Blåsfestivalen
maj 28, 2017 at 11:18 f m 2 kommentarer
Vi Gröna Köpingsbor har ibland anledning att besöka vår grann- och vänort Mönsterås. I helgen var ett sådant tillfälle. Då gick den årliga Bluesfestivalen av stapeln i köpingen. Som goda grannar ser vi det som en självklarhet att vi bidrar med ett besök.
Av olika anledningar vandrar vi inte runt och lyssnar gratis på de olika banden som spelar längs med Storgatan. Främsta orsaken är tidsbrist, men vi tycker att det är ett tveksamt koncept att erbjuda allt gratis. Det kan inte gagna ekonomin. Bloggen har ingen aning om årets ekonomiska utfall, men på fredag- och lördagskvällen när det erläggs entré var det ingen trängsel. Det var nästan så att ordningsvakterna dominerade, numerärt. Det var ordning och reda, och det är bra.
Vi skall inte recensera musiken utan bara bringa ett gammalt ordstäv i minne: ” Man skall inte gå över ån efter vatten”. Eller:” Man skall inte gå över Atlanten efter bluesmusiker”. Lördagens absoluta behållning var” Mönsterås Bluesband”. När Calle och hans mannar äntrade scenen, tätnade folkhopen framför scenen och entusiasmen var påtaglig. Oerhört duktiga musiker som fyller ut en del av saknaden efter Sven Zetterberg. All heder åt MBB.
Även åt arrangörerna, som lägger ner mycket jobb och får till det så bra som de ekonomiska ramarna medger. Vi hoppas på en fortsättning, och kommer och lyssnar även 2018. Om MBB är med.
Entry filed under: Diverse.
Gröna Köpingen 
1.
En okänd välgörare | maj 29, 2017 kl. 10:49 e m
För en gång skull håller jag med er i frågan om musik. Att gå över Atlanten efter någonting överhuvudtaget verkar långsökt. Framförallt , precis som ni skriver, efter bluesmusiker. För Neil Young kommer som bekant från andra sidan Atlanten. Alltså inget att stå efter precis.
Ni deklarerade att Neil Young var en poet av rang. Här följer ett bevis på motsatsen.
Fick potatismos
Fick potatismos
Fick potatismos
Har ingen T-Bone
Har ingen T-Bone
Fick potatismos
Fick potatismos
Fick potatismos
Fick potatismos
Har ingen T-Bone
Fick potatismos
Fick potatismos
Fick potatismos
Har ingen T-Bone
Har ingen T-Bone
Fick potatismos
Fick potatismos
Fick potatismos
Har ingen T-Bone
Har ingen T-Bone
T-Bone
Fick potatismos
Fick potatismos
Fick potatismos
Har ingen T-Bone
Har ingen T-Bone
Har ingen T-Bone
Har ingen T-Bone
Ingen T-ben
Fick potatismos
Fick potatismos
Fick potatismos
Har ingen T-Bone
Har ingen T-Bone
Har ingen T-Bone
Har ingen T-Bone
Har ingen T-Bone
Har ingen T-Bone
Fick potatismos
Fick potatismos
Fick potatismos
Har ingen T-Bone
Fick potatismos
Fick potatismos
Fick potatismos
Har ingen T-Bone
Har ingen T-Bone
Har ingen T-Bone
Har ingen T-Bone
Har ingen T-Bone
Låt oss kalla det något enformigt, men det är alltså denna typ av text ni ser som poetiska. Det säger iof mer om er än om textförfattaren Neil Young.
Duggregn som blåser eller tandläkarväder framstår som rena medicinen för hörselgångarna och välbefinnandet….helt utan biverkningar.
GillaGilla
2.
Gröna Köpingen | maj 31, 2017 kl. 3:43 e m
Bäste okände välgörare. Vi skall gå till botten med detta, men det kräver ett särskilt inlägg. Håll ögonen öppna och gå i svaromål om det är befogat när vi presenterar obestridliga fakta i denna musikaliska träta. Ha det !
GillaGilla