Why not me too?

november 26, 2017 at 10:26 f m Lämna en kommentar

Det är nästan stört omöjligt att öppna en tidning i dessa dagar. Varför? Fruktansvärt enahanda artiklar och reportage. Det är sextrakasserier för hela slanten. Man börjar bli lite trött och uppgiven. Det är naturligtvis jättebra att allvarliga övergrepp beivras och att syndarna dras inför skranket men ibland blir det lite fånigt. En yngre kvinnlig förmåga visade upp sig i lokal-TV och berättade att hon startat ett upprop under beteckningen: ”Tyst i klassen” (vill ja minnas att det hette) Hon berättar om tafsande och juckande men också om en gympalärare som inför introduktionen av rugby på schemat skall ha yttrat:”Så att grabbarna får klämma lite på tjejerna”. Men hallå! Är det denna nivå som skall beivras blir det jobbigt. Man kanske kan anta att läraren sade detta med glimten i ögat utan onda avsikter. Visst. Man kan kanske säga att det var onödigt, men va fan.

I dag kommer ingen tidning i brevlådan. Gårdagens gjorde oss lite fundersamma. På en helsida skriver en sportjournalist inför derbyt i hockey. Den braskande rubriken lyder: ”Ge mig ett derby som luktar sunkig suspensoar”. Detta är kvällstidningsfasonen och ovärdig en dagstidning. Man blir lite gladare när man på annan sida blir upplyst om att det endast skett en cykelstöld i Högsby under året. Glädjande i en bygd där man ofta är ute och cyklar.

Åter till trakasserierna. Som vänner av könslig jämnvikt, noterar vi att en man, boende i GK-periferin, startat ett upprop under hashtaggen: ”Why not me too”. Det är hemmasonen och pensionären Wilgot Gustavsson som vill ge röst åt alla stackars manspersoner som trakasserats å det grövsta under årens lopp. Vi låter Wilgot berätta själv: ”Jo jag, och många med mig, minns danserna i Blomsterhåla under 60-talet. Man bjöd upp någon dam med fördelaktigt yttre. Ibland blev det nobben men också några napp. I dansens virvlar känner man hur hon trycker nedre delen av sin kropp mot min, samtidigt som hon masserar nackhåren och lekfullt nafsar mig i öronsnibben. Bara detta är enligt dagens synsätt sextrakasseri, om det hade varit en annan könsfördelning. Sedan till det värsta: Efter ytterligare några danser med samma ritual betraktade man det hela som bäddat och klart.

”Då var det dags för damernas”. Mitt objekt rusar iväg och bjuder upp en annan karldjävel !

Detta är den grövsta formen av sexuellt trakasseri. Jag har funderat på att anmäla dessa samvetslösa damer, men det blir svårt, för flertalet är döda.”

Vi tackar Wilgot för hans inlägg. Vi känner stort medlidande och tycker det är bra att detta lyfts till ytan. Dessa kvinnliga trakasserier, riktade mot män, som är långt vanligare än man vill medge.