Kultur

juni 29, 2017 at 12:50 e m Lämna en kommentar

Kulturella frågor som rör GK har inte fått så stor plats på senare tid. Emellertid kan man skönja en ljusning, i och med fyndet av Nils Norrälvs lämningar. Vi återkommer om detta.

Till vår glädje uppmärksammade vi att vår grannsocken, Mönsterås har gjort ambitiösa kultursatsningar. Vi passerade nyligen den gamla Realskolan i M-ås där så många ungdomar fått lärdomar för livet.( Ja, de är inte ungdomar i dagsläget. Tvärt om)

Hela byggnaden är klädd i vit väv och våra tankar går genast till det bulgariska konstnärsparet Christo och Jeanne- Cloud som kom på den geniala iden, att med väv klä in ex. Riksdagshuset i Berlin. Vi står kanske här inför ett fantastiskt projekt som kommer att sätta M-ås på den kulturella världskartan. Vi säger grattis, och är samtidigt lite förbittrade över att vi i GK inte kom på detta själva. Vi bad vår konstexpert Lill-Gull A-sson B-sson Nilsdotter Persson att studera och analysera detta konstnärliga genidrag:

”Fantastiskt, klingar lite tunt….. Formidabelt, alldeles enastående, suveränt, kulturell framkant, kulturfront. Orden räcker inte till. Jag har efter ingående studie av konstverket kommit fram till att detta saknar motstycke i konstvärlden. Så genialt! Över det gamla lärosätet har en skimrande duk lagts, kompletterat med en ställning i stål som stöttar klädnaden. Så enkelt, så vackert, så självklart.

Vad vill konstnären säga? Det är mer än uppenbart. Stålställningen symboliserar det tvång och instängdhet som förr utmärkte gamla realskolor. Över detta svävar ett kläde av väv i skimrande toner. Det föreställer de fria själar som inte lät sig fjättras av varken Sten Schlyter eller Greta Landgren, utan blommar ut med all sin frihetslängtan i ett extatiskt fyrverkeri, samtidigt som det på ett nästan plågsamt sätt påminner om människans litenhet, sett i ett kosmiskt perspektiv. Helt genialt. Underbart.

Konst engagerar, men det finns tyvärr okunniga individer som inte till fullo uppskattar denna typ av konstnärlig verksamhet. Istället kommer man dragande med Zorn och Bruno Liljefors som exempel på stora konstnärer. Vad är deras kladd värt? Nakna dalkullor och morkullor? De kan man se i verkliga livet om man har tillgång till en bra kikare. Nej. Ett Riksdagshus inslaget i papper, eller för den delen en bro i Paris, eller som nu, en gammal skola i glimrande väv . Det är konst!! ”

I tackar Lill-Gull, och ber henne återkomma med en analys av Nils Norrälvs kväden.