Perifera guldkorn

juni 17, 2017 at 2:54 e m Lämna en kommentar

Bloggen har sagt det många gånger. Vi lämnar inte gärna Gröna Köpingen. Varför skall vi det? Gräset är inte grönare på andra sidan sockengränsen. Man ibland ger vi oss ut i periferin

I torsdags var ett sådant undantag. Min hustru, som är musikintresserad i samma grad som bloggen, och tycker om samma musik (frånsett Winnerträck) hade uppmärksammat en annons att det blöds musik i Fliseryds kyrka på torsdagskvällen. Det var en duo som skulle framföra musik av Olle Adolphsson, detta inte till fullo uppskattade geni, som tyvärr inte längre finns bland oss.

De flesta känner nog till att Olle är son till den geniale skådespelaren Edvin Adolphsson. Duon berättade att Edvin hade synpunkter på den unge Olles yrkesval:” Du skall inte bli visförfattare. Du skall bli skogvaktare. Det är ett riktigt yrke.” Vi håller med Edvin, men gläds trots allt åt att sonen inte följde sin faders råd.

Olle Adolphsson är mest känd för en handfull visor som ex.” En glad calypso om våren” och ”Barn är ett folk…”. Men han har gjort så mycket annat som är bra, och bättre.

Inte minst:” Nu har jag fått den jag vill ha” och ”Post festum” som är så vackert att man nästan blir religiös. Här har sentida vismakare mycket att lära. ( Jag nämner inte Winnerbäck. Även om jag borde)

Apropå religiositet så skall det vid musikevenemang i kyrkan oftast presenteras ett Guds ord. Bloggen är skeptisk och inte speciellt mottaglig, men skall det nu ske, så kan gudsorden med fördel levereras av Alf Johansson. En utmärka herrens tjänare, fri från överdrifter och svulstigt ordflöde.

När det är dags får han gärna se till att bloggen kommer på plats. Tack på förhand Alf.(Det blir svårt att tacka efteråt.)