ett tidigt stadium och överlåter till kollegorna att om möjligt slutföra stolligheterna.
Vi befinner oss på ännu ett måndagsmöte. Louise har redogjort för sina förehavande gången helg. Hon har hållit i en valpkurs och hon delar frikostigt med sig av de senaste hundpsykologiska rönen som hon hittat på själv. Övriga i församlingen berättar lite kortfattat, och när alla tror att det är dags för förmiddagsfika tar Louise sats:” Vi måååååste komma igång med vårt värdegrundsarbete snart. Helst nu meddetsamma. Vi kan inte ha det så här. Alla andra är igång och snart är vi ensamma på efterkälken”, Rektor Blomgreen harklar sig och flackar med blicken” Kanske det, må så vara. Nå. Kan kanske du Louise ta ansvar för detta och se till att vi kommer igång så fort som möjligt”. ”Oh ja, så gärna. Jag ääääälskar sådana utmaningar. Vi kör igång efter kaffet. Vi tar bara fem minuter idag så att vi hinner med en del”. Kollegorna suckar uppgivet. De ambitiösa hade räknat med att få lite tid för lektionsförberedelser och gymnastiklärare Villshe hade räknat med en arbetstidsförlagd orienteringsrunda i skogen.
”Hej alla, ni är sååå välkomna tillbaka. Om ni inte har något emot det så delar vi in oss i små grupper och så brainstormar vi och försöker få till något som vi kan ta med hem och jobba vidare med i kväll. Själv skall jag cirkulera mellan grupperna och se till att det flyter på”.
Vilgot hamnar i samma grupp som Evert, och en gammal stöt som närmar sig pensionsålder, Gillis Schwullbuuk. Han har av namnet att döma tysk härstamning men det vill han inte kännas vid. Han är inte mycket för utlandet och han lämnar ogärna hemsocknen. En gammal luttrad tjocksmock som inte tar den förelagda uppgiften på större alvar, för han vet hur det slutar: ”Flamsan” kommer att tröttna redan från start och allt rinner ut i sanden och man hyr in en konsult som till tonerna av 200000: – får till någon idiotiskt värdegrund och ledord som redan är uppfunna på annat håll.
Gillis läser Svensk jakt och pratar fiske med Evert som är en vettig och jordnära person trots att han helst håller till på vattnet med skötarna och klår efter flundror och strömming. Gillis och Evert är överens om det mesta, utom en sak. Evert gillar inte fasaner eftersom de inte är ursprungliga i vår fauna. Gillis tycker inte det är OK att i dagens läge ifrågasätta färggrant skrudade utlänningar.( Det är tuppen som är färggrann och prålig. Fasanhönan är som de flesta andra honor, gråmelerad och lite tråkig)
Värdegrundsgruppen sitter och väntar på Flamsan som aldrig dyker upp. De anser då att uppdraget är slutfört och var och en går till sitt.
Det gick som Gillis befarade. En konsult hyrs in, som tillsammans med Louise Flams skall arbeta fram några slagkraftiga ledord. De får en arbetsvecka på sig och det inleder det mödosamma arbetet omgående. Flams tar befälet.” Som gammal amatörpsykolog inser jag hur viktigt det är att alla blir delaktiga. Att de omfamnas i kollektivet och ser sig som en viktig del i en utvecklings-och lärande process där våra ledord skall utgöra ledstjärnan i vardagen. Jag tycker nog att ”Alla” skall vara med på något sätt. Att förmedla kunskap är skolans primära uppgift och det gäller att förmedla kunskapen till en grupp som gjorts medveten om att allt är möjligt för alla…………………………… Här slår Konsulten dövörat till och försjunker i drömmar om den nya segelbåt han skall köpa för det feta konsultarvodet…………….. och han vaknar till medvetande när Flams presenterar sitt förslag: ”Jag tycker att skolans ledord skall vara:” Alla Kan. ” ” Genialt” utbrister konsulten” Det spikar vi. Nu tar vi fritt reste av veckan”.
Här kunde en trist historia tagit slut men vi måste tyvärr meddela att det också avsattes en hel del pengar till att trycka upp anslag att hänga i korridorer och lektionssalar, och dekaler att klistra på bilar och bussar med det glada budskapet: ”Alla kan”
Mönsterås-nytt
I dag startar GK-bloggen sin bevakning av vår grannsocken Mönsterås. Med ojämna mellanrum skall vi uppmärksamma händelser i vårt grannskap. Stort som smått.
Vi mjukstartar med en notis på dagens lokalsida i” Barran”.
Det är problem på parkeringen vid hälsocentralen. Andra än vårdsökande lägger beslag på platserna. Lösningen är enkel: Återta den gamla korrekta benämningen ”Vårdcentralen.” För det är väl vård det handlar ? Som det nu är kommer det andra bilister som känner sig hälsosamma och tycker, att det är logiskt att parkera vid ”Hälsocentralen”.
Det talades i artikeln om något som kallas” P-skiva”. Vad är det? En ny sorts preventivmedel
Gröna Köpingen 