Katten i konsten

juli 11, 2017 at 4:47 e m Lämna en kommentar

Det har varit tyst från vår konstexpert Lill-Gull efter debaclet när hon trodde att renoveringen av gamla realskolan i Mönsterås var en konstinstallation. Det måste vara genant i överkant för en person som tror sig veta det mesta om konst av allehanda slag

Vi tyckte lite synd om Lill-Gull så vi gör ett besök för att efterhöra hennes tillstånd. Hon är inte hemma, men en lapp på dörren berättar att hon finns att hitta i Ohlssons lada. Vi blir inledningsvis förfärade: ” Tog hon så illa vid sig” Vi styr mot ladan och när vi öppnar dörrarna är vi beredda på det värsta.

”Heeeeej, Heeej. Va häääääääärlig att se er. Väääälkomna”. Skönt. Nu känner vi egen den gamla Lill-Gull och vi förstår att allt står rätt till, eller snarare, är som vanligt

Det första som vi får ögonen på är en död, vit, platt katt som ligger på ladans kolv. ”Aj då, det var väl tråkigt” menar vi i ett försök att verka medlidsamma. ” Nej, nej inte alls. Det är lilla Mumsan som blev överkörd på riksvägen och nu skall hon leva vidare som en väsentlig del i en vår nya konstsatsning: ”Katten från vägen uppåt väggarna.” För att symbolisera kattens nio liv skall vi hänga upp en ny kisse varje dag under de nio dagar som utställningen varar. Vi hoppas att råvaran kommer att räcka till. I värsta fall får vi väl fuska och hänga upp någon överkörd grävling, mink eller mård. Vi tror att detta kommer att mötas av samma entusiasm som den utställning där man exponerade välhängt hästkött på ett galleri. Denna händelse kantades av ett lite tråkigt missöde då städerska torkade upp blod som runnit ner på golvet. Konstnären blev mäkta upprörd och menade att blodet var en väsentlig del av kompositionen och upplevelsen av verket.

Här skall inte städas men de hygieniska gränsvärdena kommer att hållas i och med att vi byter katt varje dag.

Utställningen vänder sig i första hand till tillvaratagna sommarkatter men alla kissar är lika välkomna, plus deras mattar. Vi nämner inte hussar för manfolk sysslar nästan aldrig med katter. Karlar är så tråkigt fyrkantiga och håller bara på med hundar och andra sämre sorts husdjur

Förutom den konstnärliga upplevelsen fyller evenemanget en viktig funktion när det gäller katters väl och ve. Den välkände djurkommunikatören Helene Gustavsdotter kommer att samtala med kissarna efter att de sett sina trafikdödade släktingar. Samtalen sker individuellt och Helene tar ut en avgift för sina råd och dåd beträffande trafikvett till våra älskade små jamare. Detta kan rädda fler än nio liv.

Vi har här ett enastående exempel på hur en konstupplevelse kan kombineras med djurskydd och annan samhällsnytta.”

Skönt att se att Lill-Gull verkar vara i gammalt gott skick. Åtminstone skick.

Våra läsare har nog inte kunnat undgå att notera att bloggen har en lite skeptisk inställning till en del kulturyttringar. För att verka nydanande och originella presenterar en del konstnärer och författare verk som ingen begriper. Inte ens de själva. Men i och med att dessa kulturpersonligheter, på något sätt, skaffat sig ett” namn ”kan de hitta på vilka stolligheter som helst allt medan en bakom-ljuset förd kritikerkår jublar bara för att framstå som pålästa och kunniga.

Samtidigt förringar man gamla mästare som Zorn, Monet m.fl. medan man hyllar vandaler som spelar psykotiska och förstör spårvagnar.

Trots vår skeptiska inställning ser vi det som vår plikt att skriva om dessa aktiviteter, även om vi inte är överförtjusta själva.